I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Kjell, fy vad otäckt! Och så himla tröttsamt, känner jag, att hela den där grejen öht ska pågå. Jag blir arg. Vill gå ut och ta glin och patrask i örat och lära ut lite hut. Fast just nu orkar jag inte riktigt ens bry mig. (Eftersom jag blir så väldigt upprörd när jag väl gör det att det är bäst att jag låter bli för närvarande)

Hvidis, man tackar! *nappar åt mig bakverk med rask hand*

Klockis, jag skulle gärna också blodomloppa med dig!
Vad värken beträffar, så är det inte annat än att det ska läka där bakom pannbenet och det får väl förmodas ta lite tid innan det är helt därinne igen. Det är inte smärta som i tandvärk eller så, utan mer ömt och sargat kan man säga. Det går bra, men jag behöver medicinen-och då är det ju bra att den finns.

Men Hvidis, kom du in då????

Kjell-NU fick jag ganska roliga bilder i mitt huvud...

"hjälp! hjäääääälp"
"vad är det som står på???"
"Prästen håller fast mig!"
"Nejdå mitt barn, jag bara kramas på order uppifrån"
"Men jag vill inte! Hjälp hjälp en galning"
"Det går inte att säga emot-bara tag emot!"



Hihiihi!

Även om jag är övertygad om att merparten av huliganerna naturligtvis hade mått bra av kramar, så vet jag inte-lite svårarbetat kan jag tänka...

Hvidis, det är ju jättekul att du ska börja plugga!
Och månen känns ju tämligen lätt att tyda-allt vänder och ibland totalt. Jag tror du har en spännande tid framför dig!
Jag tar förresten gärna emot det där receptet på rabarbermumset!

Klockarbol-bra loppat!!!
Man måste inte springa. Det är dock ett faktum som kvalar in i avdelning Fantastiska Upptäckter I Mitt Liv att det går att börja med något man alltid definierat som rent plågsamt, fullständigt onödigt och helt bortom ens personlighet, för att småningom fyllas av insikten att det känns bra. Tillochmed för lederna. Jag är oerhört frustrerad just nu över att jag inte kan vare sig springa eller gå fort ännu. Kroppen liksom kliar inuti och jag börjar fatta att den helt utöver viktprojekt eller kroppsideal, vill röra sig.

Kjell, Ja, ganska kontraproduktivt tror jag med.
Men, tänk om det skulle genomföras med bred ekumenik-vilken toppen-TV! va? Från alla tänkbara samfund komma de från syd och nord, klädda i sina respektive skrudar, och helt sonika kramar musten ur hela bunten. det vore något att kabla ut över världen! Prästerskapet från alla trosinriktiningar skrider ut och reclaimar gatorna. Non violence by some force...

MSW-det är så utspritt.
Min sambo och jag pratatde om det sent igår. Fikarasterna på hans jobb och vad folk säger...procenttalet SD har i vår by, vad folk faktiskt tycker vore lösningen.

Och det finns inga enkla svar.
Samhället och världen är komplext och när saker och ting rör på sig ibland folk, så sätter processer igång som inte alltid är lättaa att överblicka. Och den som startade alltihop, kanske bara var en ilsken snorunge med för lite att kanalisera positiv energi på. Någon som inte känner tillhörighet och som behöver visa någon slags makt över någonting.
Men, i spåren av det som flammar upp, följer andra element. Den tunga och professionella kriminalitet som vanliga Svenssons faktiskt fattar väldigt lite av hur nära oss den finns, hur utstuderad den är och hur djupt den påverkar människors liv. De människorna drar sina växlar sådan här gånger. Det sprider sig inte av en slump! Det är inte samma snorungar som åker runt i hela landet och eldar-det är människor bakom det som har en helt annan agenda. (fattar ni tillexempel hur mycket ostörd tid de får att operera sin grejor på medan polisen är upptagen med att släcka uppror på gatorna?) Jag vet tyvärr lite mer än jag önskar ibland, om just den parallella värld som hela tiden existerar sida vid sida med det "normala" samhället. Det hör natten och våldet till och det är inget man fixar med enkla medel. Jag blir trött längst in, och vi flyttade faktiskt delvis just bort från den världen. den hade börjat ta för stor plats i vår egen, med de jobb vi hade, framförallt min sambo.

Däremot är det sorgligt hur enkelt det egentligen är, hur lite medmänsklighet, deltagande och engagemang som faktiskt kan räcka för att hindra rekryteringen. Det är lätt! De där människorna som knyter barn till sig istället för gangstrarna. Idrottsledarna, fritidsgårdspersonal, lärare. Människor behöver människor och hittar man ingen bra att ty sig till-då tyr man sig till och beundrar en dålig. för aallt är bättre än att vara osynig. Inte finnas.
och det, mina vänner, gäller vilken färg och etnicitet och kön som helst. Det ligger i själva varandet av homo sapiens. Det är också vårt Gudsarv-behovet och längtan efter gemenskap. Och bara för det, kan det också bli vårt djävulska fördärv. För det som är själva kärnan i vår existens, ligger risigt till för att förledas, bländas och luras. Av snabba fixar, glittrande löften och tomma luftslott. Med mörk mörk avgrunnd under.

Delar med mig:

Den här bilden fick jag av min fina pojke igår. Jag satt kortisonuppsvullen, ledsen och faktiskt rätt under isen. Bildenhjälpte, därför tänkte jag att kanske någon annan också kan bli lite glad och få fatt i en liten strimma av hopp om saker som ligger i framtiden, om att mycket är möjligt hur det än ser ut och att livet är värt att leva.
Ögonblick så kommer bilden!

Nu, fotbollsmatch i veritabelt ösregn. Hejja!