Ingen är glad...

Vi hade dragit upp de stora riktlinjerna för vårt bröllop sen långt tillbaka. Tema och hur vi ville ha det om vi kunde göra hur vi vill - och hur vi skulle göra om vi gjorde en budgetvariant...

Eftersom vi redan hade det klart för oss och vi ju faktiskt gifter oss för vår skull så kände vi mer att - det är deras förlust om dom går miste om detta.
Om några inte var intresserade av att komma så skulle vi bjuda några andra istället. Och om temat inte passade våra nära och kära - too bad. Antingen biter dom ihop och kommer ändå och klistrar på ett leende eller så får dom nöja sig med att se på bilder sen i efterhand  

Jag orkade i alla fall inte lägga massa energi på hur andra reagerade på vårat kommande bröllop.
Istället la jag den energin på själva bröllopet.

Sen om ni har drömt om ett bröllop på en exotisk strand bara ni - men istället bestämt er för att gifta er här hemma "för släktens skull" så är ju det en annan sak. Då skulle jag hellre välja att åka iväg och kanske säga det att "ni verkade ju ändå inte så glada åt att vi skulle gifta oss, så då väljer vi att lägga pengarna på det vi har drömt om istället".
Men om drömmen är ett (stort) bröllop här hemma med alla som betyder mycket för er närvarande. Så lägg energin på att göra det bästa planerade bröllopet som dom någonsin gått på istället och på så sätt visa att det hade varit värt att visa lite entusiasm  

Hm jag brukar väl inte säga så mycket när någon ska gifta sig, svarar om jag kommer eller inte. Samma sak är det väl för vårt stundande bröllop, folk hör av sig ifall de kommer eller inte, men inte mer än så. Men det betyder inte att de inte bryr sig. Tycker väl inte att folk överlag brukar skrika av glädje när bröllop nämns, men när dagen väl kommer, brukar alla vara lyckliga och glada!
ag brukar inte gratta när någon berättar att de ska gifta sig. "Kul", är väl min reaktion, glädjen kommer på bröllopet sen ändå. Jag grattar på självaste dagen.

Jag har en vän, hon tänker gifta sig borglit utan att en endaste släkting vet. Sen skulle hon skicka ut ett kort till alla där det stod.

Framsidan: Du missade vigseln

Inn i kortet: Ta det lugnt det gjorde alla andra också.

Å sen ska det stå info om när å var å hur de gifte sig å vilket efternamn de tar.

 

Sen vill jag bara tillägga, det var ju någon här inne som skrev att svärfar svarade via mess på ett visst vis.

Det behöver inte betyda att han inte gillade bröllopet. Men vad jag har märkt så är äldre karlar eller karlar överhuvudtaget, inte lika bra på att uttrycka sig i text.

Som tjejer och tjejkompisar skriver kanske Jaaaaaaaa vad kul å så gör de 72 smilisar och 5 hjärtan efter.

en kille skriver väl mer bara de den vill få fram, så det kan verka väldigt stelt och som om den är helt oberörd.

Vilket roligt sätt att säga det på. Vi gifte oss hemligt, det var för att alla alltid ogillat mitt val av sambo/man och farmor har flera gånger försökt övertala mig att hitta någon annan...

Min sambos mamma har aldrig riktigt gillat mig heller...

Så det passade bäst med hemligt. Vi annonserade i tidningen två veckor senare med bild och gav pappa ett bröllopsfoto i födelsedagspresent. Så var det överstökat!

De hade aldrig varit glada för vår skull, utan bara klagat, klgat oh klagat - det enda vi behövde det var varann och det fick vi!

jag vet inte .. jag är kanske märklig.. men jag tycker det hör till god ton att gratulera.. Visst alla behöver inte bli överförtjusta för att vi ska gifta oss. Men dom som bryr sig om mig och min m2b borde ju visa att dom är glada för vår skull.. och då menar jag inte att dom ska hoppa upp och ner av glädjeyra och stå på led för att fixa och dona.. Men ett enkelt grattis tycker inte jag är för mycket att förvänta sig.. Dom förväntningarna hade jag..och dom flesta levde faktiskt upp till det :) Så jag förstår din besvikelse...finns ett par personer som vi är besvikna på mest pga dom inte hört av sig alls..i det fallet är der relaterat till massa skitsnack tyvärr...

Min mamma sa nåt i stil med: jaha, e det nödvändigt. Men blev väl lite glad. Vi har pratat om det ett tag o hon har i alltid sagt att man kan ju alltid åka iväg o gifta sig..... O när jag då säger att vi ska åka iväg så säger hon: Ska ni inte vara hemma. Men barnen då!!??? Ska dom inte få vara med??!! men stackars dom!!

Min svärmor sa ju som en del redan vet en massa tokiga saker vilket hon troligtvis inte riktigt vet att hon säger o sen efter en stund säger hon (dom har lovat att bidri med 15.000 Du (jag) får ju prata med dina föräldrar om dom ska bidra lite dom med....

Jag har aldrig frågat om pengar av dom (mina svärisar) det har varit min M2B som alltid sagt att dom lovat Honom pengar eftersom dom bidrog till dotterns bröllop. Jag skulle aldrig någonsin kunna fråga efter pengar till ett bröllop. Men skulle mina föräldrar fråga om vi ville ha pengar eller så, så säger jag inte nej.

Min mamma har dom 2 sista veckorna suttit o kollat på blocket på klänningar till mig o har sagt (hon hittade en för 300 att hon skulle köpa klänningen till mig. Men vet inte om det var bara "den" klänningen eller om det var den klänningen jag köper. För den för 300:- var inte till salu när jag väl skulle köpa den:/

 

Våra familjer och vänner blev jätteglada när de fick sina inbjudningar  (vi hade inte berättat att vi skulle gifta oss innan de fick sina inbjudningar). Våra föräldrar och syskon och min bästa vän ringde samma dag de fick inbjudningarna och övriga gratulerade via fb och alla svarade direkt att de kommer.
Våra föräldrar och min syster grät av glädje i luren och min bästa vän skrek upphetsat "åhhh så roligt åh så roligt åh så roligt" och sen grät även hon

Jag tror dock att det är ganska vanligt att folk inte gratulerar direkt och kanske inte ens tänker på det mer än "jaha vad roligt!" och sen glömmer de bort det för det händer så mycket i deras egna liv och sen kanske de frågar brudparet lite grann om bröllopet om de har frågor annars rullar deras liv på som vanligt utan att de tänker på att gratulera...... och så tror jag att gästerna börjar glädja sig mer när bröllopet närmar sig och att bröllopet blir mer "på riktigt" för gästerna när de börjar köpa presenter och välja kläder för bröllopet.
Men jag förstår att man blir besviken på att ens bröllop inte uppmärksammas alls, som om ingen brydde sig.
Jag kan tänka mig att en del människor inte riktigt greppar det hela förrän det verkligen är dags och att de fattar först på bröllopsdagen.....speciellt om det är flera månader eller kanske ett år eller mer till bröllopet.
En del människor kan kanske också få för sig att "det bara är snack, att bröllopet aldrig kommer bli av" speciellt om man berättar att man ska gifta sig om x antal år. Sådana människor måste få det bevisat för sig att det verkligen blir av så de fattar först på bröllopsdagen att det verkligen blir av.....

TS, skit i det stora bröllopet! Risken är att ni blir jättebesvikna på bröllopsdagen över att gästerna inte lever upp till era förväntningar. Är de så himla likgiltiga så är det väl självklart att ni ska satsa på ett romantiskt semesterbröllop på tu man hand istället!

Förstår din känsla :/
Jag & min M2B gifter oss den 30/6 & min mamma har fortfarande inte sagt grattis eller ens ett positivt ord *suck* visst  vi ska ha en privat vigsel med bara våra 2 vittnen i rådhuset & senare blir det 4 rätters middag på hotellet vi ska tillbringa en weekend på.
Men man kan ju tycka att hon kunde visa något slags intresse eller iaf,. låtsas vara glad  . 
Mina svärföräldrar blev dock jätte glada & åker över 100 mil till oss för att ta hand om våra barn den helgen .
Jag har förstått att min mamma är ganska bitter,hon har haft ganska otur med män & kärlek. Hennes äktenskap (med min pappa) var ultra kort (7 månader). Men hon förstår inte att det kanske till stor del beror på henne själv. Jag är 32 år & min mamma tror fortfarande att mitt & sambons förhållande är en flört ,efter drygt 3 år & 3 barn (jag har dessutom 2 barn sen tidigare). 
Nu när det bara är några dagar kvar,känns det faktiskt inte så viktigt med hennes "välsignelse" men det svider lite iaf.
Dagen "B" kommer bli den bästa i vårt liv,trots att hon inte vill dela vår glädje =) 

håller med. skit i dom om dom ska låta på det viset!  

när jag och min fästman berätta att vi förlova oss fick vi väldigt blandat.. tyvärr väldigt få positiva kommentarer. av mina föräldrar fick vi ett "jaha...", svärmor blev glad, en av mina systrar skrek först, men sen så var det som att.. "nja.. ja.. ok. grattis"... så det var väl det... :P men det var 3 år sen snart.. så dom är nu allmänt glad att vi är ihop ^^ 

Vi fick också ganska svala reaktioner. Nära nog hälften hörde inte av sig alls. Till och med ett syskon sket i att svara så långt efter OSA datumet så fick vi tillslut anta att hon inte ville komma. Vi gifter oss utomlands så det blev en del irritation över det också - att vi var krångliga och jobbiga som inte kunde gift oss hemma och att det skulle bli massa dyra onödiga utgifter för dem..

Dock tror jag inte man ska ha allt för höga förväntningar. Det är ju VI som gifter oss, gästerna berörs ju inte lika mycket. Självklart är det socialt efterblivet att inte gratulera, men jag tror många inte fattar det.

Ta det inte personligt - men gift er på det sättet NI vill. Ordna inte en stor fest hemma bara för att "man borde" utan ta hänsyn enbart till er själva. Vi valde utomlands just för att slippa "snyltarna" och de som kommer bara för att de får. Sen blev vi väldigt positivt överraskade när det var så många som verkligen ville vara med på vår stora dag och reser med oss.