I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*fnissar litegrann åt tjur-ko-tavlorna*

Skönt att höra att det har gått bra för Ingis!

HURRA för den lille killen! Och jättegrattis till hela familjen Ingis! *kastar konfetti, men låter bli att spela en fanfar (för allas skull)*

Fru E: jag blir rörd djupt in i hjärteroten när jag ser din magbild. Vilken underbar mage och så efterlängtad!

Fru Sy: jajamen, hit kom ett paket. Kläderna är ännu finare i verkligheten. Barnen provade dem gärna och springer fortfarande runt i dem. Tunikan är väl mer som en klänning ännu, men jag valde ju en stor storlek. Fälga verkar glad i alla fall. "Bilaj!" utbrast hon när hon fick se den.

Jag vabbar också hela veckan. Parvlarna avlöste varandra med feber. Idag har Axel mindre feber, men han är en ganska hängig liten pojke. På fredag är jag ledig, så det blir inget jobb alls i veckan.

Däremot ska jag, om de är friska på fredag, lämna dem en stund på förskolan så att de får vänja sig vid stället igen innan det är skarp läge nästa vecka.

Gnällinlägg...

Håller just på att kvickna till efter den här natten. Somnade först någon gång mellan halv fem och fem, så jag har alltså sovit sämre i natt än vad jag gjorde när det var som allra värst förra året. Drygt två veckor utan antidepp nu och så får jag den sämsta natten någonsin. Det känns nedslående, särskilt eftersom icke-insomnandet gick till på precis samma sätt som när mina sömnproblem började bli riktigt illa. Kanske är det bara ett bakslag eller så är det helt enkelt så att depressionen inte är färdig med mig. Lustigt, jag var helt säker på att jag var färdig med den. Ska ringa min läkare imorgon och höra vad hon tror. *gnäll*

Flamman: just när jag tror att det inte är möjligt att ha större lust att banka skiten ur ditt ex så når han nya nivåer.

Leksi och Ninnis: *host*magbild!

Ingis: KRAM! Det låter som en ganska jobbig sak att bearbeta. Men skönt att amningen har kommit igång.

Lanovia: så jobbigt för er! Hoppas att A kryar på sig snart och att det går bra för stackars hunden hos veterinären.

Blommis: en massa kramar! Hoppas verkligen att det vänder på jobbfronten snart. Jag tror också på er!

Jag har gått tillbaka till halv dos av antidepp. Nej, det känns inte så roligt att ta ett steg tillbaka, men det får man snällt göra om man kliver på framåt för snabbt. Visst kunde jag ha kämpat lite mer, men jag höll med min läkare som tyckte att det var "onödigt att utsätta sig för den skörheten". Jag vill kunna njuta av min spirande självkänsla och allt härligt som händer runt omkring i vår parvel-tillvaro utan att behöva oroa mig för sömnen (undrar förresten hur lång tid det kommer att ta innan sömnsvårigheter, som de flesta råkar ut för då och då, slutar vara så otroligt laddat för mig.).

Oj, blev det fetstil för mig också? Lanovia, vad har du gjort?!