Once upon a time there.... (What?)

-Alltså, jag vet inte vilken planet du kommer ifrån, men här betalar man för det man köper.

-Köper? Stjärngossen förstod absolut ingenting. Vad är köpa?

Expediten himlade med ögonen. Vem hade tagit hit denna olycka till honom? Han som hade haft en sådan bra start på dagen. Fast egentligen var han ju rätt söt, fast han verkade ha noll koll på kläder och pengar. "hm", tänkte expediten, "man kanske skulle lägga in en stöt?"

Med sin absolut charmigaste röst sade han till stjärngossen:

"jag kan hjälpa dig att se ut som en riktig man" Följ med mig här så ska vi se vad vi kan göra. 
Stjärngossen tittade på expediten och  tänkte att det kunde ju inte skada att se lite stilig ut när han skulle träffa Lucia igen. Så han följde med expediten till provhytten.
När han tog på sig dom första kläderna som expediten gav till honom sa han "ursäkta mig herrn, men vad betyder köpa? och betala, vad är det?"
Expediten tittade på honom med forskande blick och sa... 

Man kan inte bara ta det man vill ha, man måste ge något tillbaka.
När man jobbar så tjänar man pengar och pengarna kan man betala saker med.

Om du inte har några pengar så måste du jobba och tjäna ihop pengar. Jag kan hjälpa dig.
Du kan börja med... 

att gå ut på lagret. Det har kommit en sändning skjortor som skall sorteras i storlekshögar. Sedan kan du dela kartongerna och kasta dem i den stora containern bakom lagret. Gör du det snabbt så bjuder jag på lunch!

Ute på lagret tog sig stjärngossen an sorteringsarbetet medan expediten gick tillbaka till butiken och började

leta efter något snyggt för stjärngossen att ha på sig på deras "lunchdejt".
Han kände att han bara måste ringa en kompis och berätta vilken konstig kund han hade haft i dag, så han lyfter luren och ringer till... 

bästa vännen Nicke som är frisör. Nicke skrattade lite och kunde även han berätta om tidernas märkligaste kund, en kille som hade svartvitt, grävlingsliknande hår. Han ville ansa sig lite för att vara snygg när han skulle fria till kvinnan i sitt liv. Expediten skakade på huvuet och log för sig själv. "ja, ja", tänkte han. "Nu har jag i alla falll gjort mitt kap, och han klev ju faktiskt rakt in i mina armar. Nu får jag se till att sköta det här på rätt vis."

Medan stjärngossen arbetade på, fullständigt ovetande om både expeditens och grävlingsmannens amorösa planer, så var punkaren på väg att handla mat till Lucia. Han var inte riktigt säker på vad hon kunde tänkas vilja äta, men var lite inriktad på glögg och apelsiner. När han kom in i mataffären ändrade han sig, för han fick se

att dom hade utförsäljning på pepparkakor och lussekatter. Och han tänkte att om man heter Lucia så borde man väl gilla sånt?
En flaska julmust slank också ner i kundkorgen på vägen till kassan.
Han betalade och sen gick han för att lämna sina inköp till Lucia.
När hon öppnade den konstiga påsen och såg innehållet utbrast hon 

"Oh, vad är det här? Är det gott?"

Punkaren kände sig lite förvirrad men log och serverade henne ett glas julmust.

"Det är jättegott!, smaka!"

Lucia log varmt mot honom och tog en klunk, sedan fnissade hon till och sade med eftertryck:

Det kittlar i näsan!
Och så skratade hon igen...

Hon bet försiktigt i en pepparkaka och sa med ett leende... 

-Mm, vilken god smak! Vad du är duktig! Stjärngossen kan inte göra så här goda bröd! Och den här drickan! mm!

Lucia tog en klunk till av julmusten och log mot punkaren. Han visste inte riktigt var han skulle titta, så han tittade ut genom fönstret. Då fick han se en välbekant strimmig frisyr och vinkade till grävlingsmannen. Han vinkade tillbaks, tittade in genom fönstret och sade: