• Annica70

    Min som kommer inte ..mitt hjärta går sönder

    Jag har en pojk på 17 år som har haft det vädligt svårt i skolan hela skoltiden. Han har ADHD och har alltid varit mobbad. Kanske inte så att dom har sagt så mycket utan tvärtom. dom behandlar honom som luft och ingen som vill vara med honom. Han bor hos sin pappa eftersom han inte fixar att bo varannan vecka. Detta har han gjort nu i ca 6 år. Bara att låta honom bo där och inte få träffa honom så ofta som jag kan och vill gör ont. Men jag måste tänka på hans bästa. Pga av detta så har han jättedålig självkänsla och dåligt självförtroende och vågar inte ta för sig.


    När min m2b bestämde oss för att gifta oss så pratade vi med våra barn och det var inga sura miner. ( Ska tillägga att vi har 2 barn var på varsitt håll, inga gemensamma).


    Men nu har det kommit fram att han inte vill komma på vårt bröllop. Och anledningen är inte att han inte vill att vi ska gifta oss utan han är så osäker och rädd när han ska behöva vara i större folksamlingar med människor han inte känner så väl. Han klarar inte ens av att komma på själva vigseln.


    Jag hade ju velat ha med honom på alla kort. ville ha kort på oss och barnen men känns inte så roligt att bara ta på 3 av barnen. Detta gör mig så oerhört ledsen och är något som jag gråter över. Och kommer förmodligen att göra det på bröllopsdagen oxå eftersom jag kommer att saknar honom då.


    Vet att det inte är lätt för er att svara men behövde skriva av mig lite...

  • Svar på tråden Min som kommer inte ..mitt hjärta går sönder
  • filibustern
    Annica70 skrev 2013-05-29 14:52:27 följande:

    Jag har en pojk på 17 år som har haft det vädligt svårt i skolan hela skoltiden. Han har ADHD och har alltid varit mobbad. Kanske inte så att dom har sagt så mycket utan tvärtom. dom behandlar honom som luft och ingen som vill vara med honom. Han bor hos sin pappa eftersom han inte fixar att bo varannan vecka. Detta har han gjort nu i ca 6 år. Bara att låta honom bo där och inte få träffa honom så ofta som jag kan och vill gör ont. Men jag måste tänka på hans bästa. Pga av detta så har han jättedålig självkänsla och dåligt självförtroende och vågar inte ta för sig.


    När min m2b bestämde oss för att gifta oss så pratade vi med våra barn och det var inga sura miner. ( Ska tillägga att vi har 2 barn var på varsitt håll, inga gemensamma).


    Men nu har det kommit fram att han inte vill komma på vårt bröllop. Och anledningen är inte att han inte vill att vi ska gifta oss utan han är så osäker och rädd när han ska behöva vara i större folksamlingar med människor han inte känner så väl. Han klarar inte ens av att komma på själva vigseln.


    Jag hade ju velat ha med honom på alla kort. ville ha kort på oss och barnen men känns inte så roligt att bara ta på 3 av barnen. Detta gör mig så oerhört ledsen och är något som jag gråter över. Och kommer förmodligen att göra det på bröllopsdagen oxå eftersom jag kommer att saknar honom då.


    Vet att det inte är lätt för er att svara men behövde skriva av mig lite...


    min fästman har adhd/asbergers och hade väldigt svårt i skolan när han var yngre och i tidigare tonåren. blev mobbad och så. kan förstå din son att han inte vill vara i folksamlingar, för ingen har ju brytt sig om honom förut (behandlat honom som luft) och det kan vara en osäkerhet kring hur man ska bete sig i en folksamling. det kan min karl ha svårt för idag. han vet inte riktigt hur han ska bete sig, vad det syns som, och har svårt att läsa folks uttryck. (tur jag kan läsa de flesta som en öppen bok då :P) 

    har ni många gäster? har han någon. bland gäster eller inte, som han kan ty sig till och känna sig trygg med som kan gå med honom och vid hans sida hela dagen? 
  • Annica70

    Mina föräldrar och hans syster mm är där och dom träffar han ofta men det hjälper inte. Vi är 30 gäster och alla på min sida är ingen fara utan det är min sambos släkt. Han har träffat en del men inte alla och det är nog det som stjälper honom..


    Det sista året har han bara gått 3 dagar i skolan och praktiserat dom andra på ett byggföretag. Och det har gått kanon. så bra som han trivs där och som han lever upp dom dagarna han är där är helt otroligt att se. Det som värmer mitt hjärta är att han trivs så bra med att arbeta. Ev kommer han att få en lärlingsplats där.


     

  • kouki
    Annica70 skrev 2013-05-29 15:09:47 följande:

    Mina föräldrar och hans syster mm är där och dom träffar han ofta men det hjälper inte. Vi är 30 gäster och alla på min sida är ingen fara utan det är min sambos släkt. Han har träffat en del men inte alla och det är nog det som stjälper honom..


    Det sista året har han bara gått 3 dagar i skolan och praktiserat dom andra på ett byggföretag. Och det har gått kanon. så bra som han trivs där och som han lever upp dom dagarna han är där är helt otroligt att se. Det som värmer mitt hjärta är att han trivs så bra med att arbeta. Ev kommer han att få en lärlingsplats där.


     


    Nu vet jag inte hur långt bort din sambos släktingar bor, men kan ni inte försöka göra en fasning? Kanske se till att ni fikar med sonen och någon släkting i taget, så att han känner majoriteten innan den stora dagen? Visserligen tar det lite längre tid, men kan vara tid värd att lägga undan? :)
  • filibustern
    Annica70 skrev 2013-05-29 15:09:47 följande:

    Mina föräldrar och hans syster mm är där och dom träffar han ofta men det hjälper inte. Vi är 30 gäster och alla på min sida är ingen fara utan det är min sambos släkt. Han har träffat en del men inte alla och det är nog det som stjälper honom..


    Det sista året har han bara gått 3 dagar i skolan och praktiserat dom andra på ett byggföretag. Och det har gått kanon. så bra som han trivs där och som han lever upp dom dagarna han är där är helt otroligt att se. Det som värmer mitt hjärta är att han trivs så bra med att arbeta. Ev kommer han att få en lärlingsplats där.


     


    att trivas på ett arbete stärker även självförtroendet. att känna att man gör något nyttigt och bidrar! mycket bra.sen att han kanske inte har en utbildning på papper gör honom ju inte ointelligent.  
    30 personer låter inte mycket, men de e klart.. han kanske tycker det, och att typ hälften är okända skrämmer ju också. han vet ju inte hur de kommer se på honom, av erfarenhet kanske han tror att dom kommer tycka han är konstig och undviker honom (fast du och andra självklart vet att det är en befängd tanke), och det spelar ingen roll att ni VET att det inte kommer bli så för det är det han kanske TROR och därför blir osäker.

    mycket svår situation ja..  svårt att ge råd. och jag vet inte om jag har rätt, men jag kan tänka mig det. dels av erfarenhet och dels från vad jag läst.

    bor sambons släkt långt ifrån? kanske att träffa dom några gånger innan bröllopet (inte alla på en gång dock) kanske skulle hjälpa? 
  • passionsblomman

    Hur ser ert upplägg ut för dagen?

    Finns det möjlighet att styra upp det så att ni kanske kunde ha en stund på förmiddagen som exempelvis en brunsch med bara precis de allra närmaste och då också ha fotografering och en samvaro som han kan känna sig trygg och bekväm i?

    Fungerar han så att han kanske mår bra av att ha någon liten uppgift som han kan koncentrera sig på, eller vad får honom lugn? Om ni ska ha brunsch, kanske han kan ta ansvaret för att skära och steka alla prinskorvarna tex-att ni liksom gör något ihop, mer än att han ska sitta och känna sig iakttagen. Och är ni bara de närmsta går det kanske bra?

    Jag tänker att kanske kunde det bli en stund väl så fin och dessutom, om han då är med på den, kanske han sedan faktiskt känner att han vill hänga med på resten också-och då kan man ju enkelt vara redo för det.

    Nu bara spånar jag här, för att kanske se någon lösning på attni får träffas under dagen-det borde vara värdefullt även för honom att våga sig över en sådan tröskel med stöd och hjälp.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • PMB

    Nu vet jag inte hur ni har tänkt er med fotograferingen men kanske ni kan ta bilder med familjen innan bröllopet (som vissa gör med porträtt) så att han kan vara med där. Är det långt kvar till bröllopet? För om det är ett bra tag kvar så tycker jag att förslagen om att han ska träffa sambon släkt (små delar i taget) låter bra.

  • Allis

    Jag möter i jobbet ungdomar och unga vuxna som har alla möjliga diagnoser och på alla år kan jag inte komma på en enda som inte kunnat ta ut svängarna lite, lite. Med det menas inte att målet ska vara att han absolut ska delta på allt, en liten förmiddagsfotografering av er allihop är mer rimligt. Sover han över ibland? Frukost, brunch, kul foton när man käkar fil  och har papiljotter i håret hemma i köket och sen kan pappa komma och hämta efteråt.

    Om du lägger din egen ribba på vad du hoppas på och förväntar dig ganska långt ner med dina mått så blir du dels inte så bottenlöst besviken, dels lite glad över att det som du hoppades skulle funka (frukostfoton t.ex.) faktiskt funkar.

    Jag är fullt medveten om att barn som har den här typen av diagnoser behöver fasta rutiner men det stärker honom också att våga ta ut svängarna litegrand. En av mina gick från att vägra sitta med andra och fika öht till att prata på en konferens (!!!!!!!!!) så visst är det möjligt men det tar låååååång tid och just den långa startsträckan kanske ni inte har fram till själva bröllopet?

    Sen kan jag bli så in i HELVETE förbannad på att det fortfarande får förekomma mobbing på skolor och det borde vara spöstraff på de skolor som inte på allvar tar itu med det men det är en lite annan fråga. På den positiva fronten kan man väl säga att han har många år på sig att bygga upp självförtroendet igen och hamnar han på rätt ställe med rätt arbetskompisar så är det mycket vunnet.

  • annapia

    Åh Annica 70 jag känner även i mitt hjärta hur ont det måste göra. Du har sett fram emot denna fantastiska dag med alla de nära och kära omkring dig och sina barn är ofta de allra närmaste och betydelsefullaste. Jag känner naturligtvis inte till hela er situation och vilka förutsättningar din son har att klara av olika situationer. Det märks att du är en fantastisk mor som verkligen har både offfrat dina egna önskningar och kämpat för hans bästa. Det ser dock ut som om ni som föräldrar har kommit en bra bit på väg då det går så bra för honom på praktiken.


    Har du talat med honom ensam om vad som skulle kunna få honom att känna sig bekväm att delta på bröllopsdagen i någon form och få honom att förstå hur gärna du vill ha honom med? Annars kanske det finns lösningar så ni kan planera bl.a. fotograferingen lite avsides dit han kan ansluta tillsammans med sin pappa eller någon av dina släkningar. Då han verkar trivas så bra på sin praktienk kanske någon han känner förtroende för där kan ta sig an honom och att de går tillsammans till kyrkan och fotograferingen. Tala med honom och var öppen för ALLA möjligheter så kanske ni finner en gyllene medelväg som ni både tycker känns bra. En tanke som slog mig är att du kan tala med någon på hans praktik (som han känner stort förtroende för) så att han kan föreslå för din son att de ska gå till kyrkan tillsammans och att han "inte känner någon alls" men att de två går tillsammans och stannar en kort stund för att se när hans mamma gifter sig.


    Håller båda mina tummar så hårt för att du ska finna en lösning som gör att du får en riktigt glädejfull dag på ditt bröllop.

  • Annica70

    Jag har pratat med honom men ska göra ett nytt försök. Kommer att fråga om han kan tänka sig att komma innan vigseln. Då får jag träffa honom en stund i alla fall och vi kan ta lite kort.


    Tack för allt stöd... känns faktiskt lite bättre

  • passionsblomman

    Jag tror att om ni planerar in en egen liten stund som ni verkligen gör plats för, så kommmer den i backspegeln att vara ett av dina bästa minnen från hela dagen!

    Allt måste inte göras och se ut enligt mallar för hur det "ska" se ut-man kan ta makten att skapa sina egna stora stunder utifrån former som passar ens egna liv.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Rosorochkärlek

    Jag tycker idén om att försöka träffa honom innan vigseln och kanske kunna ta några kort med honom, eller till och med att han kan vara med på vigseln tillsammans med sin pappa (om ni har så bra relation att han kan tänka sig att komma på ert bröllop för sonens skull) låter som en bra idé.

    Jag tror du skall tänka dig noga för innan du försöker att få med honom på själva bröllopet, för du (och din m2b) kommer att ha mycket mer fullt upp än då tror och det är jättestor risk att han plötsligt känner sig ignorerad av sin egen mamma, vilket ju vore katastrof.

    Det är sorgligt att han inte känner sig bekväm med att vara där, men om han inte vill så försök att komma ihåg att han fungerar annorlunda (inte fel på något vis, bara annorlunda, precis som vi alla är) och att det som är rätt för dig kanske inte är rätt för honom. Även om du saknar att inte ha honom där kanske det bara vore en plåga för honom och att du är snällare mot honom om han inte behöver komma.

    Försök att vara så flexibel som möjligt och se var hans gräns går.

    Kanske det är okej för honom att smyga in och sitta längst bak i kyrkan? Kanske det är okej för honom att gå dit med någon? Kanske han tvärtom vill synas och skulle vilja gå före eller efter er som ringbärare? Kanske han skulle vilja äta frukost med er? Kanske han hellre vill att ni firar bröllopet tillsammans bara som en familj dagen efter? Det finns ju många lösningar och som passionsblomman skriver - allt måste inte följa de vanliga ramarna.

    Lycka till!


    rosorochkarlek.blogspot.com - Min bröllopsblogg med massor av inspiration
  • Annica70

    Nu har jag pratat med min son igen och vi kom fram till att efter frisören åker min sambo och hämtar honom medan jag blir sminkad. Sen hämtar dom mig och vi åker hem. Han kommer att vara oss fram till ca 14.30 när hans pappa hämtar honom. När han väl är här så kanske han stannar över vigseln oxå vem vet .


    Och även om han inte gör det så har jag ändå haft några timmar med honom under dagen och det räcker för att göra min dag...


    Nu kan jag njuta igen och glädjas åt bröllopsdagen


    Tack för allt stöd

  • CoG

    Men går det inte att möta upp honom bara ni för att fota er tillsammans och sedan behöver han inte vara med då det är massa folk om han nu tycker att det känns jobbigt?

    Nu kanske kan fira med middag tillsammans med honom bara ni och hans syskon vid ett annat tillfälle?

  • annapia
    Annica70: Det värmer verkligen i ett modershjärta att det har löst sig. Ser ut som en mycket bra lösning och som du säger när väl dagen har börjat så kanske han ändå vill fortsätta vara med. Lycka till nu med alla de sista förberedelserna. Det är underbart att få uppleva en andra bröllopsdag i sitt liv. Känslan denna gång går inte att beskriva.
  • kouki

    Annica: Gud så skönt! Vad härligt för er alla att det kunde lösa sig. Hoppas innerligt att han vill stanna kvar på vigseln. Lycka till med allt annat, hoppas du kan slappna av lite nu :)

  • PMB

    Vad bra att det gick att lösa! Lycka till med allt.

  • Annica70

    Tack alla för stöd och råd

  • Allis

    Så bara för att berätta hur bra det kan gå, i dag var jag på studentutsläpp på en större skola där fem av "mina" ungar går. Det var knökfullt med folk vid ingången och de skulle inte bara springa ut utan upp på en scen också och vet du, allihop fixade det! Det kan jag lova dig hade varit stört omöjligt för ett par år sedan, möjligtvis att två av dem hade gjort det men aldrig hela bunten.

    Så visst kan saker fungera, men man får jobba på det länge och att din pojke redan bestämt sig för att stanna på dagen tycker jag är helt otroligt bra :)

Svar på tråden Min som kommer inte ..mitt hjärta går sönder