I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Fru E: BF 130106! *hjärtar småttingen därinne*
Fru E: BF 130106! *hjärtar småttingen därinne*
Håller med jag också.
När det gäller FB gillar jag att det är lätt att kika in och kommentera eller gilla än här och än där (även om jag vissa dagar har svårt att hinna med det också). Jag har lärt mig efterhand att strunta i sådant som kan vara provocerande, t ex uppenbart Titta-vad-jag-är-duktig-skryt eller gnällande för gnällandets skull (en närståendes sambo redovisar det mesta. Många gånger har hon ändrat status till "singel". Där har jag lärt mig att sitta lugnt i båten och inte bli upprörd eller orolig, för det brukar ordna sig). Jag uppdaterar inte min status särskilt ofta, för det händer inte så mycket som jag tror att mina FB-vänner skulle vara intresserade av.
Är någon i min bekantskapskrets negativt inställda till att skaffa konto på FB brukar jag uppmuntra dem med ett Våga vägra. Jag skulle nog inte ha skaffat FB idag, men nu när jag har det så använder jag det.
Lanovia:stackars lille A och stackars er. Hoppas att ni har trevligt på bröllopet.
Fälga fick också falsk krupp, för några veckor sedan. Hon tajmade in första dagen av min solovecka, när maken var i södra Sverige på kurs. Tack och lov var svärfar hos oss just då, så han kunde köra oss till jourcentralen (så jag kunde hålla koll på att Fälga fortfarande andades) och vara med Axel när vi väl var på plats. Jag hade tagit med mig två burkar med barnmat för att ge parvlarna när läget lugnat ner sig (vi åkte in vid middagstid) men det ratade de så jag fick ge dem min banan. Och kvar till mig blev då barnmaten, som jag fick peta i mig samtidigt som jag försökte rädda möbler och pinaler i undersökningsrummet från nu väldigt spralliga barn. Men fram till dess var det riktigt obehagligt.
Syrinx: men så knepigt med din vän, och så tråkigt att hon bryter med dig sådär. *kramar*
*skriver under, än en gång*
Lanovia: jag skrattade själv när jag åt burkmaten, för när vi kommit dithän hade Fälga fått inhalera och blivit en glad flicka som kunde andas som vanligt igen. Axel, som tyngd av stundens allvar varit världens lugnaste ett och ett halvt-åring, hade blivit på bushumör.
Men det där ögonblicket, när jag satt med lilla ledsna Fälga i famnen och insåg att hon hade svårt att andas, det var verkligen inte roligt. Uschiamej.
Lanovia igen: så jobbigt för lille A med den hemska hostan!
Hvidis: BRA gjort av dig att stå upp för din arbetskamrat! *full av beundran*
jag undrar så, varenda gång jag hör om dessa chefer, vad det är som gör att de beter sig på det viset. Jag menar, saknar man fullständigt empati eller vad bottnar det sig i?
Flamman: skönt att du mår bättre. Hoppas du blir helt bra snart. *kram*
Daa - mysigt att se att du är kar här på BT. sist jag "såg dig" tror ajg du var med barn.. Hur mår den lilla familjen?