Hur tänkte ni kring priset på era ringar?

Vi valde att inte spendera mkt pengar på ringarna av flera anledningar. Dels för att vi inte har gott om pengar, alls, och det skulle aldrig någonsin falla mig in att tex spendera 20 000kr, 40 000kr, 80 000kr (eller ens 2000kr) på en ring när vi kan göra så otroligt mkt annat för de pengarna. Och dels för att ingen av oss använder smycken och då skulle det kännas lite bortkastat med en dyr ring. Maken får inte ha smycken på sig på jobbet ens. Ja, och dels för att jag tror inte att jag skulle känna mig bekväm med att gå runt med ett väldigt dyrt smycke på mig varje dag.

Jag bor inte i Sverige, sa for oss ar min forlovningsring den med en sten. Det var en overraskning sa jag fick inte vara med och valja. Det finns tydligen en "tradition" som sager att man ska betala tre manadsloner for en forlovningsring. Detta hade min fastman last pa natet och namnde till mig nagra manader innan han friade. Jag sa till honom att han absolut inte skulle folja den regeln. Jag tycker det ar alldeles for mycket. (Dessutom har jag hort att den "traditionen" uppfanns av ett marketing department pa juveleraren DeBeers). 

Han kopte en ring som kostade ungefar en manadslon for honom tror jag, kanske lite mindre. Jag tycker den ar perfekt och jag tycker priset kanns precis lagom. Det ar en valdigt speciell sak att fa en forlovningsring, den ska jag bara pa mitt finger varje dag resten av mitt liv, den kanske ska ga i arv till mina barnbarn. Den symboliserar en livstid framfor oss, darfor vill jag ha nagot som haller en livstid. Men det ska ju anda vara lite rim och reson pa det hela.

Sa...
Absolut inte tre manadsloner. Men kanske runt en manadslon? Det tycker jag kanns lagom. Allting ar ju relativt, sa det ar val inte priset i sig som ar viktigt utan snarare i forhallande till hur mycket man har mojlighet att spara. 

jag tittar på ringar nu och kommer fram till en modell, å på guldfynd kostar en 1900. Det är ocks vad jag vill ligga på undegär i pris. men m2b ska inte ha nån, eller om ha nköper ny istället för förlovningsringen som han i nuläget måste ha runt halsen. 

att köpa en ring för mer än 3000 gå bort för mig, då vi inte har sparkapitalet.
 

Jag har tänkt mycket på det faktum med hur praktiskt med en stor "utstående" sten, fastnar min inte ofta då?

Denna ring valde min m2b, jag tycker den är fantastiskt men jag slits mellan de praktiska förnuftga och fantasin...

 

Först måste man ju vilja ha en ring man kan tänka sig bära för resten av livet och sen får ekonomin styra om det är rimligt eller inte.

För ta en ring på avbetalning är ju kanske inte det roligaste alternativet.

Min ring var inte dyraste laget men för oss så är det mycket pengar. Strax över 10T men butiken hade 25% rabatt plus att jag sålde av gammalt guld som vi får ca 2T för så i slutändan betalar vi ca 6T och det är helt överkommligt pris för the Ring som det är för mig.

Jag skulle inte kunna ha en sådan ring, jag skulle fastna i och riva både mig och andra med den.
Men mitt råd om du ändå innerst inne vill ha den och det funkar att ha en sån ring i ditt yrke, är att köpa en billig silverring med pärla eller något annat som sticker ut och använda för att känna efter om det funkar för dig. 

Beror på hur stor ringen är och vad du gör osv... Jag kan ha handskar på mig utan att fastna. Gäller att hantera ringar om man inte är van vid det :)

Jag var jatteorolig for att jag skulle fastna nar jag fick min forlovningsring av min blivande, och det ar en solitarring (bor utomlands liksom Annamolly). Men det ar verkligen inget problem alls! Jag har inte upplevt det alls storande och nu har jag haft den i tva manader ungefar utan att fastna en endaste gang. 

Jag tycker ringen ser jattefin ut!  

Och for att svara TS - vi tankte inte pa priset nar vi valde vigselringar utan vad som passar oss, min forlovningsring, och vad vi tycker kommer fungera i framtiden.

Håller nog med några andra här att det är värt att tänka på att den ska vara med hela livet. För mig betyder det inte att den ska vara dyrare eller pråligare, men häller nogså änkel. Som oftast det änkla man är nöjd med år efter år efter år.. Tänker jag i alla fall. Less is more!

Vi hade faktisk så himla tur när jag hittade min drömring efter en evighet med letande. Det fanns en kvar i butiken och den var gått ut av produktion. Därför var den nu på halv pris. Och så var det precis min storlek, så tog jag det som ett tecken.

Med min 50% och min blivandes 25% (det var någon förlovningskampanj då), så kostade min 5500 och hans 4500, tror jag.

Det blir väl i slutändan alltid en kompromiss mellan pris, praktiska hänsyn och grad av bling