NÄR visste ni att h*n var den rätte?

Jag visste att han var den rätta ganska snart vi flyttade ihop efter 4-5 månader förlovade oss efter ett 6 månader nu har vi tagit det lungt och lärt känna varandra mer det har hänt mycket men nu har vi kommit fram att vi vill leva i hop förevigt bröllop efter nästan 6 år ihop den 21/8 i år , ibörjan tror jag att vi inte förstod allvaret i giftemål och barn man var så nyförälskad så man ville att det skulle gå fort, så jag är glad att vi tog det lugnt i några år tills nu.
Man får lära sig att bli nyförälskad i samma person ofta då håller det.Kram M

Jag kände det nog med en gång. Jag hade aldrig upplevt något liknande tidigare som jag upplevde med honom. Passionen var otroligt stark och det värkte i hela kroppen varenda minut som jag inte var med honom.

Det var liksom ingen tvekan alls om att det skulle bli vi två. Han friade till mig efter två veckor tillsammans och vi flyttade ihop efter tre månader. Han följde med mig till Sverige och vill nu spendera resten av sittt liv här med mig.

Vi förlovade oss på vår två-årsdag och nu har vi varit tillsammans i tre år och vi gifter oss 21 augusti i år. Jag tvekar inte det minsta om att han är mannen i mitt liv och jag är helt säker på att det kommer att vara vi resten av våra liv. Älskar honom så otroligt mycket.

Egentligen kände jag med det samma att han var den rätte för mig men jag tyckte det gick för fort med känslorna och erkände det först efter ett halvt år eller så..... detta trots att han mer eller mindre flyttade in hos mig efter en vecka! (fast han hade kvar sin lgh)

Efter ett år förlovade vi oss. 8 år och 10,5 veckor efter vi blivit ett par så gifte vi oss

Hihi... det var inte lätt att svara på!
Vi hade det jättestormigt i början, grälade jämt och ständigt, men efter varje gräl hade man lärt sig lite nytt.
Jag känner nog att han är den jag vill ha dels pga av att jag känner att han hela tiden hjälper mig att utvecklas, han får mig verkligen att arbeta med mina sämre sidor och tänka på vad jag gör och hur jag gör det. Han får mig att må jäkligt bra och han lyfter mig och det känns helt otroligt.
Men som sagt, det har definitivt inte varit en dans på rosor! Men vi kämpar på och risken finns att när vi är 80 behöver vi bara titta på varandra för att veta vad den andra tänker!
Och det bästa av allt ju, vi har himla kul tillsammans! Vi kan snacka om det mesta och han tycker om mig även när jag är JÄTTEgrinig! Och så har han lärt mig att säga: Nu är jag snart jättearg, bara så att du vet! Å jisses vad bra det funkar! Man blir liksom aldrig jättearg då...

Jaja jag ska sluta tjöta!

Hoppas du blir lycklig med din!

På sätt och vis visste jag det redan efter nån månad eller så. Vi förlovade oss på vår ettårsdag och tänkte flytta ihop då också, men det dröjde några månader till för jag ville inte flytta in innan hans renovering var klar.

Vi gifter oss efter tusen och en dagar tillsammans, det är alltså drygt två och ett halvt år.

Faktiskt redan första gången vi träffades. Jag visste direkt. För honom tog det lite längre tid att förstå det uppenbara... ;)

Det kändes hemma & rätt första gången vi träffades. Vi förlovade oss efter 6 veckor, flyttade ihop så fort han fick jobb här i Sthlm (efter 10 månader) & nu i maj gifter vi oss (efter 1 år & 5 månader).

Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men kärlek vid första kärleksbrevet som han skickade till mig efter två veckor.
Då firade han till mig och då visste jag att det skulle bli vi för resten av våra liv..

Vi flyttade ihop efter 6 veckor och förlovade oss efter 6 månader. Idag firar vi snart 5 år tillsammans.. Det känns fortfarande nästan overkligt bra.. Tyvärr har vi inte gift oss än pga dålig ekonomi och sjukdommar.. :(

Det är helt vansinnigt egentligen...Levde i ett sjuårigt förhållande innan och kom inte ens i närheten av känna det jag gör idag. Ibland vet man bara...jag längtar tills vi ska flytta ihop..hehe. Än så länge e jag helg-sambo!

Vi blev tillsammans på midsommarafton 2002 och jag och barnen flyttade en vecka senare till samma ort som honom.Efter några dagar sov han hos oss och flyttade efter hand diskmaskin,dator osv.Flyttade in och inte hade kvar sin lägenhet gjorde han 1/2-03. Vi förlovade oss 14/2-03 och gifte oss 20/12-03.Har nyss köpt hus.
Jag kände direkt att han var speciell-han var charmig,fick mig att skratta och tog emot mina barn med öppna armar.
I augusti-02 var han och brorsan på semester 2 veckor och när han kom hem fick både jag och barnen presenter och han mailade,smsade,ringde och skickade kort under tiden vilket verkligen gjorde att jag insåg att han var rätt.Han brydde sig om mig men accepterade även mina barn och brydde sig om dem-toppen.
jag är ännu lika förälskad och blir knäsvag när han ler emot mig samtidigt som det är underbart att kunna prata om allt.