Tack :) Det där med namn är svårt tycker jag. Vi hade dotterns namn klart redan i juni/juli (hon var beräknad i januari). Vi prövade känna på lite andra namn, men nej. När hon väl kom, så prövade vi även då kalla henne för andra namn, men det var helt enkelt en liten Tuva. Nu hoppas vi såklart att det blir lika enkelt med lillasyster, men man vet aldrig. Pojknamn har vi inga, alls, som vi tycker om. Vi har inget annat flicknamn som vi är överens om heller :P
Vi har varit på ett dop och en namngivning. Dopet var i kyrkan med präst och allt, såklart. Ett par psalmer, gudföräldrar osv. Efteråt var det fika i församlingshemmet. Namngivningen var i trädgården hemma hos familjen. Dom berättade lite kring namnet, varför dom valt det, samt vart andranamnen kom ifrån. Mamman höll ett litet tal, även mormor till barnet och barnet fick en fadder som också sa några ord. I övrigt var det fika och umgås som gällde. Plus att vi fick skriva en liten hälsning till barnet i en bok. Ja, på båda tillställningarna har det varit presentöppning också.
Jag funderar på om man skulle kunna göra så att man bjuder på fika, men även berättar lite kort om namnet/namnen, läser en dikt och låter barnets morfar spela en liten sång. Ja, sedan fika såklart. Dottern vår vill ju gärna ha kalas för lillasyster :)
Men, det är det där med gästlistan... Jag vill ju gärna bjuda in ALLA. Mostrar, fastrar, kusiner, vänner osv. Men, då hamnar vi på en gästlista med ca 80 personer eller där i kring. Nu kommer ju säkert inte alla kunna komma, men vad kan man räkna med.. 40-50 personer iaf? Sedan är det den saken att vi står inte all släkt väldigt nära, vi ses bara vid större familjetillställningar som tex jul, men vi skulle ändå gärna vilja bjuda in dom. Jag vill bara inte att dom ska tro att vi bjuder in dom för att få en massa paket och prylar, för så är det ju inte. Jag skulle heller aldrig kunna bjuda tex en faster och två kusiner, men inte dom andra. Alla eller ingen.
Och nog skulle vi kunna bjuda in "bara" närmsta familjen, alltså våra föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar, men alla dom kommer ju garanterat redan ha hunnit uppvakta oss före. Och av våra vänner vill jag faktiskt ha presenter! Hur sniket det än kan låta, men efter allt vi firat dom med födelsedagspresenter, examenspresenter och presenter när dom fått barn osv, så känner jag lite att det är vår tur att bli uppvaktade nu ;P haha
Nåja, vi har ju ett tag på oss att fundera på saken...