I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman: så tråkigt med dina föräldrar.
Det lät betydligt gladare med körplanerna.

Klockarbol: tack för ditt inlägg med tipsen. Jag ska tänka på det där med äggklockan. Kanske inte ha den på riktigt, men i huvudet. Det går egentligen väldigt fort att dammsuga golvet på nedervåningen. Innan vi fick barn brukade vi städa tillsammans. Vi började i varsin ände av huset och möttes i mitten, typ. Maken var glad för att jag alltid tog badrummet. Så snällt av mig, för det ville han helst slippa. Jag erkände till slut att jag började där för att han skulle hinna börja dammsuga så jag skulle slippa det. Hur som helst så blev det win-win.

Blommis: hoppas att det fungerar med den tänkta hundvakten. Det lät som en härlig start med morgonpromenaden.

Lanovia: ja, Alla barn ska stå i hörnet är inte roligt när det inte är på lek. Jag inser att det kanske inte är en bra lek att leka egentligen, för ibland är det ju viktigt att hålla ihop flocken, så jag försöker poängtera för barnen att "Det här är bara roligt när vi är hemma" (försöka går ju ) Det är så svårt att inte dras med när de skrattar så förtjust. När jag tänker efter började vi med den här leken när de fortfarande kröp. Så mycket lättare det var att vinna då. Nu är jag chanslös.

Igår pratade parvlarna med sin nio månader gamla kusin i telefon. Det var inte så lite gulligt, särskilt den lilla kusinen tjöt glatt i andra änden av luren vid ljudet av parvlarnas "Hej *hans namn*! Hej *hans namn*!"

Blommis:vilken lättnad med beskedet från försäkringskassan! Och skönt att ha fått datum för operation. Eller? Hur känns det?

Ninnis: det är otroligt jobbigt med sådana där frontalkrockar. Jag tror att barnen förstår bra mycket mer än det verkar, så ett mer eller mindre argt "Nej, du får inte göra så" här följs alltid av en förklaring i stil med "Han vill inte", "hon blir ledsen", "du kan göra illa dig", "mamma måste städa upp då, och jag vill inte behöva städa mer än nödvändigt". Om jag inte har förvandlats till den galna häxmamman alltså, och det är när jag inte har sovit ordentligt, har huvudvärk, PMS eller är på dåligt humör av någon annan anledning. Barnen förstår att de inte får, men tycker samtidigt att det är väldigt spännande med det mesta och eftersom deras impulskontroll kan vara ganska dålig i den här åldern så gör de det i alla fall.

Platt bakhuvud... det dåliga samvetet kan jag mycket om. Parvlarna har fått ligga mycket när de var små och deras  bakhuvuden var väldigt platta. Vi försökte lägga dem på sida, när vi väl insåg att de var lite väl platta, men det var inte så lätt. Fälga hatade att vara på mage. Nu är de inte platta längre, skulle tro att ingen tänker på deras huvudform, men de kommer mest troligt aldrig att ha lika "oplatt" bakhuvud som deras jämnåriga kompis som var ensamt barn under bebistiden. Det händer att det känns jobbigt att jag lät dem ligga så mycket. *kramar till Ninnis*

Jo, det skulle jag skriva, om när barnen gör som vi uttryckligen, på ett mycket pedagogiskt och förklarande (kanske ) sätt, sagt att de inte får, så är det inte på grund av illvilja eller för att ställa till det, utan för att deras nyfikenhet är så stor att de helt enkelt inte kan låta bli. Vad händer om jag drar den sovande hunden i benet? Samma sak som sist? Och hur reagerar mamma? Men riktigt jobbigt är det ju eftersom man som förälder ofta har annat som måste göras förutom att skydda hundar/syskon/saker från sitt nyfikna barn.

Jag vabbar. Jag kommer att vabba imorgon också. Jag försöker få bort känslan av att svika arbetskamrater och kunder. Jag försöker skaka av mig föreställningen om att det viskas och snackas skit på min arbetsplats: -Jaha, så barnen är "sjuka" igen. (det är för övrigt inte särskilt snällt att tro det om sina arbetskamrater... )               Men de är ju sjuka. Febern ger sig inte riktigt och de är hängiga,klängiga, hostiga och snoriga, även om Axel varit feberfri sedan igår. Och Fälga och jag tillbringade faktiskt natten mot måndagen på sjukhus efter ett förmodat anfall av feberkramp (tack och lov var det inte så illa som jag har hört att det kan vara, men alldeles nog så läskigt) i söndags. Men ändå...  

Det här låter klokt och bra. Jag tror inte att jag har något att tillägga. Vad gäller bekräftelsebehov, så vet jag inte riktigt hur det fungerar. Om det är något som ärvs genetiskt eller något som ens omgivning ger en (inte bara hemmet, utan alla sammanhang där vi rör oss). Vad jag har förstått, så kan orden -Vad duktig du är! vara starkt beroendeframkallande. Samtidigt är de ju uppmuntrande och kan bli det som får en människa att orka jobba vidare. Svårt.Norrskensflamman skrev 2013-04-24 09:49:43 följande: Hvidbrud skrev 2013-04-22 11:05:51 följande: Flamman: så bra ni är med att komma ut och röra på er! Heja er! Och ang kändisskap så tror jag på blommis råd. Att inte lyckan kommer från andras gillande utan att lyckan kommer från den inre glädjen i utförandet av det man älskar. Det inspirerar, det vill andra se mer av. Tror jag. . Jag uppmuntar henne att lägga fokus på det roliga och lustfyllda i sitt utövande av fritidsaktiviteter, och fokusera mindre på själva tävlingsmomentet och att få andras bekräftelse, men det är svårt att styra hur HON ska känna tycker jag. Jag försöker i mina pratstunder med henne att inte fästa så stor vikt vid just resultaten, om de vann sin fotbollsmatch eller ej, hur många mål det blev, osv osv. Utan mer fråga om hon hade kul, hur det kändes för henne, hur samarbetet på plan fungerade, om hon känner sig nöjd själv, tja mer så. Jag vet inte om det är rätt eller fel. Vad gäller gäller musciserandet så brukar jag inte prata så mycket om hon sjunger/spelar bra eller dåligt, utan mer säga saker som "det är så roligt att se och lyssna på dig för jag ser att DU har roligt och är glad när du sjunger/spelar".  

*kramar om*Norrskensflamman skrev 2013-04-24 09:57:09 följande:Var hem till mina päron igår. Det är jobbigt. Det gör ont att se hur de mår... Mamma är inte alls i bra form och pappa kämpar envist på med henne. Jag åkte därifrån med gråten i halsen och har inte sovit speciellt bra inatt.  

*kramar till Ninnis med* I know the feeling. Det är så svårt att lyckas med sina ideal när man inte har fått sin sömn och så vidare. Tycker att Blommis skrev klokt. Du är en bra mamma, men omständigheterna är inte alltid optimala.                                                                                                                                                                                            Ninnnis skrev 2013-04-23 12:18:07 följande:Och för att klaga lite till så vaknar J till precis tillräckligt ofta för att jag inte ska hinna sova. Idag är jag ingen bra mamma

Men så less jag blir på mina inlägg. Är det ingen som är datorkunnig som kan ge mig en hint om vilken inställning som har blivit galen på just min dator? *snääääälla?*