Snål sambo...eller är det fel på mig?

Jag förutsätter att ni inte har andra pengar sparade..? Då måste jag säga att jag tycker din sambo har rätt. Om det är pengar Han sparar för att kunna köpa en bil så är dom "öronmärkta" för det. Jag har pengar undanlagda för olika saker och jag nallar inte på dom såvida vi inte kan betala hyran. Och hyr mycket pengar skulle ni ha kvar efter bröllopet om ni använde hans sparpengar? Om maten kostar 10000 så har ni ju ganska mycket ni kan dra ner på och ändå ha råd att vara på restaurangen. Jag tycker inte problemet verkar vara huruvida din sambo är.snål eller inte, utan om det är.rimligt att bränna alla pengar man har (hur lite det än är) på en fest.

Jag förstår inte problemet.. oavsett vart pengarna kommer ifrån eller vem som tjänar vad..
Förhoppningsvis så vill båda gifta sig.. o båda har varit med i planeringen.. För mig är det så att om den ena har problem ekonomiskt eller vad det nu må vara så hjälps man åt.. För mig är det vad ett förhållande handlar om. För mig är det kärlek..

Om man har inställningen att .. "Ja då får vi se hur mycket du får ihop"... då känns det som att något är fel..
Just nu så är jag den som har störst inkomst..dessutom så fick jag tillbaka en hyfsat stor summa pengar... pengar som jag lagt ut innan jag träffade min m2b... dvs som jag egentligen skulle kunna säga är mina egna sparpengar. Har inte tvekat en sekund att lägga dom i bröllopsbudgeten.Jag vet att min m2b hade gjort samma sak. Han tycker det är jobbigt att han inte kunnat bidra på samma sätt som jag gjort.. men för mig är det viktigaste att vi får det bröllop vi båda vill ha.. inte vart pengarna kommer ifrån.

Dessutom så är deras bröllop i Juli.. hur länge ska man avvakta och se om trådstartaren får ihop sin del? När ska inbjudningar osv vara ute.. borde man inte ha plats för festen klar då iaf?

Jag skulle aldrig kunna bara skita i en sån sak som vårt bröllop för att inte min m2b kan lägga lika mycket som mig just nu.. enligt mig så jämnar det ut sig i längden. Förhoppningsvis så är ju tanken att man ska leva ihop i många år.. Visst får man respektera ett eget sparande, men möjligheten finns kanske att låna av pengarna.. att ha en överenskommelse att de ska betalas tillbaka...
 
Ursäkta mig men eftersom jag själv aldrig skulle göra så, så känns det lite småsniket och fult att hota med att om "du inte får ihopa din del... ja då blir det att äta hemma" En annan sak om inte resurserna funnits hos m2b över huvudtaget. Oavsett vart pengarna tas ifrån sparkonto eller lön.. om han verkligen vill gifta sig och vill ha mottagning där dom planerat.. då tycker jag inte det är så någon uppoffring att han ställer upp mer än trådstartaren.. Ett bröllop ska vara den lyckligaste dagen i ens liv.. ett ljust minne.. inte ska hon behöva våndas för att hon inte klarade av att få ihopa pengarna.. nä usch fy.. blir riktigt irriterad på m2b inställning och attityd.

Oavsett så har människor olika syn på pengar tänker jag.

Jag och min sambo har inget "mitt och ditt" och i stort sett hela vårt förhållande har han betalat för i stort sett allt då jag har studerat och han har arbetat. Får jag in extrapengar har vi satt in det på sparkontot men vi tänker inte att det är mina pengar för att det kommer från mitt lönekonto eller hans pengar för att han har betalat hyran. Redan från början gjorde han klart att han ville helst inte att jag tog studieskulder då vi ändå skulle få betala tillbaka det senare.

Sen har jag vänner som mer eller mindre anser att jag är "köpt" för att sambon står för de mesta av våra utgifter, de tänker kanske att "inget är gratis och allt kommer med gentjänster". Och det är deras syn på det hela. (själv skulle jag aldrig gå med på att bli krävd på gentjänster ska jag kanske tillägga). Jag har vänner som är i långa förhållanden där de räknar varenda krona så att de betalar lika mycket för mat, hyra osv oavsett vem som tjänar mer än den andra. Jag har vänner där den ena parten åker på resor själv utan sin partner för att h*n tjänar mer pengar än partnern som inte har råd att betala resor. Men det är deras val.

Det enda man kan säga är väl att som sambos och som gifta så är man fösörjningsskyldiga gentemot varandra. Den ena parten får inte socialbidrag om den andra tjänar tillräckligt med pengar för att båda ska få mat på bordet och en rimlig hyra betald. Men det handlar inte om det i det här fallet.

Det viktiga känner Jag är att man är bekväm med sina val. Och visst för mig låter det kanske inte så kul att TS sambo inte vill betala mer "bara för att". Det enda man kan göra är att prata om det, prata om hur man själv känner, inte om hur den andra är (egenskaper).  Så ja, som många andra har sagt: Prata om det.

Nu när jag läser TS igen så förstår jag att sambon får ut 25.000 varje månad, jag trodde först att det var vad han tjänade innan skatt och tänkte att det kanske inte var helt lätt för honom att spara ihop 20.000 fram till juli (beroende på vad ni har för utgifter). Nå, då är ju situationen lite annorlunda, då borde han ju rimligtvis kunna lägga undan pengar. Jag är fortfarande av den uppfattningen att han inte är snål för att han inte tänker ta av "bilpengarna", även om jag kanske inte tycker att hans argument med bilen är jättebra så verkar det ändå vara som att det är era enda extra pengar och dom ska ni inte röra. Det kommer en tid efter bröllopet!
När vi började planera bröllopet så hade jag och m2b väldigt olika ekonomi, han jobbade och jag skulle precis sluta studera. För mig var det viktigt att vi delade på kostnaderna så långt det gick, och jag öppnade ett extra sparkonto långt i förväg och lade in pengar så fort jag kunde. Men vi var också helt på det klara med att han så klart skulle betala mer om det behövdes. 
Din sambo tror att du kommer hinna lägga undan pengarna, men han måste ju fatta att det lika gärna kan hända att det inte blir så. Kan ni inte ha en deal att du sparar så mycket du bara kan och satsar på att få ihop 15.000 kr, men att han ändå lägger undan 5000 kr varje månad nu, så har ni pengarna som behövs ifall att det skiter sig. Men jag antar att ni har lite av en delad ekonomi ändå och då är det ju på bådas ansvar att få det att gå ihop. Inte tänka så mycket "mina pengar" och "dina pengar", utan tillsammans göra det som behövs. Jag och min m2b har hela bröllopskassan sparad, men bestämde oss för att åka på resa också (vilket inte var planerat). Vi sparar pengar för att kunna köpa en större lägenhet så vi vill inte ta av dom pengarna utan har tillsammans bestämt att det blir snåla tider fram tills resan och hoppas kunna spara ihop det mesta tillsammans.

Jag tycker att det är märkligt att ens tänka tanken på att gifta sig om man inte har släppt tanken på "mitt och ditt". 

Jag tycker nog att du har fel prioriteringar... Han har sparat før att unna sig något han drømt om, och du drømmer om brøllop. Varfør skall Dina drømmar vara mer varda æn hans? Om ni inte klarar budget så kanske ni skall utsætta brøllopet till ni ær enige om budget och livets prioriteringar! Jag hade inte vekst att min m2b kom och sa att ett konto jag sparat skulle anvændas till hans nya tv-spel fex.

Just pengar är väl något man ofta har olika uppfattningar om, jag tror ingen av er har helt rätt eller fel men själv förstår jag din sambo. Med tanke på hans lön arbetar han antagligen ganska hårt, och att han har sitt "sluta röka konto" har som någon skrev säkert varit en stor motivation för honom. Att du sen önskar att han skulle ta pengar av det kontot till bröllopet är kanske lite väl mycket begärt. Vi kommer lägga lika mycket båda två och då är jag ändå student som får 8000-9000 i månaden varav det mesta är lån medan min sambo jobbar heltid.

Det man också bör tänka på är kanske hur mycket du har ut i månaden, det kan vara ganska intressant och vad ni i er vardag prioriterar att lägga pengar på. Är det mycket middagar ute istället för hemma så kan det vara idé att dra in på det? I så fall bör man kunna spara någon eller några tusenlappar i månaden även på låg inkomst. Sen att din m2b kanske kan tänka sig att utöka sitt sparande nu sista månaderna kan ju vara ett förslag, viktigast är väl att ni tillsammans sitter ner och tänker igenom hur ni praktiskt ska lyckas få in pengarna.

Tycker inte man ska förutsätta att för att man är sambo så finns inget mitt och ditt, många tycker det fungerar bättre så och det är inget som ska ses ned på. Vi har delad ekonomi i dagsläget och efter bröllopet ska vi ha gemensam, men det känns bäst om båda går in i det gemensamma med någorlunda lika engagemang och syn på pengar.  Annars kanske man ska ta sig en funderara innan bröllop....