Hur gick min lilla förlovning till detta?

Det där var det du som sa och inte jag. Men du var ju i dina ögon förlovad innan du fick en ring och jag är enligt mig själv inte förlovad förän jag har en ring. Jag känner inte att jag borde ha andras godkännande för vad dom tycker utan jag tycker så och då är det så för mig. Inget mer med det och jag ändrar mig ju inte för att andra säger på ett annat sätt. Alla får ju tycka vad dom vill helt enkelt. Alla har olika teorier om allt. Finns ju ingen lag för det så det är ju bra för då kan alla tycka som dom vill. Alla har rätt med andra ord.
Men som jag sa tidigare jag är väldigt fast i mina principer och mitt sätt att tro på. Svårt att ändra på det. Men det är nog många som stör sig på det också. Och så kommer det ju alltid vara. Men jag tror helt enkelt på att man är förlovad när man har en ring, man bör gifta sig senast kommande år, man bör inte skaffa barn innan man är gift och har utb eller fast jobb, man bör gifta sig i vit klänning. Man bör inte gå och förlova sig när man vart tillsammans mindre än ett år, man bör en massa saker men som jag sa tidigare. Det är mina åsikter och det jag lever efter. Hur alla andra gör kan inte röra mig mindre.

"Om någon skulle komma fram till mig och säga att ja jag är förlovad men jag har ingen ring så skulle jag nog tycka att den personen var dum i huvudet ärligt talat"

som sagt du får tycka hur du vill. Jag menar bara att för mig kvittar det. Jag bryr mig inte om vem som anser vad i den frågan. Men om någon skulle komma fram till mig å säga det så skulle jag nog tycka att den personen var lite konstig.. hej jag är förlovad men jag har ingen ring. Det låter konstigt. Och jag står för att jag tycker det. Jag tycker att det låter konstigt och jag skulle nog kolla lite snett om någon utav mina kompisar sa så. Men jag startade inte den här tråden för att folk skulle hacka på något. Och det är tråkigt att det ska behöva bli så. Mitt inlägg skulle inte starta någon tråkig diskussion men ofta verkar det tyvärr bli så här på BT. Det handlade om hur andra hade firat och inte något annat. Så jag hoppas att det är den diskussionen som kan fortsätta och inte bara käftande fram och tillbaka.

Precis, du frågade hur andra firade sin förlovning och jag svarade. Sedan var det många här i tråden, inklusive jag, som funderade kring det där med att ni planerar bröllop, planerar förlovningsfest, men inte är förlovade, för att det måste gå till på ett visst sätt och inkludera en ring. Då utveklades diskussionen, det är ingen som har käftat. Du har berättat din syn på det hela och jag har berättat min. Jag drog det dock inte så långt som att börja kalla folk dumma i huvudet för att de valde att göra på sitt sätt och inte mitt sätt. Ja, du har en helt annan syn på saker och ting än vad jag har och som jag skrivit tidigare, så är det okej. Jag ville bara dela med mig av min syn på förlovning och vad det betyder för mig, nämligen ett löfte om giftemål, inte en sådan materiell sak som en ring.

okej men då är vi överens. Vi tänker olika helt enkelt.

Jag tycker att det är jättemärkligt att en kille ska ställa sig på knä och säga "Vill du gifta dig med mig?"....

...strax innan den stora förlovningsfesten och då man redan bestämt datum för vigseln.
Det låter som att den killen är lite sen i sitt agerande.

Du skrev att du är väldigt principfast och att allt ska ske i en viss ordning.
Att förlovning kommer före giftemål, det är jag med på.
Att vissa tycker att man ska gifta sig inom ett år efter att dom förlovat sig, det vet jag att det händer.
Och sen att man ska förlova sig, gifta sig, ha utbildnng och jobb innan barn...ja det har jag också hört vissa som tycker.

Men det är första gången jag hört att en kille friar efter att man bestämt datum för förlovningsfesten, efter att man bestämt när/ var/ hur man ska gifta sig.

Borde inte själva frieriet komma innan man börjar planera bröllop?

Fast, för vissa är det kanske precis det där som är rätt ordning, än fast det ser lite bakvänt ut?

Plus en på det.

Det är som jag skrivit tidigare ett x antal gånger vi MÅSTE börja planera bröllopet bra mycket tidigare då vi har många gäster från hela världen och har mycket smådetaljer som ska gå ihop plus att det är ett stort bröllop där allt måste gå ihop. Och då går det inte att vara förlovad då eftersom att jag inte vill vara förlovad mer än ja ett år men nu blev det som jag sagt tidigare MAX 1 år och 2 månader. Vi planerar förlovningsfesten innan vi är förlovade eftersom vi vet att det kommer ske. Förlovningsfesten är en sed från hans kultur och något som man har helt enkelt. Och den kräver ungefär lika mycket planering som ett litet bröllop. Att han ska gå ner på knä och göra en stor grej utav det är det han som vill. Absolut vill jag också det men det är absolut inte nädvändigt.

Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå varför alla bryr sig så himla mycket om hur vi gör saker? Det verkar som att det är många som stör sig på hur vi gör saker och ting. Ser inget konstigt alls i det faktiskt.
Han vill gå ner på knä
Jag vill inte vara förlovad för länge
VI vill ha en förlovningsfest (tar en del tid att planera. vi har planerat den i några månader)
Vi har ett stort bröllop och gäster över hela världen (mycket planering och detaljer)
Allt går ihop liksom. Det hade inte funnits något annat sätt att göra detta på för oss.

Och som sagt det roliga är att jag inte ens förstår varför ni ens ifrågasätter vårt sätt att göra detta på när själva tråden helt enkelt gick ut på att jag ville höra hur NI firade er förlovning. Jag bad inte om några åsikter om hurvida det vi gör är bakvänt eller framvänt eller ut och in eller vad det nu kan vara.
Ja jag hoppas ni får ut någor utav detta för det får då verkligen inte jag. Vi kommer ha förlovningsfest, han kommer gå ner på knä och vi kommer ha bröllop. Och det spelar ingen roll vad alla säger det är så det kommer se ut.

Jag kan följa en del av det resonemanget....men då du själv kan sitta och skriva att de som gör annorlunda än du själv är dumma i huvudet....då faller liksom allt.

Det är ganska intressant att läsa hur olika människor uppfattar saker och ting. Baserat på seder och bruk och kulturella erfarenheter.

Arbetar själv med människor från olika kulturer och får därigenom ganska bra insikt i hur olika saker och ting är. Tex så fick jag höra hur en flickas pappa nekat brodern och hans fru (dom var vigda i sitt hemland) att få gifta sig här i Sverige, pga hon redan blivit gravid. Dessutom så berättade flickan att det egentligen var mammans fel att hon blivit gravid..då hon hade låtit dom båda sova i samma säng.. Detta händer i Sverige 2012. För många kan det verka märkligt.. men för dessa människor så är det helt naturligt pga deras kultur.

Förlovning har inte någon som helst biblisk eller kristen bakgrund, utan är en rent social företeelse - egentligen kallad "trolovning" - som finns i många olika kulturer oavsett religioner. Det innebär helt enkelt ett beslut, en överenskommelse, av ett par (eller, i somliga länder, deras föräldrar) att de ska gifta sig. Man ger varandra ett löfte om trohet (trolovning), man "förlovar" varandra äktenskap. I de flesta länder har förlovningen betydelse exempelvis vid den ena partens död, då det gäller eventuella barns arvsrätt osv.

Det finns inte heller några regler som säger att man SKA gifta sig inom en viss tid, ofta är det dock så att en vigsel brukar ske inom ett år.

Om man ska se till förlovningens betydelse.. dvs löfte om trohet och äktenskap.. Då borde jag egentligen varit förlovad sedan den dag min m2b och jag bestämde oss för att vi ville ha varandra..Dessutom så började vi prata om äktenskap ganska tidigt... i förhållandet. Vi visste att det skulle bli vi två. Men om man ska gå efter vad många säger.. så gjorde vi allt i fel ordning. Vi bestämde oss för ett datum för vigsel, bokade kyrka osv. Detta hände i maj månad. I augusti samma år så förlovade vi oss på en mysig resab till Turkiet.. veckan efter gick min m2b ner på knä och friade. Själva frieriet att gå ner på knä är en gammal sed.. från riddartiden, då mannen visade vördnad mot jungfrun. Min m2b är ingen riddare..jag ingen jungfru- men oerhört romantiskt var det. Nu gifter vi oss om mindre än en månad.

Någon har i inlägg skrivit att frieriet måste komma först.. Men det är deras personliga åsikt. Det "formella" frieriet kom inte först.. och jag har vänner som visserligen var förlovade och hade planerat in bröllopsdatum.. men där frieriet inte kom förrän på hennes födelsedag, där han gick ner på knä inför alla gäster. Har en annan vän som ingen hellre vill än att gifta sig, men där sambon definitivt vill fria.. tyvärr så får han inte tummarna loss o där går hon och är ledsen pga det.

Poängen med detta är att visa på att alla gör vi olika beroende på seder, kultur och drömmar.. HUR kan något som är så fint vara fel.. FÖR VISST ÄR KÄRLEKEN UNDERBAR..OAVSETT I VILKEN ORDNING MAN GÖR SAKER OCH TING. Jag förstår inte heller varför man inte kan bara vara överens om att vi gör olika.. istället för att nästan idiotförklara varandra för att man inte har samma åsikt.

Jag tror inte att det är mer än en i den här tråden som dumförklarat någon annan.

Resterande har väl bara sagt att dom är van vid något annat.

Hej Pagnie och grattis till er fölovning!

Jag är mest nyfiken över vad det är som måste planeras så långt mycket tidigare i och med att ni har gäster från andra delar av världen? Jag undrar mest eftersom jag själv bor i Australien sedan många år & ska gifta mig med en aussie i Sverige, och således kommer ha en hel del gäster härifrån (gifter mig för övrigt på samma datum som du!)

Jag förstår inte riktigt vad det kan tänkas vara som måste planeras så mycket längre i förväg enbart för att ni har långväga gäster? (Jag menar, sedan i höstas - det är ju nästan 2 år?) Flygbiljetter kan inte bokas förrän max ett år i förväg, och hotellboende kan knappast vara någon större brådska det heller så långt i förväg. Vad är det mer som skiljer mellan enbart svenska och utländska gäster undrar jag?

Det enda jag skulle kunna tänka mig är att man kanske vill ge 'heads up' till släktingar och vänner så de kan börja spara pengar en tid i förväg om de vill komma. Men det skulle för min del kännas lite pinsamt att göra allt det utan att först ha annonserat för dessa personer att man faktiskt har förlovat sig?

Sedan skulle jag nog också känna att all denna bröllopsplanering i förväg skulle ta udden av själva frieriet, eftersom det inte skulle kännas som något nytt och spännande längre. Som om det bara var ett väntat steg på vägen, om du förstår? Men som sagt, alla är vi olika.

Nej egentligen är det väl inget som MÅSTE planeras så. Men det är dels för vår egen skull också. Många utav hans släktingar måste ju som du skrev hinna spara pengar och få en heads up. Samt att vi måste fixa med boende och så till dom. Det är ju så klart inget vi måste göra två år innan. Men det allvarliga planeringen har börjat detta år. I höstas var det mer budget och fräger och sånt. Sen vill jag har lite extra tid för att få alla saker att klicka. Det är en hel del olika seder och traditioner som måste gå ihop och det känns redan nu som att det är alldeles för lite tid. Jag vet faktiskt inte alls hur detta ska gå till. Så ja om vi säger så det mesta hänger ju inte på de utländska gästerna utan mer på kombinationen av olika kulturer och att jag inte vill stressa. Ett år hade nog varit för lite.
Har massor att göra nu med att hitta vigselförättare och planera för kristen vigsel och persisk vigsel och ta reda på massa praktiskt om huruvida jag måste konvertera eller inte har också varit ett problem då jag gärna vill kunna åka till hans land. Ja så kort sagt det hade räckt med ett år men jag hade stressat ihjäl mig då tror jag.

Jag tror att anledningen att många tycker det är väldigt konstigt att ha ett frieri efter att man börjat planera bröllop är ju för att frieriet per definition är en fråga. Har man redan börjat planera bröllop så är ju frågan redan besvarad även om det gjorts indirekt. Det är väl ingen kvinna(el. man) som börjar planera bröllop med sin partner om man inte vill gifta sig? Det skulle ju vara ett ganska grymt "practical joke" el?

Därför tycker jag att frågan (frieriet) är lite "mute", lite som att planera en överraskningsfest för sig själv.
Sen att man vill göra en romantisk grej av ringväxlingen eller en kärleksförklaring med knäböjande är ju helt fristående, men frågan i sig känns lite överflödig. Varför göra en stor grej av en fråga som redan är besvarad? Jag tycker att det kan bli lite skådespel över det hela. Naturligtvis är det min personliga åsikt och man får göra som man vill.

 

Ja, det är sådär jag tänkte.
För hur stor är risken att tjejen svarar med ett "Nej" då hon redan sitter och kollar efter bröllopsklänning, ring, festlokal osv.

Som kille skulle jag tycka att det kändes lite krystat att behöva fråga "bara för att" då allt redan är igång.

Jag friade till min sambo trots att vi redan är förlovade.
Men vid förlovningen bestämdes inget bröllopsdatum.
Så vid mitt frieri frågade jag inte om han ville gifta sig, för det har vi redan båda sagt att vi ska göra.
Jag frågade "Vill du gifta dig med mig nästa sommar?"
Och sedan kom vi fram till ett datum då han sagt ja :)

absolut att jag håller med dig..enligt tradition så är det ju så.. och egentligen hade jag inte förväntat mig ett frieri med min m2b stående på knä.vi hade ju redan bestämt oss. Men det var någon som skrev att dom aldrig hade hört talas om det.. jag vet två fall.. mitt eget o väninnans..Det var oerhört romantiskt oavsett.. :) och jag blev oerhört glad när han gjorde det. Den dagen han gick ner på knä för att fria..det var den dagen som våra bröllopsplaner blev officiella. Men om jag vill gifta mig så går jag definitivt inte och väntar som min vän gör på att hennes sambo ska gå ner på knä och fråga.. jag väntar inte heller på att det ska bli skottår.. utan jag för saken på tal själv när stunden är mogen. Det jag bara säger är att om man vill vänta..om man tvunget vill ha den där frågan.. ja då kan man ibland få vänta...