Chicita skrev 2012-08-18 19:53:38 följande:
På ett annat forum var jag med om en person som hela tiden (vilken tråd jag än skrev i) plockade isär och överanalyserade vissa delar av mina inlägg, men bara mina. Ingen annans.
Och det kunde vara av typen att jag skrivit ett lååångt inlägg med innebörden "bättre att stämma i bäcken än i ån" och så plockas en mening ut, eller en del av en mening, eller ett ord till och med. Och så kom något som inte egentligen hade med ämnet att göra över huvud taget. Eller i alla fall som inte var relevant till det jag skrev.
Typ: Vadå, varför ska man ringa för? Kan man inte skicka ett sms. Är det fel på sms eller? Eller du kanske inte vet hur man gör när man skickar ett, du som är från landet"
(det var gärna kryddat med små förolämpningar om hur korkad jag var också)
Och om jag då skrev (som jag gjorde i dag) att det inte går att diskutera på det sättet så därför avslutar jag diskussionen. Så kom det (som i dag) "jaha, du har slut på argument / kan inte hitta bevis. Så då har jag rätt alltså. Men du behöver ju inte vara elak för det"...
Låter som en härlig person :-P
Såna vill man ju bara dänga lite på med en stekpanna!
Lite mindervärdeskomplex kanske?...
Känner mig lite som en utböling i tråden just nu 
Jag har alltid älskat matte och alltid funnit att det kommer väldigt naturligt för mig.
Pluggade en kombinationslinje på gymnasiet med naturbruk(hästskötare) och naturvetenskapligtprogram och nu pluggar jag till ingenjör med inriktning teknisk matematik, som sagt lite outsider här 
Däremot kan jag känna igen mycket av lärardiskussionen här, tror ett vanligt problem med lärare i allmänhet och matematiklärare i synnerhet är att de själva har väldigt lätt för ämnet och är dåliga på att förstå hur det upplevs av någon som har svårt för det.
En mattelärare på mitt gymnasium berättade en gång att han aldrig hade det så lätt för ämnet men han var tydligen fantastiskt duktig på att förklara för de som hade svårt för det.
Ett lärartrick som jag upplevt som är fruktansvärt simpelt men mycket effektivt är att formulera det på sätt som är lite tramsiga, tror det relaterar till att om man faktiskt kan få eleverna att le och skratta lite så sätter de sällan upp blockeringar för sig själva, även konkreta metaforer hjälper otroligt mycket eftersom man då plötsligt har en bild i sitt huvud att relatera ett fenomen till, men det är ju min teori.
Hade nämligen stora skälvan inför att börja läsa programmering, var helt säker på att det skulle gå käpp rätt åt helvete men läraren hade gjort det på 5-års nivå med sköldpaddor man skulle styra och små monster som åt upp icke refererad data osv. och det var verkligen en av de roligaste och bästa kurser jag läst.
Sen hade vi en gammal stofil som höll en matematikföreläsning där ämnet faktiskt intresserade mig, vi var kanske 20 personer längst fram i en föreläsnings sal och jag svär 5(!) personer SOMNADE 
och andra satt och nickade till.
