Presenter till sambons barn

ELECTRIC LADY

Om du får barn med din man och ni skiljer er efter några år. ´Ditt X skaffar en ny kvinna. Ska den kvinnan varje månad ge DINA barn beroende på ålder godis, leksaker, kläder ridgrejer, sportutrustning, smink, kläder etc. Det är väl DIN skyldighet att försörja dina barn, inta andra kvinnor.

Gun

Tycker du att det är MIN SKYLDIGHET att försörja en annan kvinnas barn?

Har man skaffat barn kan man inte begära att någon annan ska bidra till försörjningen

Ingbritt

jag vill verkligen inte racka ner på din mans/sambos barn, men måste ändå säga att de är väldigt ouppfostrade som kräver sin pappa på presenter på 500-1500 kr/månad. Har de inget barn/studiebidrag att leva på?

Självklart är det din sambons ansvar att han har sådana kostnader eftersom det är han som valt att flytta: han visste att han skulle få enorma reskostnader, så det kan han inte ha någon ursäkt för.
Men jag tycker däremot att hans barn borde ha förståelde för att pappans ekonomi inte är på topp och istället vara glada att de får träffa honom några dagar/månad.

Jag var själv i den situationen när jag var runt 18-19 och fortfarande bodde hemma. Min mamma förlorade jobbet, pappa var sjukskriven och jag var arbetslös. Du förstår ju själv: inga pengar, vi fick leva på snålgränsen. Aldrig i mitt liv att jag skulle krävt mina föräldrar på presenter och grejen när jag visste att det var en omöjlighet. Det handlar om respekt för sina föräldrar.

Har ni satt er ner och pratat allvar med barnen? De kanske inte förstår hur er situation ser ut. Jag tycker iså fall att ni ska göra det, på ett lugnt sätt utan att beklaga dem för att de beter sig som gamar osv, utan bara tala om att ekonomin just nu är väldigt dålig och att de få pengar ni har över, använder ni till resorna för att träffa dem.

Sen att barn behöver saker, kläder, skor osv är något som din sambo och ungarnas mamma får komma överens om, för det måste han ju betala när det behövs. Fast då pratar vi om realistiska summor.

För övrigt är det så här det ser ut att ha barn, det kostar och så är det. Det går inte heller att förneka att barn/unga vuxna behöver mer pengar till kläder m.m ju äldre de blir. Man kan ju vända på det och bara leka med tanken på att barnen hade bott hos er. Jag tror att kostnaderna hade varit betydligt mycket högre än 1500/månad (om man räknar in underhåll, barnbidrag osv).

Lycka till!

Nej, det var verkligen inte det jag skrev! Det jag menar är att du är ju verkligen övertygad om att det som sker är fel. Varför tar du inte upp det med din man istället? Självklart får man skriva av sig hur mycket som helst här på forumet, men vi kan ju ändå inte göra något åt saken.

Jag kanske missförstod frågan, jag tycker INTE att det är din skyldighet att ansvara för sambons ekonomi angående hans barn. Det är HANS ansvar att ordna det bäst han kan!
Jag skulle aldrig kräva min sambo på hans pengar om jag hade ett barn med någon annan. Sådant ser man till att ordna på egen hand innan man skaffar bo med en ny människa.
Vad skulle din sambo göra om det tog slut mellan er?

Tack igen alla som skrivit. Jag vet att jag utsatte mig för både positiva och negativa kommentarer när jag skrev här i forumet. Men det var ju också meningen. Jag ville få höra andras synpunkter.

Jag vill gärna svara på allas inlägg. Men det blir lite tidsödande.

Att barnen tigger är nog en speciell histora. Men skälet till att jag varit så generös är att jag velat stötta min sambo,

Men det har nu alltså gått för långt. Vi har diskuterat det varje dag de sista två veckorna. Han har också läst alla inlägg här. Sedan några timmar är han tystlåten. Jag tror att han fått en tankeställare

Hm, nu tror jag att du riktar din ilska åt fel håll.

Jag har inte skrivit ett ord om att du borde betala något (har DU läst vad JAG skrivit?) Tvärtom har jag skrivit att det självklart är han som ska göra det.

Förstår inte varför du blir förbannad för det när jag inte ens har skrivit det du beskyller mig för.

Inte heller har jag skrivit att han borde vara ihop med någon annan.

En ursäkt vore på sin plats.

Ingbritt!

Jag tycker inte att Du ska behöva be om ursäkt till någon här inne. Elektric Lady förväntar sig tydligen en ursäkt!?

Vissa borde lära sig att uttrycka sig lite mer diplomatiskt, även jag kanske men inte just den här gången.

Jag har full förståelse och jag all sympati.

Herre jisses, livet är väl ändå inte svart eller vitt. Gråzonen där emellan är gigantisk. När två människor flyttar ihop och beslutar om var man ska bosätta sig är det självklart massor av aspekter som spelar in och är avgörande för det beslutet man sen fattar. Skulle hon ha svikit sin gamla mamma då???? Jag skulle aldrig kunna göra det.

Enligt min uppfattning är Ingbritt en kvinna som har massor av kärlek och omsorg inom sig och hon har alltid välkomnat hans barn med öppna armar. Hon har ställt upp för allihopa och försummat sig själv. Allt för att hon hyser sådan kärlek till sin man. Hon tycker också om barnen. Det som gör henne till en stark person är att hon faktiskt har börjat ställa krav nu. I början av ett förhållande kan man nästan döda för att göra sin älskade lycklig men när när man sen känner att man förlorar sin egen lycka då är det bra att ma kan säga till.

Föresten så är hans förra fru än riktig ragata om man inte har mer hyffs än att man bjuder in på en snabb kopp kaffe närni kommit så långt. Det skulle dessutom se bra ut. Men vet Du Ingbritt, enligt hur vissa här inne har uttryck det så märker man direkt att flera av dem är ganska så snarlika han ex fru. Det är därför de inte har någon förståelse. Dessa människor har tappat all form av förmåga att ransaka sig själva och ifrågasätta om de själva resonerar och agerar på ett korrekt och respektfullt sätt. De är bara bittra och skyller över allt ansvar på andra människor och staliga sytem. Skit i dem!

Jag tycker att har man valt en man som har barn då får man ta hela paketet och det vet jag att du också anser och det har du naturligvis gjort. Dock finns det kvinnor som har tre jobb för att kunna försörja sig själva. Om din karl inte har mord nog att diskutera det här problemet med sin fru då får väl han sätta sig i kassan på snabbköpet han också. Du, Ingbritt är väl ingen j***la välgörenhetsorganisation. Nästa månadslön spenderar du på dig själv.

Du har så rätt i allt du skriver!

"Love is the answer, and you know it!"

Kramar

Mimmi

Ingbritt

Jag menade INTE att du skulle betala alla kostnader för hans barn, jag bara berättade om hur min syster resonerar när det gäller "deras" barn. Den kortfattade historia som jag berättade här är absolut inte allt i deras fall. Det har varit boendetvister i tingsrätten när mamman flyttade med barnen, min svågers ekonomi har inte alltid varit den bästa osv. osv. Så på sitt sätt är ni i snarlika situationer, trots att du kanske inte tycker det (men den uppfattningen har jag fått när jag läst dina inlägg). Och även i min systers fall finns en osamarbetsvillig mamma som dessutom har träffat en ny man som är psykopat och åker in och ut från olika instutioner.

Att barnen är ouppfostrade är något som jag faktiskt anser att NI har i uppgift tillsammans att förklara för barnen. Att de kräver en massa saker även av dig anser jag inte att barnen ska få göra, så där måste ni naturligtvis sätta stopp och strunta i om de kallar er snåla.
Men det är ju inte enbart mamman som ska se till att de får en bra uppfostran, det är ju även sin sambos sak att se till det. En pappa har INTE enbart det ekonmiska ansvaret, utan även det känslomässiga och det moraliska osv.

Jag önskar er all lycka till och hoppas att ni får ordning på dessa barn!

Carom

Enligt det Ingbritt har skrivit tidigare så tar pappan ett oerhört moraliskt och känslomässigt ansvar för barnen och även ekonomiskt där pengarna tyvärr inte räckt till. Läxläsning över telefon osv. Förövrigt anser jag absolut inte att det är Ingbritt, pappan och mamman som ska uppfostra barnen. Detta är endast mammans och pappans uppgift. Mamman verkar juh mottligt engagerad. Hon har hittat sin nya karl, är dels försörjd av den nya killen samt att barnen börjar bli vuxna och hon har kunnat sattsa på sin egen karriär. En sak har jag lärt mig från att ha varit extremt godtrogen under många år och det är att det är ytters sällsynt som en människa gör något för en annan människa helt utan egen vinning.

Problemet tror jag ligger i att pappan har stundtals varit så knäckt att mamman har fått ett psykologiskt övertag och kan spela ut honom mot barnen. Han har dessutom så dåligt samvete för att han flyttade och detta har barnen, genom mamman, lärt sig att utnyttja. Alla kan väl förstå att repliker som, "Det var faktiskt pappa som valde att flytta 30 mil bort till Ingbritt", förekommer i hemmet.

Mimmi