Hur långt får hets på överviktiga gå?

Jag tycker problemet inte bara är för överviktiga, utan att det finns en tendens att "hetsa" kring alla typer av saker: smala, tjocka, rökare, homosexuella, barnlösa, utlänningar osv osv osv.... det är inte klokt vad vi människor måste tycka om andra människor!

Däremot tycker jag att vi i samhället måste titta på vad vi kan göra för att undvika fetma, frosseri, för mycket socker osv, eller åt andra hållet: tjejer som får ätstörningar pga att de inte är nöjda med sig själva och sitt utseende. Vi måste även fortsätta kämpa för allas lika värde!

Det är alltså inte min personliga sak att titta snett på kvinnan på ICA som är kraftigt överviktig och bara har fet mat och godis i sin kundvagn, men det är min personliga sak att se till att uppfostra mina barn med en sund livsstil och en sund syn på sig själv, samt respekt för andra människor. Jag har även en skyldighet att ställa upp för mina nära och kära, peppa dem och hjälpa dem ta itu med sina problem.

ursäkta dåliga skrivsvenskan men jag ammar med bara en hand fri.

anledningen att överviktiga blir fetare o fetare är ofta dessas otaliga bantningsförsök. för varje gång man bantar o går upp i vikt igen får man fler fettceller, som gör det ännu lättare att lägga på sig. och äter man supernyttigt i perioder så får man våldsamma hungerskänslor, som genererar i överätning sen. ju duktigare man är i kaloriväg ju sämre känner man sig när man väl äter onyttigt sen. o så tröstäter man.änu mer.

det bästa för min egen del hade helt klart varit att inte börja banta alls och vara nöjd mig själv. jag bara svällde o svällde efter att jag väl satt igång. och visst är man ansvarig för sig själv, men ofta skäms man så otroligt över sig själv att man äter godsaker i hemlighet. och de personer ni ser som ni inte tror vet något om näringslära kanske egentligen har full koll. men för att slippa diskutera det, så äter man onyttigt framför folk för att det ska verka som man är oberörd. man vill verkligen inte att andra skall veta om att man egentligen vill gå ner i vikt, eftersom man är så rädd för ett offentligt misslyckande.

dessutom skall man veta att det kan vara jättesvårt att känna sig nöjd o mätt på små portioner mat.

när jag nu nyss var gravid så var det första gången jag kände mig normal, eftersom jag inte fick i mig så mycket mat.

o när det gäller träning så hade jag som tonåring aldrig i livet velat visa mig i simhallen eller på gymmet.

krävs rätt mycket mod o beslutsamhet av en för att man skall våga göra det.

jag gick själv ner 35 kg, men tycker det känns obekvämt när folk behandlar mig så annorlunda jämfört med förut.

dessutom tittar plötsligt karlar på mig. och det är anledningen till att jag tillåter mig gå upp igen. inte allt men lite.

som överviktig så synar sällan personer en uppifrån o ned, och jag som är helt ovan vid det gillar det verkligen inte. ÄVEN om det är en uppskattande blick. Konstigt -ja!.Vill INTE att mina manliga kollegor skall titta så på mig, så för säkerhets skull så håller jag mig lite mullig. Helknäppt eller hur! Trots att jag också VILL vara smalare! Men ogillar konsekvenserna!

Puffar lite grann, men vill samtidigt säga att det inte är förvånande att den som använder sig av anonymiteten för att skriva som (Raw) gör, är riktigt feg, i mina ögon! Du ska få svar på tal! Det är den som tuggat sig till övervikten som är ansvarig. På samma sätt som man alltid är ansvarig för sitt sätt att vara mot omgivningen också!!! Om du gör något av det som jag eller de andra skriver om, gör du dig skyldig till ett dåligt uppförande. Tar du ansvar för det, eller gömmer du dig bakom plattityder? Ditt inlägg är precis det som gör att många ogillar anonyma trådar. Det missbrukas för att skriva saker som man inte skulle göra om man var tvungen att visa vem man var. I detta fall kan jag inte annat än hålla med.

Jag och min m2b har blivit nerklankade av några i våran ungdomskrets att vi inte fått barn ännu, men tydligen fattar inte alla att vissa helt enkelt inte kan få barn :/ Och visst påverkar det oss och de är inte värda att vara vänner i våra ögon längre.. Men man kan faktiskt inte yttra sig om vad man vill, vissa saker håller man för sig själva just för att behålla respekten för andra folk och deras levnadssätt. Synd bara att vissa inte förstår ordspråket "Behandla andra som du själv vill bli behandlad"!!!

Va i Polen i helgen och då satt det ett par äldre damer och en höggravidtjej ner, då kommer det en tjej i 30årsåldern och ber folk att flytta sig så hon kan sitta ner, jag menar, Hallå? vad tänker folk med? så den gravida tjejen reste sig upp (vilket hon egentligen inte borde gjort även om denna 30åringen blängde som fan på henne) och fick stå upp ist i ungf 45minuter... Vissa människor är helt enkelt bara dumma i huvudet och det är något vi andra som respekterar folk, får leva med!

Mobbing är inte ok i någon form.
Varesig mot överviktiga, underviktiga, normalviktiga, handikappade (fysiskt och psykiskt) mm mm...

Men det är något som inte kommer att utrotas.
Det finns alltid de som måste hävda sig genom att trampa på andra.

Jag är i hotellbranchen (hotellreceptionist) och jag har råkat ut för väldigt många elakheter på jobbet av gäster som haft en dålig dag och tycker att då kan man avreagera sig på personalen...

Det värsta jag varit med om är en man som hade bokat med mig, och alltså visste jag vilken information jag hade gett honom vid bokningen.
Han stormade in och krävde att piccolon skulle ta hans väskor (öööh... piccolo? Existerar det yrket ens i Sverige?  I alla fall kan man knappast kräva det när man bokar på ett medelstort mellanklassat hotell i en småstad?)..
Nåväl efter lite småtjafs där så går han och barnen upp på de två rum som är bokade, de rum där jag upplyst om att budgetrum innebär att man delar en 140cm bred säng och att rummet faktiskt är inrett för en person. Om man ville ha två täcken (två kuddar finns redan + en extra i garderoben) och dubbel uppsättning handdukar så får man betala lika som för ett dubbelrum.
Han kommer ner och gapar ända från hissen om att han ska ha fler täcken och kuddar för det hade han blivit lovad.
Nej säger jag, det har jag inte lovat. Det här är vad du har bokat och betalt för. Och jag upplyste vid bokning om att det här var vad som fanns. Hotellet är fullt, vi har inga mer extratäcken och sånt heller då dom redan är upptagna i extrasängarna och till de som betalt för extrautrustade rum.
Får då höra att "jag ska lyfta mitt feta arsel och gå och handla åt honom för han har rätt eftersom han är kund. Och en så korkad fetknopp som jag är borde hålla käften om jag vill behålla mitt jobb"


Nu är jag ju inte extremt fet. Men nog har jag några kilon för mycket. Att han tyckte att han hade rätt att uttrycka sig så är för mig helt obegripligt.
Han hade själv gjort valet att boka dessa rum, fullt medveten om villkoren. Och att sen ha mage att ställa sig och ta ut sina agressioner på mig... Nja där gick min gräns.
Hade han inte haft barnen med sig så hade jag slängt ut honom mitt i natten...
 

Nä, tyvärr är det väl så. Men om åtminstone alla de som själva blivit mobbade eller illa behandlade, kunde försöka fatta att andra också blir ledsna över att man är dum emot dem, och om de åtminstone kunde lära sina barn att inte vara dumma mot varandra. Om man blir mobbad i skolan, kan det sätta spår för livet. Ja, för livet! Det kan förstöra självkänslan för livet. Trots terapi i många år, otroligt mycket jobb med sig själv, finns ofta såren kvar i själen. Jag lider så mycket mer av hur andra tittar på mig, tror att jag är dum i huvudet, än jag gör av själva övervikten. Jag sitter inte och önskar att jag vore smal, jag sitter och önskar att jag kunde få bli behandlad efter hur jag uppför mig, inte efter hur jag ser ut. Jag brukar bemöda mig om att vara trevlig mot andra, att inte döma folk utan att ha gett dem en chans att visa vilka de är. Det är inte så mycket begärt, egentligen. Om jag och en normalviktig utför samma arbete, betraktas jag ändå som lat. Varför?

Har någon, någonsin blivit peppad av de där äckelminerna hos folk? Eller de där kommentarerna som jag skrev om i trådstarten? Jag tror inte det, faktiskt. Alltså är de totalt verkningslösa, alltså kan de lika gärna sluta utsätta oss för det, eller? Såvida det inte handlar om något hos dem, som gör att de måste uppföra sig så? 

Jag fick höra att jag behandlade en kollega illa förut. Chefen tog mig åt sidan och pratade med mig.
Jag hade ingen aning om vad hon menade... Jag hade gjort allt jag kunde för att få denna nya person i teamet att känna sig välkommen. Medans denne istället hade rackat ner på allt jag gjort fram till den personen kom till oss.
Nästan ett år senare (och massa tjafs senare) så kom en gammal medarbetare tillbaka och hon såg ett mönster. Det visade sig att några ANDRA har sprungit emellan oss och spridit rykten och skitsnack och påstått att vi sagt saker om varandra som inte var sanna.
Jag hade alltså fått skäll av chefen och blivit utpekad som mobbare trots att jag var minst lika utsatt själv.
Har jag fått en ursäkt av någon inblandad?
Nej... för dom håller fast vid sin version.

Men - sorry... you are busted!  
Och nu när vi pratar med varandra så funkar ju inte lögnerna längre 

Vad jag menar med detta?
Jo - allt är inte alltid som det ser ut. Och ibland måste man gräva lite djupare för att få fram sanningen.

Det gör att jag inte tror blint på vad andra säger och jag ger alltid människor en andra chans. 
Sen att jag blivit utsatt för en hel del när jag växt upp gör ju att jag blivit mer känslig.
Det betyder delvis att jag alltid försöker att tro det bästa om folk. Men också att jag är känslig och tar åt mig lättare.
Det är inte en bra kombination  

Även om man inte är ute efter att vara elak, så kan man ibland säga något som inte är helt igenomtänkt. Eller man råkar trampa på en öm tå som man inte visste om...

Sen tror jag att man som överviktig själv kanske läser in lite mer i andra människors minspel och uttalanden än vad dom faktiskt menar. Jag gör nog det själv i alla fall...