Bröllop nr 2. Finns det andra här som gifter sig för andra gången?

Jag gifte mig när jag var 18 år och vi var gifta i lite mer än 3 år efter det. Nu 8 år efter det första bröllopet skas jag gifta mig igen med min underbara sambo.

Jag känner väl att jag har lärt mig vad som är viktigt när det gäller själva bröllopet. Vid första bröllopet var det många gäster och med en begränsad ekonomi så kände jag efteråt att det inte blev som jag hade önskat. Det handlade mer om att gästerna skulle bli nöjda än att vi skulle bli det. Någonstans försvann romantiken och kärleken i att gifta sig för att lämna plats för stress och släktingar som tyckte vi skulle göra det på deras sätt.-

Denna gång så blir det hemlig vigsel. Bara jag, min blivande, och två vittnen i Vadstena klosterkyrka. Vi gör det till en romantisk och lyxig weekend för bara oss två. Denna gång handlar det bara om vår kärlek till varandra. Det blir ändå traditionellt bröllop men utan gäster (dvs fin klänning, middag, tårta, osv osv). Det kommer att bli underbart och vi ser fram emot det massor Det end ajobbiga är att man ibland håller på att försäga sig haha.

Jag gifte mig i samband med att min dotter döptes. 1992. Det var hemligt, blev en lite surprise för de som kom på dopet.
Men ack, den dagen var SÅ jobbig..dottern var på dagen 2 månader och jag ammade Plus fixade med allt själv. (vet inte hur jag klarade det ?)
Efter dop & vigsel gick vi hem till oss och tog "dop-kaffe" & tårta. Alla satt bara och glodde...ingen fick tummen ur att ens hjälpa mig med kaffet ! Efter att gästerna gott så svimma jag av i sängen i min morgonrock. Min "man" blev så sur att han la sig på soffan.... Det var den bröllopsnatten... Idag förstår jag inte hur vi ens tänkte ???
Hur som så skilde vi oss efter 11 år ca.
Denna gång är det ett mer moget beslut. En självklarhet i vårat förhållande. Vi träffades för 3 år sedan.
Han bad om min hand på midsommarafton i år hemma hos min pappa. Fick en liten chock !
Så den 29 oktober i år blir vi herr & fru. Lite tight planering. Men jag jobbar en del med brudar och det som är runt.
Det kommer bli bra. Vi ser fram emot det tillsammans. Idag är sambon iväg med bestman och köper skjortor. Och jag ska försöka välja en vit ros. Tar det lite easy...vill inte stressa upp mig. Utan njuta av det som komma skall. Allt måste inte bli hysteriskt perfekt

Det där låter riktigt mysigt! Och precis som ni så gör vi detta på vårt sätt, vi har dock lite gäster men vi struntar i allt som börjar med "man brukar göra så här". Såvida det inte är något som vi gillar då. Vi har bjudit in våra vänner till vigseln och sen kommer vi ha en fest för vänner några veckor senare där vi bjuder på bröllopstårta och kaffe.

Det största misstaget vi har gjort hittills är våra förlovningsringar. Vi köpte silverringar för vi tänkte att vi gillar silver helt enkelt och vill inte sätte så mycket pengar på ringar. Men sen visade det sig att det är nästan omöjligt att hitta en vigselring i silver med diamanter. Det är tydligen så att silver är för mjuk metall så det är svårt att få diamanter att sitta fast ordentligt. Så vi köpte en enkel vigselring i vittguld. Den har inga stenar utan ett mönster istället. Men vid det här laget har silverringen blivit så sliten (på två månader) så nu passar dom inte ihop längre. Så nu har jag köpt en ny slät förlovningsring i vitt gult i stället. Med facit i hand borde jag ha köpt en slät ring i vitt guld som förlovningsring och sedan en vigsel ring i vitt guld med någon sten i. Den jag har köpt känns lite för enkel... Jag tror att jag helt enkelt hade satt alltför låg budget för ringarna så jag valde bland det som rymdes i budgeten inte vad jag egentligen ville ha. Vad tycker ni om ringen?

Tycker den ser fin ut. Men kan ni inte kompletera med en en stenare när ni firar ett år ?

Jag gifte mig första gången när jag var 21 år och det var ett ganska litet bröllop med ca 20 personer. Nästa år  ska jag gifta mig igen och då är jag 44 år. Det blir ett bröllop med ca 45 gäster och jag planerar för fullt. Känns väldigt annorlunda den här gången. Förra gången hyrde jag en klänning och vi var hemma hos mina föräldrar. Den här gång så pysslar jag, hittat lokal, funderar på mat, klänning, skor, blommor mm. Det är jätte kul

Jag gifte mig som 20 åring, min första make var så snäll och rar och hjälpsam.... tills vi hade gift oss och då skulle vi helt plötsligt inte ha barn, jag skulle städa och vara hemma och han skulle få göra vad han ville och jag skulle fråga om lov.  I slutet fick jag inte ens gå ner till tvättstugan och vika tvätten utan han var säker att jag var otrogen och skulle ringa polisen....

Det tog slut efter 7 år, då jag fick mod till mig  att säga när hans vänner var där att nu är det slut.

Nu har jag varit lyckligt gift i ett år med en helt underbar man som inte har förändras nämnvärt sedan  vi gifte oss och jag är nu 35. Vi var bara officelt ihop i 5 månader innan vi gifte oss men vi vet att vi gjorde rätt. Det var ett mer moget beslut denna gången och även om hjärtat var med så fick huvudet tala denna gången. 

Jag gifter mig också för andra gången. Första gången var 2002, när jag var 22 år gammal. Nu är jag 31 och det är en märkbar skillnad på vad jag ville då, vad som var viktigt då mot hur jag tänker nu. Då var allting mer gulligt, flickigt eller vad man ska säga. Nu är det mer klass på hela planeringen och de olika valen. 

Jag har haft lite tankar om att det känns konstigt att även denna gången ha en stor fest, en vacker klänning och hela baletten. Jag har nästan haft skuldkänslor för det. Att släpa min släkt till ytterligare ett bröllop. Jag skrev om det i ett inlägg h'är och fick många lugnande ord till svar. Och när jag väl har funderat fram och tillbaka så har jag kommit fram till att jag är fasen värd en stor fest denna gång med. Det blir till och med en större fest nu. ;) Dessutom har min blivande inte varit gift tidigare. Han förtjänar ju ett stort och pampigt bröllop han med. 

Klart du ska ha en stor fest. Det är ju det här äktenskapet som räknas, det är det som kommer att hålla resten av livet!

Oki, de flesta  här gifte sig innan 23 här och det slutade i skiljsmässa.  Vad är största skillnaden mellan oss då och nu?

Jag fyllde 25 en månad efter mitt första bröllop vi hade då varit tillsammans i fyra år och när vi skilldes hade vi varit tillsammans i sammanlagt 15 år. Det första bröllopet var vit klänning och mannen hade grå frack 50 gäster och vigseln var kl13:00 och vi smet i väg till hotellet vid 24 tiden på kvällen har jag för mig då var jag helt slut. Vi betalade allt själva det var 1990 och det gick på mellan 25-30 000 kr och vi lagade maten och sånt själva också. vi hade festen i svärföräldrarnas koloni i ett prartytält. 11 augusti 1990

Jag gifte om mig i december 2010 11 december när jag var 45 år. Och denna gången var det annurlunda i hjärtat på något sätt jag kan inte riktigt förklara skillnaden för jag älskade mitt ex av helamitt hjärta när jag gifte mig med honom, men det jag känner för min nuvarande man är annurlunde därför blev också detta bröllopet annurlunda mer kärleksfullt pånågot sätt det syns även på fotografierna. Nu hade jag en vindröd klänning på mig med en vit knypplad brudkrona och min man hade kostym. Vi hade nästan lika många gäster. Men denna gången bjöds det bara på Champgne och kaffe och tårta pga vår ekonomi. Sen gick vi ut och åt med familjen på kvällen.

Jag och min man är väldigt nöjda med vår bröllopsdag. För mig låg den största skillnaden när det gällde planeringen i att det viktigaste var cermonin i kyrkan psalmerna, solosångerna bibelorden allt det var viktigt för oss allt annat var bra om det blev bra, men ingen katastrof om det inte blev bra, om ni förstår vad jag menar. För det är stunden i kyrkan som räknas för oss. resten är grädde på moset som förgyllde resten av dagen

Första gången jag gifte mig var jag 25år, vi hade ett budget bröllop och en son på 6månader. Pappa och hans fru köpte tårtan, mamma köpte champagnen, farmor höll med trädgård och stolar. Vi hade ett enkelt bröllop på stranden där alla släktingar var bjudna och bara tårta och kaffe efteråt i trädgården. Jätte mysigt.
Nu är jag 31år och ska gifta mig för andra gången (och sista den 1e okt. Det blir inget budgetbröllop utan ett riktigt fint som jag egentligen alltid velat ha det. Med riktig fest efter och middag och hela baletten. Jag var nöjd med mitt första men detta kommer bli bättre.

Tack. :) 

Det är klart, detta är ju det äktenskapet som kommer att vara livet ut. :)  

Jag kan ju bara tala för mig själv. Den största skillnaden på Kirsi 2002 och Kirsi 2011 är åldern. Haha! Skämt åsido. den största skillnden vill jag nog lägga på mognaden.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så var jag väldigt flickaktig i min planering när jag var 22. Visst, vi hade en 1,5-årig son, hade varit tillsammans i fem år och och förlovade 3 år innan vi gifte oss, men bröllopet var inget annat än ett försök att rädda förh¨llandet och samtidigt ställa till med en rolig fest. Jag hade ju tjatat om bröllop sedan förlovningen och tillslut blev det så kallade frieriet en kväll i februari: "Vi kan ha ett litet bröllop och gifta oss i sommar eller så har vi ett stort men då får du vänta i ett år till". Inte direkt romatiskt alltså. 

Det blev ett litet bröllop med ett fyrtiotal gäster. Inte för att vi direkt sållade bort folk, utan för att vi bara tänkte innanför fyrkanten och det fanns inte med på kartan att det faktiskt gick bra att bjuda folk som bor lite längre bort osv. Dekorationerna gick i blått, med utstansade små hjärnan strödda på borden och lite flytjus i små skålar med blåa stenar. Jag hade en stor vit prinsessklänning med blåa pärlbroderier på. Vi bjöd på kallskuret, smörgåstårta och bröllopstårta. Och väldigt, väldigt mycket dricka. Inga barn var bjudna, för det skulle ju festas så mycket som möjligt.

Förhållandet i sig fortsatte dyka rakt ner och krshade sedan ett halvår efter bröllopet. I och med betänketiden vid skilsmässan så var vi gifta dryga året. Efter några månaders avbrott fortsatte dock förhållandet fram till 2006.

Nu vill jag gärna inte göra något likadant som på förra bröllopet. Till att börja med är anledningen till en vigsel något helt annat än ett desperat försök att rädda förhållandet. Nu känns det mer äkta. Det finns liksom inget annat sätt att fortsätta detta förhållande på. Vi bara måste gifta oss, för att allt annat inte är bra nog liksom. Allt känns bara så rätt att jag knappt vet hur jag ska förklara det.

Temafärgen blir röd, för att det föll så naturligt, dekorationerna kommer att bli mer romantiska. Gästlistan är alldeles för stor för budgeten (som vi inte har bestämt ännu. hehe) och lokalen, så vi blir tvungna att välja bort en del. Nu kommer vi att ha två-rätters och efterrättsbuffé. Alkohol kommer förmodligen bara serveras till maten. Barn är bjudna, naturligtvis ska även barnen få gå på bröllopsfest. 

Även om det kanske inte låter som det när jag berättar, så är det en enorm skillnad på allt i princip.   Det känns i hjärtat. :) 

Hej jag gifter mej oxå för andra gången. Första var 94 var då 21, vi var gifta i 10 år, hade ett enkelt borgeligt bröllop, kostade kanske 3000. Inte mycke planering omkring, och mina föräldrar skötte hälften, kommer knappt ihåg tiden innan, kändes aldrig så spännande.

Denna gång har min blivande och jag varit tillsammans i 8 år jag blir 39 och känner mej såå förväntansfull, är gravid så vi kommer ha dop samtidigt, men vill ändå ha ett lite större bröllop, denna gång i kyrkan och hela bibban :)

Mina stora barn är inte döpta, mitt ex och jag va inte mycke för sånt, men min nuvarande vill så gärna och de känns som de blir viktigt för mej med då. Allt känns större denna gång.

Tycker de e lite festligt för jag tror det ofta är tvärt om, större bröllop första gången med mer förväntan och planering. Men för mej har det alltså blivit helt tvärt om :)

Massor lycka till tjejer

Jag är 30 år nu och gifter mig oxå för andra gången...känns helt annorlunda den här gången...

Hej
Här är en blibande brud nummer 2..
Gifte mig första gången 2006, var då 21 år...
 
Skiljde oss 2009, vi funkade inte ihop..

Nu när jag skall gifta mig för andra gången känns de annorlunda..
Känns mer äkta denna gången, och jag kommer få ett lite finare bröllop än sist =)

Håller med om att det känns mer äkta denna gången...jag lät mitt hjärta välja den man jag nu lever tillsammans med och nu tänker jag följa mitt hjärta genom att gifta mig av genuin och äkta kärlek. Det känns inte alls så viktigt med det stora vita bröllopet längre...det som jag gjorde med min ex-man. Varför vi nu ska gifta oss på halvön hemma på min familjegård med mina föräldrar som vittnen ich min närmsta väninna som tärna. Vi ska gifta oss i en hage och tanken är att jag ska rida upp till min blivande make på min häst. Jag kommer att ha en lavendelblå klänning på mig och han ska ha svart kostym. Kvällen kommer att avslutas på stans finaste och bästa restaurang och sen blir det b&b till bröllopsnatten. Ingen i våran bekantskapskrets eller våra familjer ( förutom min närmsta väninna och mina föräldrar) ska få veta att vi gifter oss för vi vill att denna dagen ska handla om oss och våran kärlek!

Gifter mig också för andra gången. Första gången var med en kille som jag hade barn med och varit ihop medi 4 år. Vi var gifta i 2, vara bägge bröllopsdagarna var skit. Gifte mig nog för att jag så gärna ville att det kul förbättra förhållandet och få bekräftelse på att jag var den utvalda. Var jättestressad hela dagen och var inte så supernöjd med dagen, för jag hade helt konstiga förväntningar. Då var jag 29, så inte jätteung.

NU är det heeeelt annorlunda. Min sambo och jag ska gifta oss för att vi vill det, för att vi är så galet kära och vill samla alla våra vänner till en hejdundrande fest för att fira att vi har haft sån tur att vi hittat varandra.  Nu stuntar jag i färgteman, om det regnar, dekorationer etc. Det är inte det som är det viktiga. En kompis ska sätta upp håret och blombuketten ska jag fixa själv. Förra gången hade jag 45 gäster, nu ska vi ha 120.