När ni valde klädkod - hur resonerade ni? Vad var avgörande?

Vi hade mörk kostym, då bröllopet var i Italien där man inte har klädkod, alla dyker upp med mörka kostymer och klänningar ändå.
Vi skulle kunna ha haft kavaj också då vi inte brydde oss om kostymen var mörk eller inte, men vi ville inte att folk skulle missuppfatta koden "kavaj" och komma med udda byxor.

Oj va många svar, kul !!

Vi kommer att ha ett fint, elegant bröllop och därav dilemmat. Jag tycker t ex att tunika+leggings inte hör hemma på ett sådant bröllop, men vet flera som skulle kunna komma klädda så om vi valde Kavaj.

Det lutar åt mörk kostym alltså... Men det är kul o läsa hur ni tänkt/tänker

Det finns ingen sån klädkod, tyvärr! Vi gjorde därför det man inte ska och hittade på en egen klädkod, men med noggrann förklaring: "Klädsel: "kavaj light", dvs kostym i valfri kulör alternativt udda kavaj om man föredrar det. Valfri kjollängd eller festbyxor".

Vi tänkte ungefär så här, att om vi skriver "Kavaj" kommer kanske inte alla att veta att det betyder kostym, utan dyka upp i en udda kavaj. Det gör iofs inte oss någonting, men gästen själv kan ju känna sig obekväm när han först på festen inser att han är felklädd. Våra gäster har nog ganska blandade stilar och varierande vana vid mer formella fester, och det är kanske inte alla som har en kostym eller har råd att köpa en. Vi vill visserligen att de ska vara lite finklädda, men för vissa är det ett tillräckligt stort steg att dra på sig en kavaj och slips. Men samtidigt är det många som tycker det är självklart att ha kostym på lite finare tillställningar, och säkert en hel del damer som vill ha lite tjusigare klänningar!

Klädkoder, alltid lika spännande!
Jag älskar att läsa Magdalena Ribbings spalt i DN och det verkar som att hälften av frågorna gäller klädsel vid bröllop och hon svarar tålmodigt på allt. Enligt Magdalena finns det bara fyra klädkoder: kavaj, mörk kostym, smoking och högtidsdräkt. Allt annat förvirrar, menar hon.

Klädkoder är till för att hjälpa gästen, så fort man gör avvikelser från de vedertagna klädkoderna förvirrar man. Egna påhitt, som kavaj i vintagetema, sommarkostym och annat stjälper mer än hjälper. Hon menar också att det är rent av olämligt att brudgummen har en högre klädkod än resten av gästerna. Att t.ex. brudgummen har frockcoat och klädkoden på bröllopet är mörk kostym. Eller att brudens mor har en tjusig klänning i högtidsdräkt-valör när klädkoden för resten av gästerna är kavaj. Den enda som får vara "överklädd" är bruden.

Men som sagt, det är Magdalena Ribbings mening. Personligen kan jag också tycka att det ligger något i det. Jag tycker att antingen sätter man en klädkod för att visa vilken nivå man tänkt på festen eller så sätter man valfri klädsel och litar på att ens gäster gör sig så fina som de kan och känner sig bekväma i. Jag har aldrig förstått varför man känner behov att styra sina gästers kläder och känner mig alltid obekväm när jag måste följa ett visst tema. En klädkod som berättar nivån på festen är helt fine, har man satsat på elegans och lyx,  då ska man absolut klä sig lite lyxigt och elegant, men sedan, att börja säga att alla ska ha rött på sig, eller sjuttiotalstema, då får jag panik!

Stort lycka till på er fest, vilken klädkod ni än väljer!

Vi valde "kavaj". Tanken var att köra helt utan klädkod, för att gästerna skulle komma som de är. Men vi kom fram till att det är ganska irriterande som gäst att inte ha en aning vad de andra gästerna kommer att ha på sig. Det är inte roligt att vara den enda med mörk kostym eller jeans på sig. Människan är ett flockdjur och vill känna tillhörighet i gruppen :)

Jag tycker att det är väldigt tråkigt när folk hittar på egna klädkoder, och det brukar jag tjata om här på forumet. Klädkoden är till för att underlätta för gästerna, en påhittad klädkod är öppen för tolkningar och det blir mer klurigt att veta hur man ska klä sig. Risken är större att någon känner att de har klätt sig "fel", och det är ingen rolig känsla som gäst på ett bröllop!!!

Många verkar tro att man är snäll mot gästerna om man hittar på en egen, precis som att man tror att man "sätter dit" någon genom att bestämma en kod. Tyvärr blir effekten precis motsatt!! Tänk er för en extra gång!

 

Nu till Kavaj vs Kostym:
Det beror förstås lite på er umgängeskrets och vilket sorts bröllop ni har. Jag kan tycka att Kavaj passar bäst i de flesta sammanhang då det ändå är den "enklare" koden.
Jag har varit på ett bröllop med Mörk Kostym - själv tyckte jag det var jätteroligt att klä upp sig lite extra, men tyvärr upplevde jag inte att de övriga gästerna hade ansträngt sig med än vid ett Kavaj-bröllop.
Ni känner era gäster bäst själv och har kanske en aning om hur de helst går klädda?

Om vi hade haft ett "normalt" bröllop så skulle vi nog ha valt Kavaj eftersom de flesta vi känner har i alla fall en kostym i garderoben, men inte säkert att det är en mörk kostym.

Men nu valde vi ju att krångla till det, så vi har 4 klädkoder man valde att komma som:
Adel
Borgare
Bönder
Vanliga kläder

Vi skrev i inbjudan att klädseln påverkar bordsplaceringen, och det har vi gått efter också även om det blev lite bökigare för oss.
Adeln sitter närmast honnörsbordet, och dom 6 som valde att komma i vanliga kläder sitter längst bort, bortanför bönderna, på en liten utstickande del av borden (om dom 6 hade valt att inte komma alls så skulle vi fått ihop till exakt 9 bord, eller tre bord per "tunga" i vår E-placering.
Så nu är ena långbordet 4 bord långt istället.

Jag tycker att det är bra om man håller på klädkoderna så mycket som möjligt. Alltså använd dom vedertagna om det går.
Men om ni gör egna koder så var övertydliga med vad ni menar. Sommarfin behöver inte betyda fin sommarklänning och snygga kläder på killen. Utan kan lika väl tolkas som halvgenomskinlig strandklänning för henne och bermudashorts och bar överkropp för honom

Vi hade kavaj. Jag skulle vilja ha haft t.ex smoking alt frack bla blamen det är inte rätt mot gästerna att behöva hyra/köpa det då prislappen kan vara rätt så grävande i plånboken. Så att alla hade kostym av herrarna då dvs ;)

Känner nästan att jag måste försvara valet av hemmasnickrad klädkod.

Vi valde vad som passade våra gäster bäst.
Vi är nära släkt eller vän med alla och har vid flertalet tillfällen diskuterat med många om vad de känner sig bekväma i. Enda anledningen till att vi kände att en utskriven klädkod var nödvändig (utöver de vanliga funderingarna om vad utebliven klädkod står för enligt etikettsreglerna) var att flera av våra gäster fått för sig att de skulle klä ut sig (detta var långt innan inbjudningarna var utskickade och vi förstod egentligen inte varför de fått för sig något sådant.)

Men det kanske bara var vi som var lyckliga som enbart 'behövde' bjuda folk som vi har bra kontakt med och därför kände att hemmasnickrat kunde fungera?

Vi bjöd också bara folk som vi verkligen känner utan och innan och trots det satte vi klädkod. Man gör nämligen så i vår bekantskapskrets. Redan när vi berättade att vi skulle gifta oss började folk fråga om klädkoder. Trots det är vi inte särdeles formella. 

Personligen tycker jag att hemmasnickrade koder stjälper mer än de hjälper. Om det står "sommarfin" förstår jag att jag ska vara fin, men inte hur fin. Så kul är det inte att stå i långklänning och höga skor när alla andra har tunika och tygskor.