Svärmor?

En hund kostar väl i snitt 22.000 kronor första året, har de så dåligt med pengar borde de kanske inte skaffa en sådan...

Jag hade också blivit besviken - samtidigt hade jag inte hållt ett bröllop som var så dyrt för gästerna att komma på att inte ens mina svärföräldrar har råd... hur mkt kostar det liksom?
Självklart har du rätt att vara besviken, dock inte på OSA om inte datumet gått ut, egentligen...
Du är inte brud-löjlig. Det låter helkonstigt att säga att dom kanske inte har råd att komma. 

Vi pratar om sammanlagt 1300 för henne ungefär, en budget vi har övervägt noga med tanke på att det bara är de närmsta vi bjudit. Och jag tycker inte det är för dyrt nä vi förvarnat alla över ett år i förväg. Enligt min mening, om man vet om att ens son ska gifta sig och det kommer kosta en del, så sparar man pengar till det och går inte och spontanköper en hund för att sen säga "jag vet inte om jag har råd". Det känns nästan lite förnedrande att hon ens säger det. Och ja, OSA har inte gått ut än, det är bara själva principen att hon ens nämner det.

OK, det är inte så farligt och då håller jag med dig om att det är ganska illa faktiskt. :/ Jag hade blivit ledsen av det.
Man ska ju om man är snäll höra av sig innan OSA sista datum, det är bara det att det kan vara svårt att argumentera för ett svar tidigare med någon som inte "vet" än - det är ju inte sista datum.
Men visst ska man säga så snart som möjligt helst, eftersom man då har möjlighet att bjuda till andra istället när man får nej - allmänt känt och god hyfs.

Ledsen att det blir så tråkigt för er! Din m2b måste vara ledsen också? :( 

Ja, så skulle iallafall jag resonera. Men alla kanske inte fattar hur mycket man har ätt planera på ett bröllop. Jag hade hört av mig så fort jag såg om det stämde med jobbet osv... Jo han är lite ledsen, men han säger inte så mycket om det. Jag tänker på det ganska mycket och även OM hon kommer tycker jag det är dåligt gjort. Hon har sjunkit i mina ögon tyvärr.. Tack för svar, behövde gnälla av mig lite till någon opartisk och veta att det inte är hjärnspöken.

Jo, det är självklart att brudparets föräldrar ska vara med på bröllopet, i den utsträckning det är möjligt. Att inte ha råd känns som en väldigt dålig ursäkt.

Vad är det som kostar? Resan? Kan ni lösa det på annat vis? Att ni åker och hämta henne eller så? 

Det som däremot inte är självklart för alla, har jag fått uppleva, är att svara snabbt efter att ha mottagit en inbjudan. Eller att ens svara innan osa öht.

Våra inbjudningar mottogs av våra gäster för ungefär en vecka sedan.  7 familjer svarade omgående och 6 av dem är min släkt. Några till från min sida har tackat för den fina inbjudan och sagt att de ska återkomma så snart de kollat av ett par detaljer. 

Jag tycker att det är märkligt att det bara är ett av min sambos syskon som har hört av sig. 
 

Ta det lite lugnt och försök se vad som händer framöver. Bröllop sätter igång en massa känslor hos människor som brudparet ofta inte har en aning om. Det finns ingen "mall" för hur en mamma var son ska gifta sig "ska" reagera eller bete sig. Hon kanske har en massa issues med sig själv över andra saker. Hon kanske känner sig gammal (=och skaffar hund, för att känna sig behövd)."Inte har råd" står ju för nåt men sannolikt inte det som orden betyder, att hon inte har pengar. 

Ge henne lite tid och var snäll mot henne. Det finns orsaker till allt som händer, försök lista ut vad det är. Även om jag också skulle känt mig sårad över det hon sagt (vilket jag skulle i dina skor), så skulle jag försöka sätta mig över det och försöka nå fram till henne i stället. 

Du vinner inget på att tjura ihop, även om du kanske rent objektivt sett skulle ha "rätt" till det. 

Lycka till!  

Ja precis, det är resan som kostar. Och vi har ingen möjlighet att hämta henne. Och vi kommer maila dom vi inte fått svar av ungefär en vecka innan osa datumet går ut och säga att "OSA datumet går ut om en vecka, har man inte svarat på mailen inskriven på inbjudan innan dess antar vi att ni inte kommer"
Då får folk en vecka på sig om de "glömt" osv. Men efter det måste vi beställa mat från catering..
Tycker det skulle vara respeklöst att inte svara.Hon kanske känner sig gammal, men hon har barn som fortfarande bor hemma, så behövd är hon. Och det handlar faktiskt om pengar, för hon jobbar inte. Och har inte gjort det på många år. Vilket leder mig till att tycka att hon borde ha lärt sig att spara och prioritera.

Jag vet att du har rätt, jag borde vara snäll mot henne och inte tjura ihop. Men jag är så förbannad. Jag kan för mitt liv inte förstå att det inte är superviktigt för henne. För mig känns det lite förnedrande att hon ens tänker tanken "jag kanske inte har råd" och därför prioriterar vårt bröllop lägre än en hund. Speciellt när det handlar om 1300kr som hon kunnat lägga undan i över ett år.

Tack för era svar =)

Nu har OSA gått ut.. för några dagar sedan. Hon ringde igår och sa att hon skulle absolut försöka komma till bröllopet och hon ville gärna komma. Men hon har fortfarande för lite pengar säger hon.
Vi har erbjudit henne att låna pengar av oss (trots att jag INTE tycker att vi borde eller ska behöva),
men hon vill inte.
Både hon och andra i min blivandes släkt har ringt honom och gnällt över att vi ska ha bröllopet på min hemort, försökt ge honom dåligt samvete och så.

Jag blir så jävla besviken, förbannad och ledsen.

Jag känner ju inte din svärmor så jag vet inte, men jag tror inte att du ska det det personligt i alla fall. En del människor tänker kortsiktigt och klarar inte av det där med att planera sin ekonomi. Jag har en vän som fick en stor summa pengar som skulle räcka fem månader. Hon gjorde slut på allt under första månaden för att hon kände sig rik och sen fick hon gneta resten av tiden. En annan vän sålde en lägenhet, kände sig rik och slösade bort allt på onödigheter och hade sedan inte pengar till skatten. En annan vän till mig ringde förra året och beklagade sig därför att hans frus ex tjatat på att få slippa betala underhållet för de gemensamma barnen, han hade inte råd. Och veckan därpå köpte han och hans nya... just det, en hund!

Nej, jag tar det inte personligt. Jag blir förbannad och ledsen för min blivandes skull.
Han går och oroar sig för att hans mamma inte ska komma på hans bröllop. Jag vill ju att han ska kunna se fram emot det med spänning, som jag gör.