snälla hjälp mig svärmor är psykiskt sjuk & nu är vi osams vi ej leva

Jag hade satsat mycket på att lösa den här konflikten om jag vore i dina skor. Mest för att det uppenbarligen påverkar dig i väldigt hög grad och för att den involverar någon som sannolikt står din man mycket nära.

Flera har redan tipsat om familjerådgivning, jag instämmer i det.

Din killes mamma är den viktigaste personen i hans liv. Hon är den som gjort honom till den han är i dag. Om du ber din blivande man välja mellan dig och sin mor så håller det inte i längden.

Om hon är psykiskt sjuk så ska du INTE elda på genom kommentarer som "den ska komma ur din käft" osv. Du ska ignorera och gå bort från situationen. Du behöver inte heller svara när hon ringer utan låta din sambo svara.

Att vägra bjuda din sambos sjuka mor på ert bröllop är mycket själviskt och osmart. Tänk om hon dör om ett par år? Då blir du den onda häxan som sabbade din sambos relation med sin mor.

Jag älskar min blivande man över allt annat! Han är mitt allt!! Men jag går gärna över eld för att göra honom lycklig.

Kan du inte vara ödmjuk och förlåtande mot den viktigaste personen i din sambos liv? Visa dig som vuxen och haka inte på med samma betende som en sjuk person. Att du bara ätit 3 glas yougurt är DITT problem inte din sambos. Att du är obotligt sjuk är inte heller en ursäkt för att sabba mellan din blivande man och hans mamma.

Jag tycker att ni ska lösa alla relationsproblem i familjen INNAN bröllopet.

jag & min blivande man är inte i behov av någon familjerådgivning, ni verkar inte förstå att min mb2 är stor del av detta beslut & han har även beslutat detta, så vad ska vi till en rådgivare att göra när vi är glada och har henne på håll? vet inte hur många gånger jag sagt detta nu, vi är lyckliga utan henne han med

Till en familjerådgivning kan man gå ensam, i par, om man har egna problem, problem i relation till sin partner, fd partner, släktingar, barn. Att du fått så många förslag om just den typen av terapeut är förmodligen för att de är direkt inriktade på relationer, finns överallt och är förhållandevis billiga om man jämför med andra terapeuter. Bra investering i dig själv helt enkelt och leder förmodligen på sikt till att du kan hantera din tillvaro bättre.

Jag har läst alla trådar som du lagt upp här på BT även om jag själv inte svarat så aktivt.

Detta är generellt sett ett forum med ganska positiv och stöttande stämning, framförallt när någon har personliga problem. Så därför föreslår jag att du tar ett djupt andetag och funderar på det här.

Vad som är gemensamt både för dina trådstarter och dina dialoger med de som svarar. är att de;

* Är väldigt hetsiga

* Du är otroligt defensiv och känner dig anklagad av alla som ställer någon fråga eller inte 100% håller med dig

* Varje trådstart har en framtoning av att du är förtvivlad och din värld håller på att gå isönder

Flera användare har föreslagit att du kanske behöver ha någon att prata med, om det sedan är en familjerådgivare, präst eller samtalsterapeut, spelar nog inte så stor roll.

Detta är skrivet i all välmening eftersom du verkar ha ett stormigt känsloliv som får dig att må dåligt och att ha någon utomstående att prata med kan vara nyttigt.

Man kan inte kontrollera vad som sker i ens liv men man behöver hantera sina känslor och reaktioner kring det och ibland behöver man hjälp med det.

Jag tycker att dessa texterna i TS (skriven för bara ett par veckor sedan)

"jag är helt knäkt och känner mig kränkt påhoppad & att min kille inte står upp för mig, han står mer på sin mammas sida som gjort fel än min & han kräver ej en ursäkt av henne, jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, bröllopet är om 5 veckor",

"min kille fattar att jag är ledsen menHAR INTE stått upp för mig anser jag, :S han säger bara att vi bråkar & båda är omogna trots att hon hoppade på mig brutal utan jag ens gjort nåt, han är blind,

han vill leva med mig men fattar INGET hur sårad jag är & hur illa vid mig jag tog, jag har gråtit i 3 dagar nu och inte ätit mer än 3 glas yoghurt,"

Inte vittnar om en lycklig relation med en man som är glad att slippa sin sjuka mamma. Du ska inte vilja dö, gråta i 3 dagar och svälta dig själv pga att du inte känner att din blivande make ställer upp för dig(det är inte en lycklig o frisk relation). Dessutom kallar han dig omogen och du anser att han är närmre sin mamma i konflikten. Jag tror att han valt dig pga att du satt ett ultimatum, inte för att han vill slippa sin mamma. Tänk om han vaknar upp och ångrar sitt val.

Ett bröllop bör symbolisera ett friskt, lyckligt och hälsosamt förhållande. Ett bröllop bör inte baseras på gräl, ultimatum och hämd mot brudgummens mamma.

Lite familjeterapi kan ju bara göra saker bättre! Varför inte prova? Det kan ju inte förvärra något

som jag sa vi är lyckliga så länge vi slipper henne 

Du missar fortfarande poängen - en terapeut skulle kunna hjälpa dig att bli bättre på att hantera konflikter. Att klippa banden till folk är förstås effektivt men vad händer den dagen du inte kan hantera en konflikt du har med någon du verkligen inte vill vara utan, som ett barn eller en partner?

Jag kan nog tacka familjerådgivningen för att min fd och jag har en så bra relation som vi har i dag och den som gynnas allra bäst av det är ju vårt barn. Han växer upp och ser föräldrar som fortfarande tycker mycket om varandra, respekterar varandra och klarar av att hantera att de resonerar och tycker olika. Shit vad det måste gynna hans framtida relationer tänker jag.

Om ni är lyckliga så länge ni slipper henne känns det precis som Janettejohansson skrev att du har ställt ett ultimatum till din kille "Din mamma eller mig" för husefriden har han valt dig. I och med att han valt dig har du slutat bråka med honom, därav är ni förtillfället lyckliga.

Att man ena veckan har så stormigt förhållande att man bara gråter och inte äter och nästa vecka är man superlyckliga och allt är fantastiskt låter väldigt ohälsosamt. Som vi skrivit flera gånger skulle ni nog må bra av lite familjerådgivning, både tillsammans och separat för att lära er hantera era konflikter.

Din killes mamma är fortfarande hans mamma! Oavsett hur du vänder och vrider på det så kommer han alltid älska sin mamma. Han valde dig i den här konflikten, men vad händer i framtdien? Tänk om han ångrar sig något enormt om ett par år för att hon inte var med på bröllopet? Du skriver att han tog beslutet att klippa banden med sin mamma, jag tror mycket väl att han kan ha gjort det för att få slut på den uppenbart mycket stormiga situationen som har blivit, men oavsett så går han nog och grubblar och tycker att det är otroligt jobbigt, som sagt det är hans mamma.
Vänd på det och sätt dig själv i din killes situation, han börjar bråka med din mamma och du tvingas välja. Du behöver inte bara välja mellan din egen mamma och din partner utan du ska dessutom om bara några veckor gå ner för altargången på ditt eget bröllop, men din mamma är inte där. Mitt hjärta hade brustit om det var jag!

Sen måste du faktiskt lugna ner dig lite. Sånt här:
"hur elakt detta än låter, men jag kommer inte sträcka ut min hand om hon så ligger på sin dödsbädd, jag har klippt allt med henne och kommer inte välkomna henne tillbaka, för detta mår jag bäst av " är faktiskt inte okej att säga om sin svärmor, även om man inte gillar henne. Du kan tänka det men jag tycker inte att du ska publicera sånt i ett öppet forum. Det är fruktansvärt elakt att säga en sådan sak om en annan person.

Med tanke på hur du uttrycker dig när du skriver här, i ett forum, bland främmande personer har jag väldigt svårt att tänka mig att du är helt oskyldig i den här situationen. Vi kommer med råd och du attackerar oss för att du inte håller med. Du skriver otroligt hetsigt och får det att låta som att alla här inne är "out to get you". Vilket gör det väldigt svårt att tro att du inte hade någonting alls med bråket med din svärmor att göra. "It takes two to tango".

Och om det nu är så att din svärmor är psykiskt instabil och du är helt oskyldig då är det så fruktansvärt egoistiskt av dig att du tycker att du och din kille ska klippa alla band med henne och hon får inte komma på ert bröllop.
En psykiskt instabil person behöver hjälp, en psykiskt instabil person menar inte saker dom säger och i det här fallet var det du som fick ta slaget. Om hon är psykiskt sjuk borde du låta hennes elaka ord rinna av, inte ta åt dig och se till att hon får hjälp, det är de medmänskliga att göra. Hon är faktiskt din svärmor, du ska gifta dig in i hennes släkt! Du skriver att du varit med om massor, du skriver att ingen någonsin ställt upp för dig, du skriver även att du lider av obotliga sjukdomar, men när det kommer till någon annan som behöver hjälp då är du själv inte ett dugg intresserad av att hjälpa, utan dig sätter dig själv i främsta rummet och gör dig till ett offer.
Du skriver att du inte tolererar när någon skadar din familj, men din svärmor är din familj, hon är en del av den. Även om man inte gillar varandra måste man ha viljan att hjälpa varandra.

Det spelar ingen roll hur många hemlösa du matar, eller hur många överkörda ekorrar du räddar. Du vänder ryggen åt din psykiskt sjuka svärmor och det är inte att vara snäll och ödmjuk, det är att vara egoist.

mirre01 skrev 2013-03-27 21:37:40 följande:

ja och då får jag vara en egoit för jag utsätter inte mig mitt barn eller nån annan för den faran hon kan åstakomma, och han har gjort ett val som jag INTE påverkat för fem öre vilket han gjorde när han var o pratade med henne då jag inte ens va hemma, kalla mig ego elak va du vill, jag kan stå för att jag hatar denna människa & att jag aldrig kommer hjälpa henne, och det kommer jag göra i all framtid