Walk a mile!
Har varit och sett brorsdottern gradera på Ju-Jutsun för första gången i dag. Och jag märker hur mycket jag saknar den träningen...
Bara jag kommer in i dojon så längtar jag efter att kasta mig på mattan och göra ett framåtfall. Men jag får ju inte träna ju-jutsu längre.
Min axel klarar varken att kastas med, eller att landa på. Och vi ska inte prata om ledlåsningar eller ne-waza ens en gång
Men det får mig ju att inse att jag faktiskt saknar att träna...
I morgon är maken hemma.
Om det är fint väder så ska vi tametusan ut på en längre promenad med hunden. Han har inget val. Det är bara att följa med
Hur går det för er andra nu då?