Svärmor?

Är det bara jag som kan förstå att ts svärmor kan tycka att det är roligare att köpa en hund, än att åka på ett bröllop som kostar så pass mycket att åka till? Hur prioriterad känner hon sig när man bestämmer sig för att hålla bröllopet långt ifrån henne? Man får försöka sätta sig in i hur hon tänker om man vill försöka förstå henne. Det verkar inte som att man har så tät kontakt med svärmor, det kanske är därför hon inte är så entusiastisk? 

Lika lite som ts glädjer sig åt svärmors nyinköpta hund, kanske svärmor glädjer sig åt bröllopet? Det har sagts många gånger och det måste tydligen sägas igen: det är inte självklart att omgivningen tycker att andras bröllop är det största som händer i det egna livet. Inte ens om man vetat om det i ett helt år, faktiskt. :-P 

Och eftersom denna svärmor tydligen inte har jobbat på många år, kan det väl inte vara en överraskning för bruden att ekonomin är ansträngd? Är det bara hon som är bjuden, eller ska svärmor bekosta resan för blivande makens småsyskon också?

För mig är 1300 väldigt mycket pengar att lägga på någon annans bröllop och jag hade helt klart hellre lagt dem på en hund, om jag nu ville ha en sån. 1300 på en enda dag, eller 6000 på en vän som man har i mer än tio år? Valet är nog lättare för fler än ni vill se, ni som är inne i att planera bröllop och därmed har lite grumliga "glasögon" på.
 

Slutligen, om nu ts och blivande maken har råd, varför vill då inte ts bjuda svärmor på resan? Det verkar en aning småaktigt, med tanke på att man verkar ha råd, och med tanke på att man ändå valt att lägga bröllopet så att ts familj och eventuella släkt får billigare resa? Eller har jag fattat fel där? Är det själva boendet, så kanske man kan ordna det genom att hon får bo hemma hos brudparet? Eller någon annan som har utrymme?  

När man planerar bröllop, fattar man beslut om var det ska hållas, och i slutänden får det konsekvenser för de tilltänkta gästerna. Det är rimligt att inse att dessa val får konsekvenser för gästerna och att inte alla kan eller vill närvara. Det kan väl inte var svärmors ansvar att se till att blivande maken ser fram emot bröllopet lika mycket som blivande bruden?

Det ansvaret ligger väl mer på bruden isf? Kanske är blivande nedstämd och tystlåten för att han känner sig överkörd i planeringen? Kanske han hellre hade gift sig nära sin familj? Det är väldigt lätt att kvinnor tar över och kör över, när det handlar om bröllop.

Så mitt råd är att försöka prata med blivande om det inte går att lösa detta på ett sätt som gör att både brud och brudgum får en lika bra dag. Om det är en principsak som gör att bruden inte vill betala för svärmors resa, tycker jag att det är väldigt sorgligt. I ett förhållande får man lära sig att jämka, vare sig det handlar om ett par, eller ett förhållande mellan svärmor och svärdotter. 

Nej, jag kan inte förstå hur en mamma kan tycka att en hund är viktigare än sin sons bröllop.
Hade det varit så att svärmor pratat om hur mycket hon längtar efter att skaffa hund varje vecka vi pratar, så hade jag inte blivit så förvånad och förbannad som jag nu blev.
Det var ett spontanköp som jag (och resten av familjen) tycker kunde ha väntat när hon vetat om sedan mer än ett år tillbaka att bröllopet kommer hållas på annan ort.

Vi har även förklarat för hela makens familj varför vi väljer att hålla det på min ort. P g a att jag har fler på min sida som har hälsoproblem och inte SKA resa om det kan undvikas. Samt att min släkt är större.
En tredje anledning är att vi står för övernattning för den delen av släkten som får resa. (En hel del från min sida får resa även dem.) Och det skulle vi inte ha råd till om vi skulle ha bröllopet på makens ort.

*suck* Nej, det är inte det viktigaste i hennes liv, men om min bror skulle gifta sig skulle det vara en viktig händelse för mig. Så jag antar bara att det är det för en mor. Speciellt eftersom hon sagt hur fantastiskt hon tycker att det är...
Och ja, jag vet att hennes ekonomi är "ansträngd" som du kallar det, men vad spelar det för roll? Säger man till ett år i förväg, OCH erbjuder sig att låna pengar till henne som hon kan betala tillbaka i sin egen takt så tycker jag inte att man kan använda dålig ekonomi som en anledning. Då får hon hellre säga rätt ut att "Nej, jag prioriterar inte ert bröllop."

1300kr för en dag är inte mycket pengar när det handlar om något som är viktigt för någon man bryr sig om.
Iaf inte för mig, det betalar jag utan att blinka. Och då är inte jag stenrik heller.
Men jag förstår att det är mycket för en person som inte har bra kontakt med sin familj..
Detta är dock inte fallet mellan min make och hans mamma.

Som jag klargjort tidigare, jag tycker inte att vi ska BEHÖVA betala hennes resa då hon fått över ett års förvarning. Men vi har erbjudit oss att låna henne pengarna.
Även andra familjemedlemmar har erbjudit henne att låna pengar. Hon vill inte.
Vi betalar mat, dricka, kvällsmat och rum för bröllopsnatten till alla våra långväga gäster, så nej, vi har egentligen inte råd att betala hennes biljett. Men blir det så att hon säger att hon inte kommer för att hon inte har råd så ja, då kommer vi betala den.

Nu är det inte så att min blivande är ledsen på mig.. Han är ledsen för att det ser ut som att hans mamma prioriterar en hund framför hans bröllop, vilket han också pratat med henne om.

När vi planerar och bestämmer gör vi det tillsammans. Oavsett vad det handlar om. Det är ingen som är "överkörd" i det här förhållandet.

Vilken pressade situation pratar du om? Att vi ska gifta oss öht?

Det jag tycker är konstigt är inte att hon skaffar hund, utan att hon tackar NEJ till dem som erbjuder sig att låna ut pengar så att hon ska ha möjlighet att få närvara vi sin son bröllop.

Vet du vad TS? Ni borde inte gifta er, du borde inte ens vara tillsammans med dina fästman eftersom era släkter bor så långt ifrån varandra! För då är det ju någon som måste resa eftersom ni inte kan ha bröllop på två olika ställen samtidigt!

*ironisk*

Nej, jag är helt på din sida TS. Ibland måste man välja och nu valde ni "din" ort pga av hälsoskäl och det är viktigt!