Vad tycker du om 5:2-dieten?

Nya dieter och bantningstips kommer hela tiden eftersom ingen fungerar... för stunden kanske men inte i längden. Rör på dig och mindre intag är så logiskt det kan bli.

Det kanske kan funka men det verkar lite knepigt...

Allt där man behöver planera och "fixera" på maten tror jag är svårt att hålla i längden. Snarare då att man äter normalt men kanske tänker på att röra sig mer, eller gör det till en vana att bara äta godis på lördagar etc.
Saker som är lätta att hålla därför att de blir en del av ens normala vanor. 

Dieter är quick-fix vilket namn dom än har.

Fokusera på livsstilsförändringar istället om man vill ha långvarigt resultat. Och fösök gå in på den mentala orsaken till varför man äter för mycket eller väljer fel varor.
För mig är det nog lite att jag faktiskt tycker lite synd om mig själv även om jag har svårt att erkänna det.
Jag kan inte rida längre (något jag gjort i  många år och varit rätt duktig på) jag kan inte simma (något jag också var väldigt duktig på och jag hade antagligen hamnat i landslaget om jag fortsatt) jag kan inte fortsätta träna ju-jutsu, jag kan inte gå långa promenader, jag kan inte springa, kan inte styrketräna osv osv...
Då är det lätt att hamna i fällan "en kaka till skadar inte när jag redan är så tjock"... 

Ptjadu.. jag tycker egentligen att nästan alla dieter som får en människa att ta tag i en sådan sak som övervikt (jag skulle behöva det) och faktiskt våga och vilja göra något åt det kan vara bra, på det sättet. Jag tror den här dieten är bättre än LCHF, med tanke på att man faktiskt kan/ska/bör äta allt, men mindre under två dagar. Den här dieten handlar inte om att svälta sig själv, som vissa andra, så på så sätt är det väl bättre än vissa andra..

Men, som med alla dieter, så brukar det vara svårt att följa i längden.. Jag tror dock att det här är en av dom enklare att faktiskt följa en tid, utan att må dåligt, och där man faktiskt får resultat.

Jag är dock inte så väldigt insatt i det hela. Ögnat igenom ett par artiklar, hört någon prata om det osv.

Jag gick ned i vikt genom att sluta äta godis och börja äta mer grönsaker. Äter i princip inte kolhydrater som potatis, pasta och ris längre, men det blir litegrann ibland. Insåg att min mage helt enkelt inte vill ha det. Jag tror man måste hitta det som funkar för en själv.

Denna diet menar jag låter ganska "galen". Jag tänker att många slänger i sig skit i 5 dagar och äter i princip inget i två dagar. Det skulle inte fungera för mig. Jag äter hellre gott alla dagar men lite mindre. Men, jag är inte heller så påläst för att göra ett förnuftigt uttalande.

Man gör naturligtvis som man vill. Jag tror dock inte att detta är en bra diet.

En sak till, varför finns valet: Vet inte? Frågan är ju var man tror, något måste man tro. Antingen det ena eller det andra...

Bara en tanke!

Där tänker vi helt olika. Jag tror inte att någon vräker i sig godsaker och onyttigheter 5 dagar i veckan för att svälta sig två dagar. Jag tror att dom flesta går in i alla typer av dieter med tanken på att man ska bli nyttigare och man läser, förhoppningsvis, in sig lite på en diet innan man kastar sig in i det. Skillnaden från tex LCHF är ju dock att det är fritt fram att äta tex pasta, potatis och ris och att man inte behöver utesluta något alls. Tex jag mår jättedåligt på en diet i princip utan kolhydrater. Jag tycker inte den här dieten låter mer galen än någon annan och jag tror inte den är sämre än någon annan, förutsatt att man gör på rätt sätt - som med alla dieter.

Sedan kan man ju tvista i evigheter om någon diet egentligen är bra osv osv. Jag tror det är väldigt olika från person till person, vad som passar, vad som funkar och hur man vill leva och vad man mår bäst av.Det kan inte vara för dom som inte hört talas om den och inte vet tillräckligt för att tycka varken bu eller bä och inte vill göra en gissning? :)

daniiel
Jag håller helt med dig alltså, att man måste finna sin egen diet, om man nu ska gå på någon det vill säga. Det har med kolhydrater är ju också olika från person till person, jag älskar pasta och potatis, men jag har insett att min mage inte klarar av det. Så det är egentligen inget val jag har tagit.

Jag går inte på en diet utan äter allt (utom kolhydrater men det är som sagt av andra orsaker) till en viss gräns. Men vill man utesluta eller äta alldeles för lite vissa dagar så är det upp till var och en. Jag tror dock att en varierad och måttlig kost varje dag är bättre.

Jag tycker inte man behöver rösta om man inte har en åsikt, men det är ju så klart upp till var och en.

Man kanske inte har nog med kunskap för att säga bra eller dåligt? Jag svarar vet inte då jag helt enkelt...inte vet. Har inte testat den så jag kan inte svara liksom. :)

har själv lite halvsvårt för dieter - jag tror på "lagom av allt". men funkar det för andra som provar det så grattis till er! ogillar dock när folk ska försöka övertala en att börja med det dom äter. har speciellt råkat ut för dessa personer gällande LCHF. sitter där och äter min frukt och så kommer "du vet väl om att frukt är rena döden för dej??!!".... ehm.....

Jo, jag förstår att vissa inte vet, men jag tycker det är så tråkigt med undersökningar där man bara får en massa jag vet inte svar...

Nåväl, det var inte det denna tråd skulle handla om så vi lämnar det.

Jag ser denna "diet" som ett sätt att leva i resten av mitt liv, alltså ingen quick fix utan ett sätt att jämna ut mina värden i kroppen så att jag mår bra. Har svårt att hålla vikten och detta kommer göra det enklare för mig att fixa det. Har aboslut inte känt några negativa bieffekter än och har gått på den sen i våras! :) 

Har just vägt och mätt mig efter 2 veckor på 5:2 och är MYCKET positivt överraskad av resultatet Har även faktiskt kännt mig piggare än vanligt under fastedagarna.

Planerar vad jag ska äta på de 2 fastedagarna, men de övriga äter jag precis som vanligt. Det betyder INTE att jag vräker i mig skräpmat, utan att jag äter normala måltider utan att räkna kalorier.

Ser det här som ett perfekt sätt för min del, men man är ju olika. Själv kan jag tänka mig att fortsätta så här på lång sikt. Att slippa tänka på vad jag äter och räkna kalorier, kunna ta ett glas vin på helgen och äta goda såser under 5 dagar i veckan väger helt och hållet upp den lilla planering och eventuella hungerskänsklor under de 2 fastedagarna. Har dock inte alls lidit av någon hunger under de första 2 veckorna.

Jag tycker det svåra verkar vara att hålla hela planerings-grejen.

Man planerar att fasta tisdag och torsdag, fast just det, kompisarna ville gå ut och ta en AW på tisdag. Då får det bli måndag då. Fast då var det ju det där träningspasset och det är dumt att inte äta före/efter det. Onsdag, nja, då skulle dottern för en gångs skull laga mat och det vill man ju kunna äta... Lördag? Nej, på helgen vill man ju unna sig... Osv. 

Det kanske bara är så här för mig, men jag tycker att livet brukar komma emellan alla dietplaner. Semestrar, barn, kompisplaner etc. gör det svårt att hålla sitt schema och det slutar med att man gör fler undantag än håller dieten.

Jag säger inte att det inte funkar, för det finns alldeles för korta perioder av  forskningsdata som stöder varken den ena eller den andra sidan. Jag tror bara att det är svårt att hålla i långa loppet utan att känna att man undanhåller en del av livet för sig själv.

Jag såg avsnittet av Vetenskapens värld i våras, ihop med min sambo.http://www.svtplay.se/video/1120851/del-11  Båda två tyckte de nya rön som forskarna kommer med är väldigt intressanta. Men, jag tycker det är synd att så fort något kan kopplas ihop med att man också går ner i vikt, så blir allt fokus "ute bland folk" på kilona och vips är det bantning man pratar om igen.
Ingen av oss uppfattade programmet och det forskarna tryckte på som främst en bantningsmetod. Det vi reagerade på var att så många olika värden som "testkillen" låg farligt högt på, normaliserades-att något sattaes igång i kroppen som tycks vara positivt (utifrån vad de hittills kommit fram till) vad gäller att få bukt med riskerna för många av våra välfärdssjukdomar.
Det tycks finnas en vits med att ibland bara ge kroppen ett minimum. Men det viktiga var ju att inte göra det länge-för att inte istället ställa in kroppen på svält och sparlåga.
Att fasta/halvfasta någon dag ibland är ju något man kan göra löpande genom hela livet om man vill, utan att behöva slopa några livsmedel alls och utan att det alls behöver vara frågan om att man vill gå ner i vikt.

Jag är allmänt väldigt skeptisk och motvillig dels mot dieter, men också mot "nya flugan för stunden" och jag känner mig ibland som den sitste som vägrar bli LCHF:are. De som följer den kostformen är ju väldigt noga med att framhålla att "det är inte en diet, det är en livsstil", men det kan man ju säga om vilket sätt att förhålla sig till mat som helst isåfall.  Menar man "bantningskur" så visst, då fattar jag att man inte tycker att LCHF är det, men jag påstår att "diet" innebär mer än så. Att hålla en viss diet kan ju ha olika syften och vara mer eller mindre påtvingad. Min diet är min kosthållning-därför har ju alla någon form av diet och i den betydelsen kan man ju absolut hålla en viss typ av diet utan att det är fråga om någon quick fix eller tillfällig grej.

När det gäller just att gå ner i vikt så är ju sanningen att det är svårt att göra det utan att kombinera BÅDE motion och kontroll på hur mycket man äter. Jag tror utan en sekunds tviviel, att man är tvungen att hitta ett sätt som på sikt fungerar för just en själv. Olika faktorer spelar in i våra liv, vår vardag och vår livssituation och över tid förändras det. Att alltid räkna alla kalorier, varje dag och jämt, tror jag inte vore så kul. Men att räkna dem för att lära sig vad man kan äta under en dag för att det ska bli 500-600 kcal, är ju inte oöverstigligt och tittar man närmre på det hela, så är det faktiskt inte fråga om att behöva avstå mat helt. Jag tycker det egentligen är ganska likt "man kan äta allt men inte jämt", tallriksmodellen eller viktväktarna.

Jag tror förresten inte faran är att man vräker i sig ohämmat övriga dagar. Den stora faran jag ser, är folk som är vana att svälta sig, och tycker att "ju fler fastedagar desto bättre" och att man inte tillåter sig att ät normalt de vanliga dagarna. Har man ätstörningar ska man nog låta bli alla former av fasta, har jag en bestämd känsla av.

Jag tror vi kommer att få veta mer och mer om vad mat egentligen betyder, hur kroppen och hjärnan fungerar och vad det är som triggar igång fetmagenerna, diabetes och alla de andra sjukdomarna som vi faktiskt måste få bukt med-och det är intressant att höra vad de börjar se för resultat.
Jag tror saken är mer komplex än att "bara man inte ärter de syndiga kolhydraterna så är allt frid och fröjd". Därför är jag intresserad av vidare forsking i ämnet.

Det fungerar kalasbra för mig!

Jag har följt 5:2 i ca 3v nu, minus 3,5kg.

De övriga dagarna äter jag en LCHF-inspirerad kost, vilket innebär att jag undviker bröd, pasta, ris, potatis etc, men inte till 100%, på en "vanlig" dag kan jag unna mig en bit av födelsedagstårtan som kollgan bakat el dyl, eller att dricka några glas vin med vännerna på en AW. Men maten jag lagar är gjord från grunden, och i stor utsträckning på ekologiska varor. Oftast gör jag "vanlig" mat t.ex. spagetti och köttfärssås, gör alltid sallad till maten, jag äter sallad och köttfärssås, sambon äter "Normalt".

Detta fungerar jättebra för mig, jag tror ffa pga att jag har något fel på mitt hunger/mättnadscenter, kan äta tills jag mår illa och ändå vara hungrig igen 30min senare, så för min kropp att få lära sig att vara hungrig och sen få mat och bli nöjd, tror jag är väldigt bra. Upplever iaf att jag blir mätt på mindre mat sedan jag började med 5:2.