Vi som gifter oss 2015!

Vi gifter oss borgerligt, men kommer ha en solist som sjunger ändå (annars skulle det bli så kort). Första låten blir Du är allt av Sonja Aldén, den fick jag bestämma. Andra låten blir Kärleken förde oss samman av Ulf Lundell, den fick min sambo bestämma. 

Musik är viktigt för oss båda, så det var ett jäkla kompromissande innan jag kunde skicka låtvalet till min kusin som ska sjunga. Jag gick igenom i stort sett hela den här listan och hörde om det var någon som passade oss, sedan spelade jag de bästa för min sambo och hörde honom protestera och komma med andra förslag  

www.brollopsguiden.se/vigsel/brollopsmusik/236

Idag är det precis en månad kvar till bröllopet och vi fick åka till lokalen och fråga om de saker vi funderade på och provsmaka menyn kocken gjort särskilt för oss. Det var på fullaste allvar så gott att jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Min sambo satt bara och mmm:ade med stängda ögon.

Det kommer bli så perfekt att det inte går beskriva med ord! Antipasti (lite bröd, smördegsinlindad sparris etc.) och fördrink med melonsorbet. *dör* Förrätt blir blåbärsgravad lax med en creamcheesefyllning med räkor och annat gött. Varmrätt hängmörad oxfilé med kantareller och färskpotatis.

Det lät gott i teorin, men i verkligheten är det helt frikkin insane. Under middagen kommer det vara helt knäpptyst, ingen kommer kunna slita sig från maten för att prata.

Jag är helt ostressbar vad gäller bröllopet nu, för om maten får sätta stämningen kommer allt ordna sig. Och kocken ska vi adoptera efter bröllopet. Han är visserligen några år äldre än både mig och sambon, men det gör inget. Jag har alltid önskat mig en storebror.

Jag sa till min sambo igår att jag inte kan förstå hur vi haft sådan tur under bröllopsplaneringen. Vi har träffat precis rätt personer, alla är fantastiskt duktiga och bara "självklart ska vi göra den här dagen till den bästa i era liv, bara för att vi bryr oss om er". 

Om ni har många gäster och mycket som ska göras dagarna innan bröllopet (i den utsträckning man vet om det på förhand, alltså) så rekommenderar jag att låta någon annan göra tårtan. Man ska inte ta knäcken på sig bara för ett bröllop, då är det bättre att kunna slappna av lite och njuta istället för att springa som ett skållat marsvin och inte ha tid att ens andas. Och det säger jag i egenskap av kontrollfreak på bättringsvägen

Vi hade sista svarsdatum 1 juni och gifter oss 25 juli. Det var en person som dröjde med sitt svar, men bara några dagar. Och han meddelade att han behövde kolla upp några saker innan han visste om han kunde komma. 

Det är helt och hållet min sambos förtjänst att vi bokade den här lokalen (och fick vad som visade sig vara världens bästa kock på köpet). Han hade varit där med jobbet och när han kom hem sa han "det skulle passa perfekt för vårt bröllop", så vi bokade innan jag sett det (förutom på bild, jag googlade för att se ungefär hur det såg ut). Och det blev såååå rätt! De är toppen, maten är snorbillig jämfört med vad vi skulle fått betala någon annanstans och ägaren är dessutom bagare. Så vi får allt på ett ställe. Bara för att vi hade tur. 

Problemet med att göra den själv är att om något skulle gå fel då så kommer du aldrig glömma det eller kunna släppa det. Men om någon annan gör fel kan man säga "jag skulle minsann ha gjort annorlunda!" och sedan blir man nöjd i alla fall  

Jag är övertygad om att saker kommer gå fel. Det finns inget som är perfekt. Antingen regnar det, blåser småspik (lokalen ligger vid en älv, typ en mil från utloppet till havet = det blåser jämt) eller så drattar jag på ändan när vi ska fotas och får gräsfläckar på klänningen. Men jag får gifta mig med den finaste människa jag någonsin mött, och det är allt jag egentligen vill 

crs, jag hoppas verkligen att det löser sig med klänning för dig!! Jag hade flippat, inte alls varit lika lugn och sansad som du är. 

Jag har bokat tid på fredag för att hämta min klänning hos sömmerskan, och det känns lite nervigt. Hon som tog mina mått jobbar tydligen inte med brudklänningar i vanliga fall, men hon skulle i alla fall inte vara den som sydde. 

Vi ska fotograferas i två timmar, och det blir precis innan vigseln. Det finns ju ingen chans att man piffar till sig lika ordentligt två gånger, känner jag, så det var helt uteslutet att göra det någon annan gång. Dessutom ser man förväntan och glädjen i ögonen och kroppshållningen, annars blir det bara som en vanlig fotografering. 

Superfin klänning, Emmasara!  

Visst är det fredag snart så jag får hämta min? Dör snart av nyfikenhet, vill prova den med skorna, underkjolen och alltihop så jag får veta om det blir som jag tänkt mig. 

crs, kan ni inte kalla det för att lyckönska ringarna? Principen är ju densamma, men man tar bort det andliga och den platta översättningen

Jag fick förresten ett argt telefonsamtal av min kusin igår. Hon halvskrek i örat på mig att jag skulle sluta snoka i möhippan, annars skulle hon ställa in den. Bara för att jag i lördags eventuellt kan ha sagt till mina systrar "ses vi nästa helg för min möhippa?" 

Ingen har dock bekräftat att det blir i helgen, men i och med att jag intalar mig att det blir på lördag har jag kunnat lugna ner mig lite. Att inte veta har inte varit bra för min panikångest, men att släppa på kontrollen har varit bra för mitt kontrollbehov. Det är ju trots allt ett gäng tjejer jag bryr mig om och älskar som ska ta hand om mig. Och de har lovat mig att jag inte ska få fysiska eller psykiska men. Det var i och för sig innan jag började luska ordentligt, så vi får se var det slutar 

Glad att jag kan vara till hjälp Jag sitter på jobbet och bråkar med texter och formuleringar just nu, och det är MYCKET roligare att göra något som inte är jobbrelaterat. Särskilt när det är tre och en halv dag kvar till semester... 

Jo, den klänningen jag har fått, och för ett tag sedan lämnade jag in den till sömmerskan för att ta bort släpet och fixa lite andra småsaker. Om jag räknat rätt har de haft den i tre månader, och jag håller på att krevera eftersom jag inte har något tålamod. Plus det där kontrollbehovet då, och att klänningen inte hänger hemma i gästrummet med resten av alla bröllopssaker gör att det kliar i hela kroppen. 

Tråkigt med kompisen som hoppade av  Än så länge har jag inte blivit osams med någon, men en av mina äldsta vänner kommer bara på vigseln och missar resten. Det är lite tråkigt, men inget jag kan göra något åt. 

Mina tjejer har hotat med att de ska kidnappa mig på jobbet, och mina kollegor har antytt det också. Jag hoppas dock att de inte gör det, för jag har så äckligt mycket att göra nu de sista dagarna innan jag går på semester, annars kommer jag få jobba ihjäl mig när jag kommer tillbaka i augusti... Jag lägger nog upp den antingen när jag inte kan hålla mig från att prova den längre eller efter bröllopet Den har som sagt varit hos sömmerskan i tre månader, och då hade jag hunnit ha den ett par veckor hemma (beställde från Etsy). På något konstigt vis känns det inte som att det är på riktigt förrän den kommer hem dit den ska vara, även om det börjar bli rätt uppenbart att bröllopet närmar sig 

På fredag, hoppas jag. Det finns inte så många professionella sömmerskor i Umeå, jag har bara hittat två. Jag lämnade in hos proffset som har brudbutik, den andra kvinnan syr hemma. Och då fick jag boka att jag ville ha klänningen ändrad i mars. Helt vansinnigt. 

Jag ville inte ha kvar släpet på klänningen, så de skulle ta bort det och flytta lite tyg framtill eftersom den var någon centimeter för kort där. Och ta in den lite i sidorna så den sitter bättre. Vi kommer inte ge något, åtminstone inte vad vi planerat. Min käre sambo fyller år en dryg vecka innan bröllopet, och jag kände att det räckte att försöka komma på en genomtänkt present på så kort tid  

Jag blev möhippad i lördags! Min lillasyster hälsade på, så vi var ute och shoppade. Hon står i en provhytt och min sambo i en annan, och så ber hon mig hämta en större storlek. Då jag vänder mig om står tio tjejer med jätteflin där och väntar på mig. Jag höll på att dö. Men det var en jättetrevlig dag och det var kul att se alla vänner från olika delar av mitt liv komma överens och trivas tillsammans

Imorgon ska jag hämta min klänning hos sömmerskan, men efter att ha varit där i fredags och provat känns det inte jättebra. Vi hade kommit överens om att hon skulle ta bort släpet och förlänga den fram med det tyg hon tog bort. Släpet var borta, men den är fortfarande lite kort fram. Och priset skulle bli detsamma, så jag var en liten gnutta upprörd när jag gick därifrån.

Åh, jag har haft lite problem med min klänning nu sedan jag provade den hos sömmerskan och hämtade hem den i tisdags. Vi hade kommit överens om vilka ändringar som skulle göras och ett ungefärligt pris. När jag var där i fredags och provade märkte jag att en av ändringarna inte var gjord, att förlänga den fram eftersom undertyget är ungefär två centimeter kortare än spetsen i övertyget. Sömmerskan erkände att hon glömt bort det, men att det inte behövdes egentligen. När allt var klart och jag skulle hämta klänningen i tisdags fick jag ändå betala fullt pris och är inte helt nöjd med fållen fram. Jag kommer förmodligen inte bry mig om det på bröllopsdagen, men med tanke på att det var en av två stora ändringar så kändes det fel att betala fullt pris. I och med att det är veckan innan bröllopet så kunde jag inte säga "det här går jag inte med på!" för jag behöver ju klänningen.

Så efter att ha pratat med konsumentvägledningen så har jag lärt mig att företaget är skyldig att upprätthålla avtalet om det är ett föremål av stor betydelse (och en brudklänning är väl typexemplet på något av stor betydelse) och att sömmerskan antingen får kompensera mig eller genomföra de ändringar vi kom överens om.

Så imorgon tar jag min blivande make med mig och går tillbaka och klagar, för det är lättare att stå på sig när man har en två meter lång man med helskägg som står bakom en och håller med. Inte för att han är läskig (han är världens snällaste), utan för att han är jäkligt bra på att stå för det han tycker. Jag kommer med fakta och han med envishet. Ett oslagbart team.

Jag är egentligen inte missnöjd, bara besviken över att jag fått betala mer för arbetet än vad som är rimligt. Efter att ha tittat på sömmen så ser jag själv att det inte finns något att förlänga med, den är klippt för kort när den syddes (fast jag bad säljaren på Etsy göra den längre fram). Men sömmerskan sa att hon hade glömt det, så jag tvivlar på att hon kollat på fållen innan jag kom dit.

Så i bästa fall får jag lite pengar tillbaka, i annat fall behöver jag aldrig mer gå tillbaka till den sömmerskan. Vilket är lite oturligt eftersom min syster mest troligt gifter sig nästa år och det är enda brudbutiken i stan.

I fredags hade jag och den blivande maken ett taktiksnack och funderade på hur vi skulle lägga upp samtalet med sömmerskan, och pratade om vad vi ville ha ut av att gå dit. Och efter lite snabb huvudräkning av honom (fattar inte hur han kan räkna ut vad som helst i huvudet) så kom han fram till att baserat på ursprungspriset jag fått och att de har rätt att överskrida det med 15 % så handlade det om 200 kr jag eventuellt kunde få tillbaka. Och det orkade vi inte bråka om utan åkte hem istället.

På lördag smäller det, och nu är allt klart. Imorgon får vi nyckel till lokalen och börjar fixa, hämtar blommorna och plockar upp några av de långväga gästerna på flyget och tåget. Jag fattar fortfarande inte att det är så nära, och att alla de här människorna kommer hit för vår skull.

Vi har träffat fotografen och vigselförrättaren hittills i veckan, lämnat alla papper och hittat fotoplatser. Tre dagar kvar! Heeeelt galet!

Kvällen innan bröllopet här också, och jag bröt ihop i tårar när jag började slappna av för en stund sedan. Så jag grät i typ en halvtimme över allt och lite till, men nu känns det bättre. 15 och en halv timme till vigseln, och jag kommer nog inte fatta det förrän jag tar på mig klänningen imorgon.

Om en dag kan bli perfekt så var gårdagen det. Solen strålade, klänningen satt perfekt, sminket var makalöst bra (fram till midnatt ungefär, men då var hela jag lite suddig i kanterna), min man var så snygg att jag fortfarande inte fattar det, gästerna hade jättetrevligt, maten var underbar och alla tal var sååå fina. Jag grät mest av alla, men först när jag skulle hålla ett tal till min man.

Vi dansade första dansen på bryggan i solnedgången och festade vidare till solen hade gått upp. Jag är lyckligast i världen idag, förutom att jag mår som en kratta efter något glas vin för mycket.

Jag skrev två inlägg om bröllopet idag och la upp några bilder, så om ni är nyfikna får ni gå in och kolla! :D

www.brollopstorget.se/wordpress/adinfinitum/