I lördags hände det då äntligen… jag blev möhippad.
Jag har ju blivit lurad och förvirrad under ganska lång tid nu inför möhippan. Det har hänt massor av konstigheter, roligheter och tokigheter så när det ringde på dörren vid 07:30 i lördags så trodde jag att det bara var på bus denna gången också.
Utanför stod en ung man och såg barsk ut (jag fick senare veta att han är en 19-årig albansk boxare, utvald just för att göra mig lite nervös). Två minuter hade jag på mig sa han sedan skulle jag följa med honom. Jag fick följa med honom till hans bil och sedan körde vi iväg. Han var väldigt rolig på vägen. Svarade inte på nånting egentligen. Men typ frågade om det var ok med mig att han inte hade körkort. När vi kommit en bit utanför stan så svängde han av motorvägen och bara sa åt mig att stiga ur bilen. Och där lämnade han mig, på en liten rastplats…
Efter en stund kom en av mina väninnor i en sportbil och hämtade upp mig. Jag fick sätta på en ögonbindel och jag fick en flaska med dryck. Sedan bar det av.
Första stoppet var efter en stund på en lastbilsparkering. Där skulle jag arbeta ihop min frukost genom att erbjuda mig att tvätta rutor eller så. Det gick rätt fort, en snäll farbror förbarmade sig över mig ganska direkt. Med frukost i magen fortsatte färden.
Efter ytterliggare en stund stannade vi någonstans (jag hade ögonbindel) och jag märkte att det steg in någon i bilen. Efter bara en kort stunds resande sedan så stannade vi och jag fick nya instruktioner. Jag hade tre nej, när jag använt dessa så var jag tvungen att säga ja.
- Vi var på en loppis och det var dags att inhandla min outfit.
Jösses vad jag blev utspökad J
Sedan åkte vi vidare. Vi åkte en ganska bra stund innan jag märkte att vi började närma oss målet. Vi parkerade och de hjälpte mig ur bilen och upp för trappor. Först när dörren öppnades fick jag ta av mig min ögonbindel, och där stod alla underbara tjejer. De hade fixat en härlig lunch med ostbricka, och massor av gott. Och självklart champagne.
Det var jättehärligt att få träffa alla, jag bor ju i en annan stad ganska många timmar bort så det var underbart att få vara bland alla.
Efter lunchen var det dags att bege sig igen. Ögonbindel på och vi åkte en liten bit – det var dags för det stora uppdraget. Hoppa vattenhopp. Det är som backhoppning ner i vatten. Jätteroligt, men jag har ALDRIG stått på ett par skidor, varken på längden eller utför. Jag har bara åkt bräda hela livet, så bara att gå i ett par pjäxor var en utmaning i sig.
Efter hoppet åkte vi en till en annan tjej. Jag fick byta om och fräscha till mig. Mer champagne och snittar och annat gott. Därefter åkte vi ner till en matbutik i staden. Nere i källaren finns som ett ”vardagsrum/kök” som man kan hyra för slutna sällskap. Så det blev som att laga mat hemma, vi hade med oss eget vin och champagne och så. Men själva råvarorna gick vi upp i butiken och hämtade.
Ja, just det, höll ju på att glömma. I matbutiken så anslöt mina killkompisar. Så himla underbart. Jag har alltid varit lite rädd för att inte alla mina vänner skulle få vara med på min möhippa. Och att killarna nu anslöt till middagen var ett helt perfekt sätt att göra det på. Då fick jag ju kramas med alla som jag håller nära.
Vi delades in i tre ”lag”, förrätt, huvudrätt och efterrätt. Det var så himla mysigt att laga mat, dricka lite vin och umgås.
Plötsligt när vi börjat laga mat så hör vi en manskör på avstånd som sjöng ”Rövarsången”, egentligen visste jag vad det innebar. Men det är så fantastiskt att man kan liksom inte ta in vilka underbara människor det finns.
Nä jag pluggade var jag aktiv på en studentnation, killarna i nationens kör har ett hemligt sällskap, en manskör som bara sammanstrålar i väldigt speciella tillfällen. Och att de valde att göra det för mig kändes helt otroligt.
De sjöng ett par låtar för mig, en äkta serenad, innan de lämnade oss igen.
Jag måste erkänna att jag var rejält skakig efter det, men på det absolut bästa av sätt. J
Vi åt och skrattade och hade det jättemysigt. Efter middagen gick vi hem till en av tjejerna och fortsatte kvällen.
Det var så härligt att få sitta och prata med alla, mysa och umgås. Det kändes som den perfekta uppladdningen inför bröllopet.
De hade verkligen lyckats med dagen, dels lyckades de hålla mig helt i mörker, sen lyckades de att göra en perfekt dag för mig. Hade jag fått drömma ihop min dag hade jag kunnat drömma ihop den såhär perfekt. Och man blir så tagen av hur alla har engagerat sig och tänkt till. Små saker som att champagnen vi drack, eller ja cavan, var från det vinhus dit jag och M2B ska åka direkt efter bröllopet. Det var små quiz och grejer under hela dagen som var jättekluriga och roliga.
Jag är såååååå enormt nöjd och tacksam.
