Presenter till sambons barn

Ingbritt=mimmimus?

Att uppfostra barn till bra människor, är betydligt mycket mer än att hjälpa dem med läxor (som jag tycker är superbra att han gör). Det innebär även att man "lär" dem att vara tex. medmänniskor, kunna uppföra sig i olika situationer, visa respekt (som dessa barn helt tycks sakna) mm. mm. mm. listan kan göras lång.

Sen ang. Ingbritts "plats" i det hela, dessa barn (som han brysr sig väldigt mycket om) ingår i HANS liv. Nu har de tagit bestlutet att leva tillsammans, ingår ju även dessa barn i Ingbritts liv och då har man ansvaret som vuxen i barnens liv att även få sätta gränser osv. för dessa barn. Man kan bara inte säga att det är dina barn och dina problem. Lever man ett liv tillsammans så förutsätter i alla fall jag att man även delar varandras problem och motgångar.

Jojoo

Man börjar ju undra...

Gud så låg nivå det börjar bli! Det är så bisarrt att mna inte ska kunna diskutera och verkligen visa en annan människa medkänsla utan att få "mimmimus=ingbritt"!

Jag heter Mimmi, är 21 år och bor med min 23 årige pojkvän på Östermalm i Stockholm i en lägenhet vi köpte tillsammans för 1½ år sedan. Han har inga barn och jag har inga barn. Jag pluggar juridik på universitet och har precis startat upp en egen agentur. Känner inte alls Ingbritt men blir jäkligt irriterad på människor som ska skjuta över ansvar på andra människor.

Hon bidrar indirekt till barnens uppfostran och har all rätt att ryta ifrån eller berömma dem när de har gjort ngt dåligt/bra. Vad man kan förvänta sig av henne är att hon är gullig och snäll mot barnen, vilket hon med största sannolikhet är, men huvudansvart för barnen är oavkortat mamman och pappan. Ungarna har antagigen inte respekt för Ingbritt och skulle därmed inte lyssna om hon gav sig in i diskution med dem i uppfostringsyfte. Detta är en resultat av dålig kommunikation och samarbete mellan pappa och mamman.

Så här är det. Skaffar jag barn då kommer ta me fan ta anvar för allt vad det innebär!

Det var kanske inte så konstigt att vissa började undra eftersom ni argumenterade på ungefär samma sätt.

MimmiMus

Är det bara mammans fel att de saknar respekt för Ingbritt? (det anser inte jag)

Sen skulle jag vilja rätta dig lite ang. ansvaret för barn. Jag anser att ALLA vuxna människor i det här samhället har ansvar över barn.
Kan ta en liknelse:
Min som spelar fotboll och i laget finns det en kille som i omklkädningsrummet använde både grova ord och otillåtet kroppsspråk.
För mig var det en självklarhet att säga till denna pojke att man visar varandra mer respekt än vad han gjorde. Det samma gäller ju även Ingbritt, hon måste ju sätta SIN egen gräns av vad hon inte accepterar i barnen uppförande och inte bara skylla ifrån sig på mamman.

Det är på sitt sätt inte konstigt att samhället ser ut som det gör, när folk anser att det enbart är en mamma (och en pappa) som bär ansvaret över barns beteende. Ser man som vuxen ett dåligt beteende hos ett barn anser jag att man har all rätt i världen att agera ut efter vad som är rätt och fel (borde väl du veta om du läser juridik?).

Du förstår uppenbarligen inte vad jag menar.

Men när du säger till den pojken att han inte får svära och måste lära sig att visa respekt mot sin medmänniskor då tar ju du ansvar för ditt barn. Du vill ju inte att ditt barn ska utsättas för miljöer med den typen av vokabulär. På den fronten är vi överens även om du skrev det i syfte att påpeka att du säger till barn att de inte får svära trots att du inte är barnets mamma eller pappa.

Jag säger också till barn och ungdomar om jag tycker de gör fel. Självklart, men huvudansvaret är föräldarnas.

Det var inte lägesedan jag själv ar barn men om jag sitter på pendeltåget idag och en liten 16 åring sätter upp fötterna på sätet då brukar jag säga att hon/han borde ta ner dem.

När jag gick i 4 började läraraen skicka hem lappar till alla föräldarar om att det var OBLIGATORISK föräldravanding en fredag eller lördagkväll varannan månad. Mina föräldrar vägrade för varför skulle de vara ute på stan och ta hand om andras ungar och låta mig och min syster vara hemma ensamma. Mamma och pappa skapade en stämning som gjorde att jag hade det mycket trevligare coh roligare hemma. Det var jättetrevligt att sitta hemma och äta chips, kolla på disneyklubben osv... Jag kommer aldrig föräldravandra.

När jag blev 13-14 år så ville jag inte sitta hemma längre utan ut med kompisar. Men istället för att vara ute och fixa en första fylla så hade mamma och pappa öppet hus för mina kompisar då pappa lagade mat åt min vänner, våfflor till frukost. Mamma betala alla hyrfilmer. De fick sova över allaihopa bara vi var på mitt rum och att vi inte störde efter kl 12. Detta gjorde att alla min kompisar inte var ute och söp vilket tyvärr är ganska så vanligt!

Vad jag vill komma till är att det är också ett sätt att uppfostra och ta ansvar för barn och samhället. Jag tycker människor ska tänka om.

Korv med bröd, våffor och en hyrfilm i veckan är en mycket lågt pris för att ha koll på ungarna och få dem att känna sig bortskämda! Detta ger dem dessutom rätt värderingar.

Mimmi

Mimmi

.....men då kanske du ska ge dessa råd till Ingbritt istället för till mig då?????
Det är ju dom som har problem med barn som vill ha allt, när det egentligen bara behövs korv m bröd och en videofilm !

Jag förstår vad du menar, men jag tycker att din syn på det hela är något enkelspårigt och naiv. (Vad/Hur vet du vad mamman tex. säger hemma till sina barn? Är du 21 år tror jag tyvärr inte att du har så väldigt mycket erfarenhet av separationer (med barn inblandade) och hur folk reagerar efter en sån.)

Jag lägger ner den härdiskussionen med dig nu, men hoppas att du hinner vidgar dina vyer lite innan du skall ut i arbetslivet. (Det finns många människor som kommer att utnyttja dig annars. Livet är inte enbart en dans på rosor där det bara finns en sida av ett problem.)

Trist med människor som inte klarar en diskution, men jag håller med! Vi lägger ned.

Vi går helt i sär i våra uppfattningar men jag tror att att om du vill komma längre i livet, för du e bra naiv du me, så ska du inte berätta för mig, bara för att jag är 21, att jag inte vet ngt om separationer med barn inblandade. Min bästa vän som äe 25 går igenom en nu! Fruktansvärt! Och vad beträffar mina arbetslivserfarenheter så har jag jobbat helkvällar i en hotellbar 5 dagar/v á 8 timmar under hela gymnasietiden. Då träffar man alla typer av människor och vidgar garanterat sin vyer. Samtidigt som jag fick toppbetyg från gymnasiet. Vissa 21 åringar är inte som andra så döm inte.

till carom

Du har tydligen inte läst mina inlägg. Jag lever på studiemedel knappt 7 000 i månaden. Barnens mamma tjänar 27 000 brutto. Av vilken anledning ska jag ta av mina studiemedel till barnen.

18-åringen vill övningsköra i min bil. Jag säger ifrån därför att jag har billigare försäkring för att ingen under 25 får köra bilen. Är det fel av mig?

Jag tror inte du förstår varken vad jag är Mimmi säger. Du tar saker ur sitt sammanhang och vrider till det.