I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Hej Flamman!
Hej Flamman!
Jag är också vresig just nu-säger min sambo.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Jag behöver precis det där "älska mig mest när jag förtjänar det minst".. och det är ju lätt att säga. Och svårt att göra. Men ännu svårare att först bli den där glada, positiva kärleksfulla som själv gör sig så älskvärd.
Kunde jag det, om det bara vore att "skärpa mig" så vore ju inget på tok, jobbigt eller fel. då vore det ju bara att inkassera all den tillgivenhet som föds ur att man själv är så fantastiskt genomgo och underbar.
Och trots att jag inte är rolig att vara med, så behöver jag ju mina nära och deras konkreta kärlek mer än någonsin. Det är svårt i praktiken.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med min kortisonsvullna lekamen och ofasade själ. Det är i varje fall skönt att det regnar, för strålande försommar är mer än jag står ut med att försöka leva upp till.
Tack ska ni ha vänner.
Flamman, de vann första halvlek med 3-0, varav Blompojken gjorde 2-med adress till mamma på Mors Dag, men sen kom den andra halvleken och då gjorde det andra laget tyvärr 4 mål medan vi inte gjorde något alls. Men i det hällregnet och med tanke på att motståndarlaget är äldre och med en sådan där jättekille som dispens och tydlig huvudperson, så får vi vara nöjda med att kunna bjuda upp till dans på det sätt vi ändå gör. För vi är utan tvekan uderdogs i årets serie, så allt handlar om att utvecklas med stort motstånd.
Oj vad slut jag är idag-jag har sovit på soffan-det gör jag aldrig! Men Blompojken var snäll och cyklade ner till bibblan och hämtade ut två reserverade böcker, så imorgon-när jag säkert är jättepigg-ska jag läsa om hönor och deras skötsel.
Ninnis, hördu min sötaste, jag vet precis hur du funkar-du är den där som skulle gå två extra mil i någon annans skor bara för att avlasta och hjälpa till och du finns där för dem du älskar på ett väldigt påtagligt sätt. Jag är dock efter våra år övertygad om att du inte är lika benägen att låta någon annan avlasta dig, eftersom du tänker på dem först och är van att fixa det mesta, driven duktig och kapabel. Du är en lysande förebild i omtanke-låt det komma till dig också!
Det är väldigt bra för hälsan på det stora hela att faktiskt låta någon annan ta en liten bit ibland.
Och detta säger jag för att jag själv är en av dem som måste öva mest på att säga "okej då, jag behöver hjälp-tack!" Eftersom jag lärt mig av min mamma att man ska reda sig själv, inte ligga någon till last och inte stå i tacksamhetsskuld. Jag tycker att det är bland det dummaste hon lärt ut, eftrsom man föralldel behöver egna ben att stå på, men utan att våga behöva andra-och då menar jag på riktigt!-så blir vi helt utfattiga.
Låt alla som vill älska dig praktiskt och ta varenda liten chans att sluta ögonen och vila en stund precis just nu-inte "senare kanske om det verkligen behövs" utan nu, när det är akut.
Ibland önskar jag att vi bodde i ett enormt kollektiv, så vi kunde hjälpas åt på ett så mycket mer konkret sätt än det blir över datorn! Fatta vad mycket roligare alla våra projekt skulle bli dessutom!
Klockarbol, Men vad jättekul! Grattis! Vilken boost för hela jobbstället!
Jag vill också jobba där med dig!
Flamman, jag satt vid väderleksrapporten igårkväll och pekade och pratade om just dig och er bölja. Det hör som sagt inte till vanligheterna att man ser siffran 28 och att det är fråga om grader i skuggan-i MAJ dessutom, just på er breddgrad. Och så strecket för midnattssolen. Jag får gåshud av hur vackert vårt långa, smala lilla land är, från norr till söder och öst till väst.
Men, böljorna finns ibland. Jag minns tex både året då vi i 8:an skulle åka på skolresa till Åre för att åka skidor, men istället fick ligga och sola, för all snö smälte bort och det var bikinivarmt, och året jag tog studenten (hm, -90 ska det ha varit...oj oj...) då det blev bölja så man inte kunde vara inne i skolan knappt. Vi hade väder på vår student som man normalt verkligen inte väntar sig, med champangefrukost tidigt i en trädgård och ändå kunde ha sommarklänningarna utan att frysa det minsta.
Jaha.
Nu blev det att ställa in sig på en helt annan fredag än jag hade trott.
istället för ett nytt recept på smärtstillande, blir det taxi till Linköping imorgonbitti kl 06.30. De vill kolal att det inte läcker sådan där hjärnvätska ur mitt huvud. Jag kommer att ha en lång dag imorgon, med CT-hjärna, magnetkamera och sannolikt arton blodprov (på svårstuckna mig) och garanterat oecaner av tid i olika väntrum.
Vid det här laget är jag luttrad nog att inse att det är lika bra att jag förutom bananer (vem vet när man får mat nästa gång), bok (så kan man läsa lite i väntrummen) och godis (nån tröst ska man väl ha) så är det lika bra att packa ner trosor och tandborste, för man vet aldrig när de tänker säga att "vi behåller dig här över natten".
Jag vill inte åka till sjukhus! men, det har ju inte spelat någon roll i sammanhanget förut om jag velat eller ej, så det är ju bara att åka den här gången också.
De tyckte väl att det inte borde gegga och göra ont fortfarande vad jag förstår. och eftersom det är gaaaaaaaaaanska svårt för MIG att tala om exakt vad det är för substanser som kommer ut ur näsan via näsborrar och svalg, ja då får de väl lov att kolla upp det antar jag. Har jag tur är det snor och jag har åkt i "onödan" så att säga. har jag mindre tur, så är det läckage, och då måste det tätas. Dvs, då måste de ju in där och gräva igen och hur det går till vill jag helst inte tänka på just nu. Jag gissar att de väl får söva mig igen då. Och tänker jag på det börjar jag gråta, så jag tänker inte uppehålla mig vid det förrän jag blir tvungen. Har ni inte hört av mig imorgonkväll, så är jag kvar däruppe och jag lär väl uppdatera med någon av er.
(Ska försöka ligga lite lågt med messandet dock-fick en rejäl räkning efter förra sjukhusvändan kan jag säga. Dvs, jag skickar info, tar GÄRNA emot svar-för dem blir jag så glad av, men vidare frågeställningar få jag nog lov att ta via mail hemma, för det blir för dyrt.)