snälla hjälp mig svärmor är psykiskt sjuk & nu är vi osams vi ej leva

En annan fråga man kan ställa är ju vad hon har med er bil att göra? Tycker han att det är ok att hon har åsikter om vilken bil ni har?

Att ni går från "kanonrelation" till att den ena skriver "och det ska komma från din käft" och den andra svarar med hora och fitta känns.....rätt pinsamt faktiskt.

 

Jag har ingen aning om vad bråket började med men du skriver ett bilinköp och att din kille är blind. Det kan ju vilken mamma som helst tolka som att han köpt en bil till dig - även om ni båda har nytta av den. Och att du ringer när du är arg - inte den smartaste idéen, det är då om någonsin man häver ur sig saker i affekt. Sen har du blockat henne och då kan hon ju knappast inte be om ursäkt heller. Om hon nu skulle vilja det.

 

Kanske är det en bra idé att man lugnar ner sig lite på var sitt håll ett tag.

Läser jag fel, eller står det i din trådrubrik att "...vill inte leva"

Vem är det som inte vill leva?
Är det din psykiskt sjuka svärmor?
Eller är det du?

Eller, är du bara jävligt förbannad och kallar din svärmor psykiskt sjuk för att förminska henne och vad har isåfall att inte vilja leva i sammanhanget att göra?

OM din svärmor är psykiskt sjuk och inte vill leva-då har ni värre problem än att hon gapar åt dig.

Om du själv är så dramatiskt lagd att du hojtar att du inte vill leva för att någon är arg på dig-då undrar jag om inte ditt eget sätt att hantera saker på ställer till en del problem för dig-och för din blivande make.

Vad är det här fråga om egentligen?

Intrycket jag får av dina olika samlade trådar den senaste tiden, är att du inte har det så bra inombords och skulle behöva hjälp att göra något åt det. Det känns inte alls harmoniskt-vem har du att tala med utom din man? för du har en hel del att få ur dig verkar det, och i de perioder i livet då man har det, kan det vara bra med någon utomstående som kan fungera som bollplank och där man får hjälp att se saker ur lite andra vinklar.
Med eller utan svärmor i ditt liv, tror jag att du skulle ha glädje av att få snacka med någon.

Hade min svärmor sagt sådana fula ord till mig skulle det självklart skära i hjärtat. Men jag hade heller inte sagt ska det komma från rätt käft till henne. Har alldeles för mycket respekt för äldre och speciellt min blivandes mor. Men i ditt fall så har ni ingen bra relation och din man borde stötta dig men det vara så att hon inte lyssnar.
Och han älskar ju sin mamma och vill inte välja mellan er två. Det är ju en ganska stor börda han får bära.

Ni bråkar pga mamman säger du, men varför inte bara strunta i henne?? jag menar han har alltid sin mamma och du behöver inte ha kontakt med henne om ni inte kan komma överens med varandra. Hur arg jag än skulle vara på min svärmor skulle jag aldrig kunna säga att hon inte får komma på bröllopet. Om hon inte alls är vid er sida varför skulle hon då komma på sin sons bröllop? Och i allförmodan att hon skulle vilja komma så skulle om jag var i din situation bara välkomnat henne, hon är trots allt hans mamma. Det du har med henne kan man lägga vid sidan om. 

Hon började kassta fula saker mot mig jag svarade inte hin fortsate i 5 dagar med att fortsätta gång på gång jag svara inte, men den 5 dagen fick jag nog efter att ha gråtit från morgon till kväll o pga av hennes idioti varit osams på brutal nivå ,ed min mb2 , jag kommer inte be om ursäkt förnatt hon gjort detta mot mig eller oss. Dock är jag absolut villig att ge henne en channs att komma på bröllopet genom att be om ursäkt men de vägrar hon så då får det va, ni kan hävda ditt o datt men har men bara ett uns självrespekt låter man ingen göra så mig sig, och ska jag prata med henne efter de hin gjort ni måste ju skämta jag är glad om jag slipperbmänniskan

Passions blomman pga av allt hin ställt till med har jag ingen livslust alls allt jag drömde om e ju borta och min relation med ett bröllop som ska avbokas som skulle ske inom 2 mån

Dessutom ligger inte en frisk person med sin sons bästa vän på 20 år och döljer det i 5 år då människan är 50 vem fan gör de mot sin son

Kärlek är kärlek. Så kompisen har inget ansvar mot sin bästa vän??

Har en kusin som hade(har) ett förhållande med sin bästa väns mamma. Av tusen miljoner olika anledningar som jag inte känner till så tog den här sonen/kompisen sitt liv. Då blev de öppna med sitt förhållande och är idag gifta, tillsammans har de ett gemensamt barn. Hon har 4-5barn sen tidigare förhållande.

Så båda har ett ansvar och inte bara en.

Precis!
Har själv inget bra förhållande med min svärmor och träffar dem så lite jag kan. När jag och min sambo träffades så hade hon stora åsikter om saker i vårt förhållande, hon till och med sa inför mig att då får han flytta hem igen..... paff blev jag. Hon hade åsikter om han han flytta hem till mig, vi bodde på samma gata. När vi skaffa vårt första gemensamma boende så hade hon åsikter igen, bara sådant som påverka henne inte oss eller vår blivande familj då jag var gravid. Trodde det skulle bli bättre när vårt barn föddes och jisses då börja allt......
Skulle prompt vara den första på sjukhuset, tusen presenter till bebisen. Varje gång sambon varit hemma hos dem hade de handlat saker som vi inte önskat. När sambon sa ifrån för jag blev illa till mods att hon alltid skulle handla massa så tyckte hon att det var hennes rättighet som farmor. Bebis var inte gammal när svärmor första gången fråga om hon fick HA bebis, jag amma fortfarande!! De hälsar i stort sett aldrig på när jag är hemma (inte mig emot). Hon går emot allt vi säger, vad hon vill göra är det som räknas. Tyvärr har det inte blivit bättre med åren.

Hon har alltid bara sagt "pikar" till mig aldrig inför sin son. När jag berättat för honom vad hon sagt och bett honom ta det med henne så har hon alltid bara urskuldrat sig med var inte så jag mena... Så jag misstolka alltid vad hon mena.... eller inte. Vårt förhållande har varit gungit pga henne och efter några års förhållande så förstod sambon äntligen att varför skulle jag förvränga vad hon sagt. Då tog han mitt parti, han hade det svårt för det i början då han är "hennes lilla pojke".

Så summan av sumarum är att jag träffar svärmor och svärfar (han är inte bättre än henne) så lite jag kan, blir när någon fyller år, jul osv.... Mår dåligt när barnen ska sova över där men de har rätt till sin farmor. Sambon förstår mig och begär inte att jag ska följa med, men han tycker det är dåligt att de enbart hälsar på när jag inte är hemma. För de har ju mage att gnälla på att de aldrig hälsar på oss!!!

Så mitt råd är strunta i din svärmor, att hon ber om ursäkt får inte dig att må bättre. Du vet ändå inte om hon ärligt menar det eller inte då kommer du bara fundera på detta i stället. Du kommer inte heller kunna släppa när attackerar hon dig nästa gång, vilket förhoppnings vis inte händer.
Be din sambo prata med henne och varna att kan hon inte bete sig på bröllopet så blir hon portad.

Hur vill du att det ska bli? Vad tycker du att du kan göra?