I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heja dig med matten, Blommis! Nu ska demonen bekämpas! Och heja Hvidis eventuellt nya jobb! Hoppas det blir ditt.

Mini är frisk efter två dagar hemma, men jag har fått foglossning. Det har kommit lite smygande men igår kunde jag knappt gå. Jag köpte ett stödbälte igår och ska få akupunktur av barnmorskan när hon är tillbaks från semestern, jag hoppas det hjälper. Det är liksom svårt att undvika att gå och lyfta med en liten son och två hundar som behöver sitt. Jag har ju varit så bortskämd med att kunna röra mig obehindrat och vara aktiv in i det sista, men jag får nog tänka om lite. Idag skulle jag ha haft en heldag i Ullared med två väninnor men jag klarar helt enkelt inte att gå så mycket just nu, så jag fick snällt stanna hemma. Ny ska jag försöka plocka undan lite, helt inaktiv klarar jag inte att vara

Åh, vilka besked, Daa. Sorg och glädje på en gång.

Det borde ju inte vara någon som helst grund att bekymra sig för Fälgas kurva, men det är inte så lätt att vara cool när det gäller ens barn.

Själv nojar jag nog mer än jag vill erkänna över att Mini är så ointresserad av att gå. Han har visat att han kan gå (först på dagis och sedan hemma), men verkar liksom inte vara intresserad. Han går gladeligen när man håller honom i handen men så fort man släpper så kryper han istället. Han står och går längs med möbler och väggar men när han ska förflytta sig så är det racerkrypning som gäller. Han är väldigt fysiskt aktiv i övrigt, älskar att klättra upp på stolar, i soffan, fönsterkarmen etc, så det finns ingen anledning att oroa sig över motoriken. Och han har ju som sagt visat att han kan gå. Det är kanske just därför jag blir frustrerad över att han inte vill, eftersom jag vet att han faktiskt kan. Sen hade det varit skönt att slippa bära honom eftersom jag har så ont i fogarna. Men med tanke på hur mycket han pratar så har han kanske inte tid att öva på att gå. Men det är som sagt lättare sagt än gjort att vara cool när det gäller ens barn...

Egentligen är det mer frustration än noja, om det spelar någon roll.

Tack Blommis, så det finns hopp då, alltså

Jag bär honom inte om jag inte måste, tex får han krypa upp och ner för trappan själv när jag går bakom. Däremot tar det emot att tex låta honom krypa till och från bilen när det är blött och smutsigt ute, eftersom jag då måste ta på honom overall eller överdragsbyxor (vilket jag inte behöver annars om han bara ska åka bil till dagis, affären etc). Det är alltså mest utomhus jag bär honom, inomhus är det mer lyft upp och ner i matstol, skötbord etc, och det är väl svårt att komma undan oavsett om han går. 

Ja, egentligen borde jag väl bara ta på honom overallen och låta honom krypa, även utomhus. Han pratar konstant, jag försökte räkna hur många ord han kan häromdagen men tappade räkningen. Dels härmar han de ord vi säger, dels använder han de ord han kan. Så ja, han har nig fullt upp med det Tyvärr går det väldigt snabbt även när han kryper, och vips har han klättrat upp och ställt sig i fönsterkarmen eller högst uppe på tripp-trapp-stolen... Han är en riktig klätterapa

Vi låter honom också klättra, Blommis. För det mesta iallafall. Och ja, de finns vissa i vår närhet som ser ut att tycka det är oansvarigt/livsfarligt Men vi lämnar ju inte honom ensam ståendes i fönsterkarmen direkt.

Bra att du testar påsen ordentligt, Blommis!

Blommis, !