Hur långt får hets på överviktiga gå?

Haha ok. Men vadå du fick vända på det?

Skrev nog väldigt fel/otydligt eller något..

Menade: Fick vända på "suitationen" (kan man kalla det så?????) så att säga... hm eller blev det ännu mer fel nu? Iaf för att jag skulle se det mer positivt och inte gråta. Är du med nu? :)

Hahah! Nejnej Tyckte bara det hela var lite komistkt  

Måste bara fråga.... Visst det finns folk som är helt puckade och kan verkligen häva ur sig vad som, men tror ni inte också att man .... som tex! Om man står i en kö och får ögonkontakt med någon och så ser man sen den personen säga något till den som står jämte och de skrattar, Tror man då inte atomatiskt att de säger något elakt? Jag tror då i detta fallet om jag då skulle tycka att jag äör för smal/tjock, VERKLIGEN tycka detta, att man inte atomatiskt tror att det är de de skrattar åt? När de egentligen är en slump att ni fått ögonkontakt och de egentligen disskuterar något heeeelt annat? Är jag ute och cyklar? 

Jag vet inte om du läste mitt inlägg, men som sagt, visst är det säkert så att man ibland ser det man tittar efter och tolkar saker utifrån vad man tror (kallas även konfirmeringsbias).

Men det finns också saker som inte går att misstolka, och det som förbluffade mig när jag blev överviktig (efter att tidigare ha varit smal) var just hur hämningslösa så många är med sina omdömen. Det är något man inte märker när man inte själv är den som så att säga triggar utfallen.

Jag har som sagt hört samma sak från mina vänner med annan etnisk härkomst, och hade först svårt att tro på deras berättelser om vad folk gör och säger. Och jag är övertygad om att det är samma sak för människor med något slags funktionshinder, eller som ser avvikande ut på något sätt, osv. Men det är något jag i regel inte blir vittne till eftersom det inte är till mig de säger de där sakerna.

Jag kommer att tänka på en annan historia. Det var när jag var hopplös singel, och en kompis pratade om en kille hon kände som kanske skulle kunna vara nåt. Han var ju smart, rolig och jättejättetrevlig och snäll, vi skulle passa perfekt ihop. Fast sen hejdade hon sig. För plötsligt kom hon på att han nog vid något tillfälle hade nämnt hur han verkligen avskydde överviktiga. Hon hade nog kanske t.o.m. hört honom uttala sig nedsättande om någon vid något tillfälle.
Jovisst, men annars var han ju så himla trevlig. Mot henne, i alla fall, och andra som han gillade.

Det är inte inbillning när någon fräser "flytta på dig tjockis". Det är inte inbillning när en majoritet av presentationer på dejtingsidor mer eller mindre uttryckligen säger "fetton göre sig ej besvär".  Visst är det lätt att bli överkänslig när det gäller något man själv är väldigt obekväm med, men det FINNS de facto ett mycket stort och utbrett förakt mot överviktiga - som man som sagt nästan aldrig märker av när man inte själv är föremål för det.

Hoffsennanen Tottoplex: Till viss del så - ja...
Det kan vara en självuppfyllande profetia. Typ att man tror att nån tittar på den där chokladkakan i ens annars grönsaksfyllda korg, så man försöker stoppa ner den lite bättre. Vilket gör att man drar blickarna till sig och chokladkakan...
*typ*
Men det är långt ifrån alltid så.
Oftast är det inte ögonkontakt jag får strax innan personen vänder sig till sin vän och skrattar åt något.
Utan ett värderade ögonkast uppifrån och ner och sen ett flin innan personen vänder sig till sin kompis, säger nåt, kompisen tittar åt mitt håll och sen skrattar dom...

Aniara4: Ja vissa är verkligen verbala med sitt förakt...
Annars angående handikapp som du pratar om. Dels är jag uppväxt med handikappade så jag har sett hur dom behandlas (som grupp sett och som individer) och dels så gick jag på kryckor i 3 år själv och han märka en hel del.
Ok jag förväntar mig inte att nån ska springa före mig och öppna dörrar. Men inte sjutton skulle jag släppa dörren i ansiktet på nån som går med kryckor, eller försöka tränga mig före personen på bussen så jag får sitta, men personen med kryckor måste stå
Jag ser hur mina kollegor behandlar killen med en CP-skada som brukar komma in här och lämna glas som han hittat ute. Jag pratar med honom en stund även om han säger samma sak varje gång han kommer in "akta vasst, vasst. man kan skära sig - blöda mycket... Aj aj".
Eller de rullstolsburna / blinda / döva som kommer in med en assistent när dom ska hämta biljetter till nåt evenemang så brukar mina kollegor prata med assistenten.
Det är väl för fasiken inte denne som ska på dansen. Bara för att man behöver ett par extra händer, öron, ögon när man inte har egna så betyder inte det att man är dum i huvudet och inte fattar något

Jag har glömt nästan allt teckenspråk som jag kunde när jag var liten. Men när vi hade årsstämman för de Dövblindas Riksförbund här så pluggade jag i alla fall på hur man hälsade välkommen och lite andra enkla saker. Men det orkade inte mina kollegor lära sig, dom tyckte att det ju fanns tolkar och assistenter, så dom behövde inte bry sig...
Alltså!?!
Jag blir sååå förbannad när man inte kan respektera personer för vad dom är. Alla har ett värde som människa, oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, handikapp mm...

Chicita, du bekräftar min poäng. JAG vet ingen som ser ner på funktionshindrade och beter sig illa, och jag ser det nästan aldrig hända. Det beror på att varken jag eller någon av mina närmaste drabbas, och jag har relativt sällan någon i min omedelbara närhet så att jag kan se hur denne behandlas. Men om jag själv satt i en rullstol dygnet runt eller ledsagade någon som gjorde det, skulle jag få många fler tillfällen att se hur folk beter sig mot just den här personen, som de inte beter sig mot mig.

På samma sätt märker man i regel inte hur folk beter sig mot överviktiga om man inte själv går runt i en överviktig kropp.

Måste bara posta den här bilden!

Och så måste jag bara "ladda upp bild" istället för att "posta inlägg"!

Ja det där känner man ju igen

Precis Aniara4...
Man ser inte saker om man inte drabbas av dom själv. Eller är uppmärksam på dom.
Ibland kan det räcka med att vara medveten om hur någon annan uppfattar en situation för att själv inse att det kan vara så...
Som att jag alltid vänder mig till personen som har frågan och inte till assistenten. Även om det är assistenten som lyssnar och tolkar vad jag säger på teckenspråk så kan jag ändå prata till den döva liksom. Att man vänder sig till den personen.
Om den som sitter i rullstol inte når upp till disken så kan jag flytta mig till dörren och ta emot pengarna där istället för att assistenten ska agera mellanhand.
Osv...

Om man försöker bli mer medveten om sin omgivning och vilka små saker man kan göra för andra så tror jag att världen skulle bli lite bättre

Chicita och Aniara, om ni bara visste vad jag håller med och instämmer i allt det ni båda sagt det senaste här i tråden!

Jag kan tyvärr bara bekräfta precis allt om hur vi människor beter oss mot varandra. En del av det jag hört sägas när folk trott att alla de som teckar med varandra är döva och därför inte hör vad de säger för skit....  . Det är rent fruktansvärt och verkligen en sak vi var och en kan vara med och förändra. Dels genom att själva bete oss motsatt och så som man vill att det ska vara istället.

Och dels genom att faktiskt säga till folk när de gör sådant man tycker är helt åt skogen.
Då blir de iofs oftast arga, men kanske, kanske tänker en eller annan till i farmtiden.

Även om dom inte hör, så är det ju många som läser läppar rätt bra. Så man ska ändå vara försiktig med vad man säger.
Men vissa tänker inte längre än näsan räcker tyvärr

Ett exempel på nåt liknande, vet inte om ni varit med om det, är när man är utomlands och sitter och pratar tex svenska.När folk då tror att man inte kan språket så kan de verkligen kläcka ur sig saker... Deras ansiktsuttryck brukar se väldigt roligt ut när jag svarar.

Har varit med om att stöta på svenskar i utlandet som gör på samma sätt när de inte inser att där finns någon annan som pratar svenska.

Har varit med om liknande fast här i sverige.
Jag har många finska vänner så jag kan lite finska. Men jag förstår mer än jag kan prata (kan bara några enkla meningar egentligen men kan ta ut vad samtalet handlar om om dom inte pratar för fort eller dialekt. Det är ju finlandssvenskar av andra generationen jag umgås med liksom...
Jag jobbade på McDonalds ett tag när jag var yngre, och en morgon hör jag två killar stå och prata på finska om en av dom andra tjejerna som var med och öppnade den dagen. Dom använde inte så fint språk även om dom tydligt var intresserade av henne, om jag säger så.
Så jag strosade förbi och sa frågade vad klockan var, på finska...
Och sen la jag till på svenska att jag hörde vad dom sa, och att jag skulle gå till henne och berätta det om dom gjorde om det. Jag sa uttryckligen åt dom att det inte är shysst att snacka om nån öppet, men på ett språk som personen inte förstår. Och dom gjorde inte om det (vad jag vet) i alla fall 

Chiquita: Hihi! =) Kan vara ganska kul att ta folk på bar gärning ibland.

Ja verkligen 

Hörni!
Det finns flest friska överviktiga än sjuka sådana. Jag tror inte längre på undersökningar. Läser man lite statistiklära, vet man att  det ofta blir 2 till 3 fel i sättet att räkna. Det beror på att forskarna räknar med invecklade system fulla av olika variabler. Jag har slutat för länge sedan att lyssna på propagandan. Dessutom är det någon som frågar oss överviktiga hur vi ser på saken? Jag blir ganska upprörd när jag ser Vanna Rosenberg eller Anna Book hänga med fetmaterrorn. De verkar inte förstå de är offer... på kändiskaps altaret. Tyvärr åker de snart på backslag. De kanske har tur och tillhör 20% av de som kan behålla kvar målvikten. Eller gör de som resterande 80% och får tillbaka sin ursprungliga vikt och lite till. Det finns hopp! Prudie och Ellie (jag är Prudie) har byggt upp en oas i mitten av krigszonen. Vi har en hemsida för mjuka tjejer, stora storlekar är ett minnes blott. Vi älskar kläder trots våra stora hängande bröst, mjuka magar och rumphylla. Vi älskar klä våra kroppar och göra det snyggt. Häppna! Vi säljer inget. Vi tyckte att det var dags att visa att vi feta (jag bär 50/52, enligt sjukvården har jag sjukligt fetma) har integritet, det är först när de närmar sig med stor respekt att vi kan kanske lyssna med ett halvt öra på deras argument. Kom till oss och lär er att känna era kropp och bli starka i själen. www.modeformej.se