Vi som gifter oss 2015!

Oproportionerligt

Välkomna  

Jag och sambon bestämde datum för någon månad sedan, men har redan hunnit ändra oss. Vi velar mellan 30 maj och 25 juli, och på torsdag (!) har vi bokat tid för att titta på en lokal. Det är en ganska populär restaurang, så de kunde inte boka oss under högsäsong (som såklart var det datum vi helst hade önskat). 

Förhoppningsvis kommer det bli lättare att planera resten när vi har lokalen färdig. Det känns som att vi har jättelång tid på oss eftersom det inte är så många som bokar långt i förväg här i Umeå 

Det går inte citera sedan senaste uppdateringen för mig heller. Och forumvärdarna verkar ha lämnat BT lite åt sitt öde.

Tårta har varit lättast att bli överens om Vi valde varsin favoritsmak och sedan får konditoriet fixa resten. Och konditoriet valde vi eftersom de är superbra på allergimat, och det är flera på bröllopet (däribland jag) som är känsliga mot gluten, och några laktosallergiker.

Sambon älskar blåbär, jag citron och vit choklad. Det kommer bli magiskt!

Katten21: Ett halvår innan kan nog vara lämpligt att skicka ut inbjudan om gästerna ska åka så långt, kan jag tycka. Eventuellt lite tidigare om gästerna ska hinna lägga semester och annat så det passar. 

Tråkigt med tärnan  

För oss går det uppåt och neråt i planeringen. Den första lokalen har vi avbokat eftersom vi kom fram till att det blev för jobbigt att välja bort halva gästlistan. Högst 46 personer skulle rymmas till middagen, och eftersom vi vill ha en liten vigsel skulle alla vänner och kusiner komma bara på festen, inte vigsel eller middag. Dessutom skulle vi bara få en del av lokalen avsatt för oss, resten skulle vara öppet för allmänheten. Det fick sambon att tappa lusten helt, han tyckte det kändes oprofessionellt. 

Men min fina sambo föreslog redan i somras en fin lokal vid Umeälven som vi bokade nu istället. Ända sedan dess har han gått omkring och sagt "Jag saaaaa ju att det skulle vara ett bra ställe för bröllopsfesten!" precis som om jag aldrig lyssnat på honom innan Jag har faktiskt fortfarande inte sett den på riktigt, bara på bild. Det är en tillitsövning av rang. 

Ägaren till vår nya lokal har en cateringfirma och ett bageri, så han tar hand om precis allt. Och varje gång vi setts hittills har han lovat att det ska bli den bästa dagen i våra liv, att vi inte ska behöva oroa oss över en enda detalj. Så jag känner mig lugn och tillfreds, och sambon är jättenöjd eftersom vi har ett proffs som tar hand om allt. Det kommer förmodligen bli lite dyrare än vi hade tänkt först, men jag tror det kan vara värt varje krona. 

Klänning ska jag prova i Stockholm när vi åker dit för att fira nyår med vänner. Egentligen har jag bestämt mig för en kinaklänning, men jag vill fortfarande njuta av att få känna mig som en brud och se om modellen passar så bra som jag skulle önska  

Åh, skönt att andra delar mina tankar om fastrar, mostrar och farbröder! Jag har suttit i säkert en vecka och slitit mitt hår över hur vi ska göra med dem. På min sida har jag fyra som är självskrivna på middagen, sambon har fem på sin. 

Vigseln vill vi ha liten och intim, men med fastrar, mostrar och farbröder blir det 30 personer. Och det är för många. Men jag vet inte om jag kommer klara av den besvikelse som möter oss om de bara blir bjudna på middagen. Enligt de jag pratat med är vigseln det "riktiga", det som betyder något. Det är det för mig också, och just därför vill jag dela den med min sambo och så få andra människor som möjligt. 

Vissa stunder den senaste veckan har jag inte haft långt till tårarna, för det är så svårt att veta om man ska offra någon annans eller sina egna känslor. Det är jag och sambon som gifter oss, men släktingarna möter vi ju mest hela tiden (eller kanske inte om de blir så besvikna att de inte vill träffa oss efteråt). 

Jag är extremt känslig (och har balanserat på gränsen till utbrändhet under hösten), så därför har jag nära till tårarna Vi hade tänkt prata lite med släkten över jul, men det är min mamma som är noggrannast med att påpeka att hon ska vara med, och att min moster också ska få komma. Men vi kan inte bjuda bara en moster när vi umgås med alla våra föräldrars syskon lika ofta.

Eventuellt kanske de förstår vad jag menar med att det är stressigt och jag inte vill att de ska lägga sig i om jag bryter ihop och gråter mitt i julmaten. Det får vara plan B

Välkommen i tråden, och grattis

Vi hade möte med vår lokal för en dryg vecka sedan, och jag har gått på små moln sedan dess. Ägaren är helt otrolig, vi fick precis det datum vi önskade och menyn kommer bli magisk. Jag fick äntligen se lokalen också, och min sambo hade helt rätt i att den passade oss.

Jag frågade ägaren om det skulle vara möjligt att vigas där, och det var självklart tyckte han. Så på terrassen med utsikt över Umeälven får vi vigas I och med att så mycket löste sig känner jag att alla mostrar och fastrar får göra som de vill. Dessutom är det inte längre en utrymmesfråga. Jag vet att det är viktigt för dem, och då skulle det kännas värre att ta det ifrån dem.

Haha, jag blir djupt imponerad om du läser igenom alla miljoner inlägg i tråden! :D

Vi gifter oss den 25 juli i Umeå. Och idag berättade vi för sambons släkt om bröllopet. Hans mormor såg jag blev glad, äldsta barnbarnet och allt :) Hans moster och kusin började direkt ge tips och förslag på hur de kunde hjälpa till. Genom kusinen får vi tag på servitörer och en bartender eftersom han jobbat som det tidigare :)

Det enda som behöver lösa sig nu är att få förlängt på mitt vikariat så vi har råd med kalaset! På tisdag ska jag prova klänning, och även om jag inte tror att jag kommer hitta något kommer det bli kul att prova olika modeller för att se vad som känns bäst.