Här får du fråga precis vad du vill!

Jag har alltid undrat en sak... och nu vill jag inte att folk undrar hur jag är funtad utan jag är faktiskt väldigt seriös i min fråga och undrat över det ganska länge och det är inget illa menat i min fråga! hur kommer det sig att i ett homusexuellt förhållande så ät det alltid vääääääldigt tydligt vem som är "mannen och kvinnan"? Alltså i ett lesbiskt par så är det alltid en som ser väldigt manlig ut. Hur kommer det sig? Är det så att det ligger i våra gener att vi som kvinnor söker manligheten och tvärtom? Och är man inte mer bisexuell när kvinnan man är tillsammans med mer ser ut som en man? Någon som förstår hur jag tänker alls?

Den kan jag också skriva under på Josiie! Inget illa menat alls, utan bara en undran.

Hängslen är kanske inte så dumt

Varför sminkar folk sina barn? Pedofili är ju vidrigt så det kanske vore idé att inte objektifiera barnen..

Tja i flera av de par som jag känner så ser båda killarna rätt grabbiga ut och båda tjejerna väldigt feminina.
Så det där är nog väldigt olika.
Och det har väl mer med personliga preferenser att göra än om man är homosexuell.

Jag känner även flera par där killen är väldigt feminin, men det är ett hetropar. Och något där tjejen är den som skruvar med bilen och är lite "grabbig" fast hon är tillsammans med en kille som också är intresserad av att vara i garaget.

Själv gick jag fordonsteknisk linje - gren bilmekaniker och trivs bäst ihop med grabbar. Men jag är inte det minsta intresserad av tjejer för den delen  

Kan ju vara så att man tänker mer på det när stereotypen kommer upp (att den ena är feminin och den andra är maskulin) men att man i de fall där paret är "neutralt" inte reflekterar över det och därför känns det som det oftare är så att den ena är mer feminin och den andra mer maskulin. Om ni förstår hur jag menar? :)

Varför är ibland människor otrogna emot varandra?
(Trotts att man förlovad/gift. Eller planerat att förlova sig/ gifta sig).
Varför skiljer sig gifta par sig efter många års äktenskap?
Varför tänker många människor på sig själv först? (Säger ej att alla gör det).
                            

det är väl inte direkt en fråga men var och åt lunch idag och blev ganska upprörd, nu har jag inga barn själv så ska inte tycka och tänka för mycket, men brevid oss satt en mamma och ett barn, båda två var överviktiga, uppskattar barnets ålder till lite drygt 4 år, mamman sitter och pratar i telefon hela tiden och jag hör att hon nämner barnet och sitter och pratar över huvudet på det, sedan går hon iväg och lämnar barnet utan uppsikt för att hämta mer läsk,

men det som jag blev så sur på var det hon gav barnet, barnet åt pasta och köttbullar och till detta hade barnet lingon, brunsås och ketchup i generösa mängder, och barnet drack läsk till samt fick en muffins med glasyr efter maten...Seriöst? är det bara jag som blir upprörd när barnet får äta så dåligt och övervikten visar ju på att det är ett vanligt problem i den familjen, okej jag är jättefördosfull men tänker på hur grymt jobbigt det måste vara för en 4 åring att vara tjock och om det desutom  följer med upp i åldern sedan...hur vanligt är det att en 4 åring är så kraftigt överviktigt utan föräldrars påverkan... 

Det finns ju fortfarande folk som inte förstår sambandet mellan ätande och övervikt. Det är så jäkla lätt att skylla på arv och samhället istället för att ta eget ansvar. Ungarna rör ju inte på sig längre, och äter godis och dricker dricka nästintill varje dag. Klart att det går åt helvete då! Och det har inget att göra med att de har nån släkting som är överviktig!

Det du såg var ju fel. Så ska inte en fyraåring-ish äta! MEN. jag har hela mitt liv fått dessa fördomar kastade mot mig. Ska du verkligen ta efterrätt när du ser ut som du gör? Ni i er familj sitter säkert och äter chips på kvällen. Osv. I vuxen ålder fick jag diagnosen hypotyreos. Ett hormonfel i sköldkörteln som har slagit ut min ämnesomsättning. Har även gjort mig trött, deppig, lätt för att bli sjuk osv. Alltså var inte övervikten helt mitt fel men en börda jag fått bära sedan barnsben. Fick anklagelser att jag säkert gömde godis jag åt senare osv eftersom det reagerades på att jag inte åt överstora portioner mat och jag var dessutom ganska aktiv med många aktiviteter. Jag har mött dessa fördomar så ofta att jag ibland kommer på mig själv med att ha dem om andra överviktiga. Men det kan finnas annat och faktiskt gener och fel bakom det. Det kan också vara så hopplöst att hon har gett upp. Hon kanske inte vill att hennes barn ska få höra samma sak som hon hört när hon växt upp utan försöker göra på ett annat sätt. Kanske helt fel men i slutändan kanske barnet har en stark självkänsla och känner att hen duger oavsett hur hen ser ut!