Hur många frågade er om de kunde ta med någon mer, trots det inte stod respektive i inbjudan? och ALLMÄNT LESS OCH SÅRAD

Usch va tråkigt för dig att du hamnat dåligt till då du varit singel. Nu var jag tvungen att själv fundera på hur jag gjort min bordsplacering :) Men jag hade inte gjort så. Utan jag hade ist blandat in singlarna i mitten ungefär eller allmänt bredvid folk jag trro de kan ha skoj med. För det är min poäng med hela bröllopet. romantik och skoj/skratt. Därför har jag pillat massa med placeringen för att folket ska matcha varann och gå ihop. Par som singlar. :) Därför det blir så jobbigt mm när folk i efterhand frågar om dekan ta med sig fler folk, speciellt sådana vi inte ens träffat.

PRECIS!! :) En enda person kan faktiskt bli att man måste flytta 10-20personer. För stämningen blir inte rätt om man bara flyttar ihop raden där en plats blir dom. Då får inte vissa personer möjligheten att lära känna varandra eller undvika varandra haha.. för alla går ju faktiskt inte ihop. så är det tyvärr. Då sätter man ju gärna folk bredvid varann som trivs med varann eller som man kan se locka ur det roliga ur varann osv. Å ett tomt hål mitt i är inte så kul.
Vi ska kanske desssutom ha hemliga uppdrag och "lekar" med borden och då är också placeringarna viktiga.

Stackars den killen som kom med, som du berättade om.
Vi har valt att alla ska sitta med någon de känner. Paren sitter ofta bredvid eller mitt emot varann, beroende på vad det är för par. Är det tex våra föräldrar som känner våra mostrar osv, så kan vi blanda dom lite för de bryr sig inte så mycket :) bara de har skoj. Men absolut inte blanda folk så de inte trivs. usch..,hade jag inte velat gå på.

Hm... fast hör det inte lite till god ton att man åtminstonde försöker att ha en konversation med de man sitter med.
Såklart är det ju ibland svårt om man inte har någon som helst gemensamt men det känns ganska ohyffsat att sitta helt tyst eller att bara prata med någon man känner sedan tidigare.
Tänker om det nu är så att man inte känner de man hamnar bredvid på middagen. Oftast brukar man ju hamna bredvid någon som man känner men annars så får man väl ta sig i kragen och lära känna dem.
Visst, det är jättenervöst och läskigt innan man har brytit isen men hur kul är det att sitta en hel middag och inte säga ett knyst...?

Nu tillhör ju jag de som inte ens tycker att man måste bjuda etablerade par. Om det inte är så att man umgås med bägge normalt sett. Om det inte var så att man alltid måste bjuda par så kanske det inte skulle kännas lika jobbigt att gå på ett bröllop som singel. Då sticker man ju inte ut från mängden lika mycket.

Åh, vad jobbigt det låter! Jag tycker riktigt synd om dig! Jag var också jättestressad ett tag och hade hundra olika upplägg på dagen och tänkte bara på vad alla andra skulle tycka. Jag förstår inte hur någon kan säga komma med motargumentet att "om ni inte har råd varför ska ni gifta er alls då?" när ni säger att ni inte har råd med fler gäster. Det är så korkat! Ni vill gifta er och ni bestämmer själva vad ni har råd med. Och bara för att man har råd att lägga ut 50.000 kr betyder det inte att man har råd att lägga ut 60.000 kr! Vi har en dyr middag, men våra inbjudningar är billiga, min klänning har kostat 500 kr, jag sminkar och fixar hår själv och m2b har redan en fin kostym som han kan använda. Visst, tittar man på våra konton så kanske jag skulle haft råd med en dyr klänning men jag VILL inte lägga en massa pengar på det. Ingen ska lägga sig i om man har råd med en extra gäst eller inte. Jag tycker din m2b's släkt verkar väldigt knepig, det känns inte som att det är speciellt mogna personer. Låt dom sura, ni vet ju att ni har rätt! Och försök att inte lägga onödig på energi på sådant som inte kommer spela någon roll. Varför inte säga såhär till dom som vill ta med en extra:
"Vet ni, vi vill jättegärna träffa era nya respektive men som det ser ut nu så har vi varken råd eller plats att bjuda med dom på bröllopet, men ni får jättegärna komma hem till oss någon kväll på middag/bjuda oss på middag någon kväll. Det blir kanske ett bättre sätt att träffas första gången än på vårt bröllop som ändå kommer vara så mycket folk och ingen dom känner." Kanske det kommer fram att dom är mer intresserad av att få gå på bröllopsfest än att just NI är så viktiga personer i deras liv. Jag kan också ärligt säga att jag inte förstod hur mycket jobb och pengar det låg bakom att planera ett bröllop när jag var 20 år. Jag hade säkert kunnat ta för givet att det var ok att ta med någon, precis som på vilken fest som helst. MEN att inte vilja förstå när någon faktiskt förklara för en, det är bara dumt!

Precis. Har man 50 000 så är det logiskt att inte ha 60 000 ibland ju. Men det verkar inte folk förstå. Samt att de verkar tro de ska besluta hur vi ska fördela de pengar vi har liksom.
Jag vet inte om jag skrev det men som m2bs bror som tyckte typ att varför skaffar vi barn om vi inte har pengar. Jo, men vi har pengar för ett barn., om vi väljer just det, lägga pengarna till vår familj vårt barn. inte på andras önskningar och vad de tycker. Det tycker jag är konstigt. varför man ska behöva få andra att besluta till vad och vem och hur vi ska spendera våra pengar liksom.
Å som du säger i slutet. Jag förstår inte varför man inte har viljan att försöka förstå när någon förklarar något man själv inte har någon aning om liksom.

Ts, jag tycker inte att man ska behöva försvara inför någon annan varför man skaffar barn...eller varför man väljer att inte skaffa barn. Inte heller varför man väljer att ha ett litet bröllop...eller ett stort! Vad man väljer att göra med sina liv, är något som man endast behöver svar inför sig själv, så länge man håller sig inom lagarna.

Det verkar som att många tror att man har rätt att kräva hur andra ska ordna sina bröllop. Det enda bröllop man bestämmer över, är det egna. Då har man rätt att bestämma om man vill ha många eller få gäster,samt om man vill dela på par osv. Jag har sett ett enda underligt undantag i en tråd, där jag tyckte att bruden gick långt över gränsen för det rimliga när hon krävde att en ammande gäst skulle lämna det lilla spädbarnet hemma, för att bruden inte ville ha barn på sitt bröllop. Där borde bruden ha avstått från att bjuda den ammande mamman. De egna barn man bestämmer om de ska komma eller inte...och när, är de egna! Man bestämmer förstås bara över dina egna pengar, inte över hur andra ska fördela sina pengar.  

Försök att inte ta illa upp, och må dåligt. Är det möjligen så att din blivande är lillebror? Det verkar som att man har en tendens att behandla er som om ni inte kan klara av att fatta beslut själva, något jag är övertygad om att ni kan!  

Nej det är ju det. Min m2b är storebror åt alla håll. åt mammans sida har han två yngre systrar och åt pappans sida en bror och en syster. han är typ 5,6,7,8år äldre än dom å de yngsta är de som tror de vet bäst och har sådan jäkla attityd så man bara blir så less ibland.
de tror de har rätt bestämma saker och rolig va att lillsyrran förra året tycker hon har minst lika jobbigt som vi har med små barn att göra saker och ha råd med saker osv osv..puh va less man blir. första gångerna "skrattar" man åt endel kommentarer, men tillslut lessnar man och blir så trött på't. skillnad är att hade det varit mina syskon eller så, så hade jag sagt ifrån. jag har inte problem med sådant. det har däremot m2b. han har väl kanske på så vis alltid varit svagare/yngre än sina yngre syskon.

Ush, känner igen mycket. Men jag har kommit till att inse att det spelar ingen roll hur man gör, någon eller i vårt fall MÅNGA kommer bli sura på oss just för att vi resonerar precis som du gjorde - känner vi inte deras respektive så vill vi inte ha dem på vårt bröllop.

När började ens bröllop handla mer om vad gästerna vill än att man ska hylla brudparet på deras stora dag?

Jo visst hör det till god ton, och tro mig. Jag försökte!

Problemet var väl att brudparet inte hade någon som helst aning om vad detta var för en person. Hade de vetat att personen var superblyg/en mussla eller vad det nu var med honom så hade de säkert placerat honom bredvid sin respektive.
Nu visste de ingenting om honom och tog väl till mig som ett säkert konversationskort...att sedan kusinerna på andra sidan bara babblade med varandra heeeela tiden var inte heller speciellt god ton. Något kunde de väl ha sagt till övriga runt omkring? (Speciellt med tanke på hur lång middagen var.)

Men som sagt bordsplacering är en svår konst. Varje gång jag har behövt göra en så har det tagit många timmar och flera dagar eftersom man måste fundera på om det blev riktigt bra och sedan kanske justera lite.
En bra bordsplacering är ju nyckeln till om det är en kul eller trist middag för gästerna.
 

Ha ha ha...stackare! Ja ibland är det verkligen hopplöst. Hamnade bredvid en människa på en middag en gång som verkade vara helt ointresserad av att prata. Efter att jag försökt hålla en koversation under en bra stund men aldrig fick några frågor tillbaka så gav jag upp och pratade med min sambo som satt bredvid istället.
Det är väl inte alla som känner att det är ett gemensamt ansvar att stämningen kring bordet är bra och att alla känner sig delaktiga. =) Jag får skitdåligt samvete om jag märker att någon är "utanför". 

Till TS. Hoppas det löser sig för er. Verkar vara lite knepig släkt på din m2b's sida....

Jag vet faktiskt inte när det tog över..pust
Visst jag kan försöka tänka mig in i gästernas situation. jag skulle tex inte vilja att min m2b gick på bröllop utan mig eller tvärtom..MEN sen har vi ju också varit tillsammas flera år mm. då är det lite skillnad känns det som. att bjuda med nån man aldrig träffat eller som precis blev ihop och eller dejtar..skillnad känner jag

Nu har jag inte orkat läsa igenom alla svar och med risk för att bli sågad vid fotknölarna så tycker jag det är ok att fråga om man får ta med sig sin respektive på ett bröllop. En vän till mig frågade om han kunde ta med sin flickvän, och vi hade utrymme och sa att det gick bra. Jag tycker det känns bra att mina gäster kände sig så bekväma att de vågade fråga. Frågar de så har de också uppfattat att det bara är de som står på inbjudan som är bjudna Och vill ni inte ah fler så är det inte så svårt att förklara att utrymmet inte var större och att tyvärr måste man dra gränsen någonstans...

Och folk är bygda så att man svara sent, gärna sista dagen framförallt om det är lång tid emellan att inbjudan skickas och sista osa-dagen. Även om det är den viktigaste dagen i ert liv så kan inbjudan hamna bakom andra papper på kylskåpet och man missar osa.dagen.

Och jag är ledsen, bordsplaceringen kommer du få göra om och om och om igen. Dagen innan och samma dag som bröllopet så föll 5 personer bort p g a sjukdom och det är bara gilla läget och snabbt flytta om bland platserna...

En bra sak att ta med siig är att om 80% av dagen blir som man önskat ska man vara 110% nöjd.

Helt sant! Men jag tycker ändå det låter ganska extremt i TS fall, med en blivande svåger som vägrar säga VEM han vill ta med sig med motiveringen i stil med "det har inte ni med att göra" är nog bland det mest oförskämda jag hört (med risk för att låta som att jag är 83, haha...)
Jag ser också gärna att folk frågar, men då ska dom ju respektera om vi säger nej. Det är ju inget man gör av illvilja utan för att det av olika anledningar inte funkar, 

Precis! Bra sagt. Det är ju inget man gör av illvilja. det är ju för det inte funkar av flera anledningar. Det är vår dag liksom och det är ju så att vi har visst antal platser, pengar och kanske vill ha det privat. vilket är svårt i en liten ort.
Något som är lite synd nu då är att en kompis frågade ju om han fick ta med sin flickvän vi aldrig träffat. Vi hade ju valt att inte bjuda henne då eftersom vi inte hade just plats och pengar utan hellre ville ha med folk vi faktiskt känner på vår dag.
Men vi sa att vi kan kolla på det om det blir plats över sen eller inte.
Det störande är ju nu då att han hade pratat med m2b bror. ja han som inte har någon hyfs och respekt utan ska argumentera och dumförklara oss ist, bara för vi inte vill bjuda en hemlig gäst som han vägrade säga vem det var som sagt. Å brodern har då även påpekat hur dåliga vi va typ som inte sa ja, till den tjejen. han förstår liksom inte att det var från början begränsat platser och vi inte ens kunnat bjuda alla släktingar vi velat. då väljer vi ju hellre bjuda mer släkt och vänenr vi känner innan en tjej vi aldrig träffat.
Men nu då som sagt kanske vi kunde bjudit henne också då endel inte kunnat komma, men det kommer ju knappt va nån idé, för då kommer det bli väldans gnäll på brodern å systern som inte fick ta med sig en okänd tjej som han vägra säga, och hon en kille vi inte visste hon hade och hon inte frågade förrän en vecka efter osa och vi tjatat om svar.

Ja visst, fråga om man får ta med flickvän man haft något år. Men fråga om en tjej som svågern VÄGRAR säga vem det är, mer än att vi känner henne.( och vi bor i en liten ort där man omöjligt skulle vilja ha med alla på sin dag kan jag säga.) och då sura och argumentera och dumförklara oss för att vi säger nej på ett fint sätt och förklarar vi inte har plats och får vi det så vill vi hellre ta vänner vi känner och släkt som inte ens fått plats. eller fråga om en pojkvän man haft 1vecka och då är mer odds på att de kanske inte ens är ihop när vi gifter oss och de var nte tillsammans när vi skickade inbjudan. hon förstod visserligen när vi sa nej så det va ju bra iaf. eller fråga om nån 18årig kille kan få komma med som vi heller inte träffat, en vecka efter osa.

Det gäller inte alla Vi gjorde placeringen och sen var det klart. Det gick snabbt och enkelt vilket jag är tacksam över. Och sen om några inte var nöjda i somras skiter vi i.

Det där är så trist attityd, att man som gäst har "rätt" att kräva saker!

Vi hade tur, endast en person (en kusin på min mans sida) bad att få ta med sig en ny flickvän och i hans fall tyckte vi att det var helt okej, bara för att vi var så glada att han träffat en tjej. Däremot sa han, lite käckt sådär, att "är det inte kutym att skriva med gäst på inbjudan". Då svarade jag med mitt allra charmigaste leende att det är väldigt amerikanskt att låta alla ta med en gäst, det är inte kutym i Sverige. Här är kutym att bjuda etablerade par, vilket vi också gjort. Då blev han lite generad, han är en sån som tror att han är väldigt bevandrad, ha ha! Men tydligen läser han inte Magdalena Ribbings spalt på DN lika duktigt som jag...

I övrigt har jag en kompis som en vecka (!) innan bröllopet SMS:ade (!) att han glömt att svara och undrade om jag hade räknat med honom i alla fall... Då blev jag faktiskt väldigt ledsen. Jag hade medvetet låtit bli att påminna honom om att svara för jag tycker inte att man ska behöva påminna någon om ett bröllop. Jag förstår väl också att mitt bröllop inte är en lika stor sak för honom som för mig, men jag tycker ändå att man förstår att det är en stor dag för den som bjuder in och att det minsta man kan göra är att svara. Till saken hör att jag har hört av mig två gånger till honom och sagt att det vore roligt att träffa honom och hans nya tjej som jag inte träffat, så att jag skulle hinna träffa henne innan bröllopet (hon var medbjuden), men varje gång rann det ut i sanden.
Nu löste jag det så att jag svalde min stolthet (för trots allt ville jag ju att han skulle vara med) och lovade att han skulle få komma men att han flickvän inte kunde följa med. En annan kompis sambo hade ställt in dagen innan och jag sa att jag hade en plats ledig tack vare hans avhopp. Det var inte helt osant, visst hade jag kunnat boka på en person till, men lite ville jag att det skulle svida att han ignorerat mig (eller helt glömt bort, som han uttryckte det...)

Precis. Det är klart det inte är lika stort för andra, men hyfs tycker jag ändå alla ska födas med. Precis som man lär sig att räkningar betalar man i tid, man kommer i tid till jobbet dagis kalas och annat..då kan man också svara på ett bröllop i tid tycker jag. Självkalrt finns det fall då människor kan glömma saker alltså. Ingen är perfekt. Men det känns som att många inte ens kan säga förlåt de har glömt eller nåt..utan det ska vra som det inte är en stor sak att en annan sak känna sig dum och behöva påminna dom eller tjata på dom. man blir ju sårad för man vet ju inte om de verkligen inte bara glömt eller undviker svara för de inte vill eller nåt..