I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman - tänkte faktist på det - att där fanns nog en skillnad, men på ngt vis kunde jag inte låta bli att associera ändå Det där att sätta sina egna behov först/att de var viktigast, att inte ha förståelse för den andre & hur den mår, det var nog det som triggade.

Stugmannen ville få sitt överstökat & sen var det bra med det, vaddå att man var två om det? Han hade ju fått sitt!
Minns att han tyckte att jag skulle laga all mat - för jag var ju så bra på det - så skulle han diska. Det faktum att han hade diskmaskin & det då inte innebar ngt jobb för honom, det var heeelt oväsentligt i sammanhanget, när jag påpekade det.
Han hade aldrig strukit en skjorta i hela sitt liv (& han använde det mkt i sitt jobb) - först hans mamma, sen fd sambon. Jag VÄGRADE & sa att jag kunde visa, men inte mer. Jeeesus vad han ojade sig & gnällde första gången han skulle stryka... Men jag föäl inte till föga... Redan där borde jag väl dragit öronen åt mig... Sen att jag skulle kunna stryka min mans skjortor ngn gång ibland idag (fast han lämnar alltid in dem på tvätt, så det är inte aktuellt ändå!), bara för att vara snäll, det är en helt annan grej, för jag vet ju att jag får tillbaka ngt annat från honom.
"Ge & ta" var ett begrepp som stugmannen aldrig hört talas om - ta, ta, ta var det enda han kände till...

Varför åka till havet & bada när man kunde göra det i en insjö vid hans stuga? Varför åka & fira min mammas födelsedag när man kunde vara vid sin stuga & gräva en grop? Varför åka iväg på semester när man hade stuga? Jag som älskar att resa lite varstans - killen hade bara flugit charter i hela sitt liv & ville typ applådera när vi flög reguljärt till Amsterdam för att hälsa på min bror. Piiiiinsamt...

Förutom kommentaren "men det blir ju inte jag tänd på" så var nog all time high när det var slut mellan oss & han kom hem till mig för att hämta lite grejor han hade i mitt förråd & hade med sig en flaska rödtjut som han tyckte vi skulle öppna & dricka. Sen kröp det fram att han som singel (killen hade nästan aldrig varit singel, världen gick verkligen under för honom då. Det var inte så noga VEM man var tillsammans med, bara man inte var ensam) inte var så mkt för one-night stands, men han ville ju gärna ha sex ändå - så varför inte med exet då (=mig). Typ vara kompisar & ha sex, men inte mer, det vore väl en bra idé?! Jag höll på att svimma - OK om sexet varit bra & att man saknat det efter det tog slut, men sexet var ju USELT!  De flesta one-night-stands hade nog varit bättre, rent krasst... Snacka om självinsikt - NOT!

Haha, man kan ju fråga sig varför jag i hela friden blev tillsammans med honom från första början, men med facit i hand så är det väldigt enkelt, det var en reaktion mot killen jag var tillsammans med innan dess.  Var väldigt ledsen efter det & då var det väldigt lätt att falla för ngn som var motsatsen till den killen. Från ena ytterligheten till den andra...

Shit vad jag är långrandig nu - sorry! Gamla minnen som poppar upp TUR att det aldrig blev ngt samboliv eller barn med den mannen...

Ingis - nä faktist inte, ingen halloweenfest. Jag tror faktist inte att vare sig de eller vi tänkte på det, när vi bokade in datumet. Jag är inte så himla mkt för maskerader, så jag är lika glad för att jag slapp

Flamman, lät som en mysig helg!

Lanovia - då är det säkert samma! Minns fortfarande när jag kom dit första gången & jag såg ett litet barn sitta alldeles ensam mitt i en vattenpöl, helt övergiven & inte en fröken i sikte, alla var på andra sidan byggnaden & drack kaffe & pratade. Kändes sådär...  Likaså, så kändes en kommentar från en av A's fröknar ism inskolningen väldigt onödig "Vi ser ju här att A har vääääldigt långa dagar" - jajamen, bara ge dåligt samvete direkt, kör på... Det funkade OK de tre månaderna A var där (april-semestern), men sen när vi fick dagmamma i området efter sommaren, det var verkligen det bästa som kunde hända. Personkemin är ju superviktig när det en dagmamma istället för tex tre fröknar (vi gillade en, en annan var hyfsad & den tredje gillade varken A eller vi) - & det var kärlek direkt  Så bra som A har det där, helt makalöst! Hoppas att det löser sig för er, Lanovia!

Ingen inspiration här heller, Ingis!

Ska iaf vara ledig på fredag - GÖTT med fyradagarsvecka!

Vad braaa det låter Lanovia - precis så som det ska vara! Vi kände lite att OK, vi får ta detta dagiset så länge eftersom vi inte hade ngt annat val & så hade vi ju inget att jämföra med då - helt nya i dagisvärlden som vi var. När vi sen hade bytt (vi stod i kö till både dagis & dagmamma i området där vi bor) - dåååå fattade vi verkligen vilken otrolig skillnad det kan vara! Får ni in lilltjejen på samma dagis sen tror ni?

Lanovia, men förlååååt, jag har verkligen inte koll på er & era telningar härinne ännu. Jag måste blandat ihop dig med Villemoa, för visst är det du som har en flicka född dagen efter vår lilleman, dvs snart ettåring?
Lanovia, du är ju den som är höggravid har jag förstått - sorry att jag blandar vilt... När är var det dags för dig? Strax efter MSW? 30 nov är ett datum som hoppar runt i skallen, kan det var i de korkarna?
Sorry som sagt för snurrigheten, hoppas att det ska klarna så småningom... Hur gammal är din flicka?

Korkarna = krokarna... Skriver ALLTID fel på det. Precis som kostnad alltid blir kostand...

Nej, dags för min (nästan) dagliga lunchpromenad - tjing på er!

Mugglan, brorsans fru är ju som du vet enäggstvilling - till utseendet, gester, röst, sätt att prata, där är de två systrarna fortfarande otroligt lika vid drygt 40. Men till sättet, där är det mkt mer klassisk storasyster/lillasyster-relation fastän det bara skiljer typ 10 min mellan dem. Den äldre är den mer ordentliga, ordningsamma, ansvarstagande osv sov, den yngre är tvärtom &  mer van vid att alla hoppar in & hjälper/assisterar/tar hand om henne.
Har också funderat på det där med samma gener, just pga av svägerksan & hennes syster & att det de facto är olika personligheter. Tror också att miljö måste vara en starkt bidragande faktor. De små skillnader som finns först kanske blir mer förstärkta av miljön runtikring allteftersom de växer upp.

Haha, Mugglan Det där med "ninen" hade jag glömt! Att jag inte dog! Tror han grät över den i tre dagar eller nåt (plus att han pratade bebisspråk - FINNS det ngt mer avtändande?! ...tycker jag) Barn hade han däremot inte mkt till övers för, han blev skitförbannad på mitt då tre-fyraåriga syskonbarn som kom & väckte oss på morgonen en gång. Undras hur livet artat sig sen för honom, jag vet att han fått två barn

Sorry om vi är lite väl "interna", Mugglan & jag - men Stugmannen var verkligen ngt i hästväg...