Samboekonomi

Jag funderar på precis samma saker. Ska bli sambo i augusti. Grejen e den...i mitt förra samboförhållande delade vi allt nästan: betalade alla räkningar å delade pengarna vi hade över efteråt lika. Han tjänade mer än jag...vi tjafsade ALDRIG om pengar. Med killen jag ska flytta ihop med är det annorlunda...Jag VÄGRAR ha delad ekonomi med honom just nu, för han har själv försatt sig i en sits när han lever på existensminimum. Han har en massa avbetalningar på TV, bil osv...å har aldrig pengar över. Jag tycker det känns surt att drabbas av hans dåliga ekonomi på det viset jag gjort om vi delat MINA pengar lika sen. Det hade inte blivit speciellt mkt, eftersom hans är slut när han betalt räkningarna...

Jag må vara egoistisk....

Gemensam ekonomi är kanske extra lätt för mig och min sambo då vi kommer överens om det mesta vi skall köpa (tv, stereo, bil, möbler, dator etc). Därför blir det aldrig att ngn part försätter sig i skulder/avbetalningar som den andra inte tycker är okej.

En av våra grundstenar är att vi pratar igenom ekonomin och verkligen överväger vad vi behöver/vill ha - och vi tycker i princip alltid lika.
Jag måste ha ett väldigt enkelt och bekvämt liv sett ur ekonomisk synvinkel .

Börjar förstå er som har sambos som köper värstinggrejer att ni inte vill vara med och finansiera dem...

MMm...inte så intresserad av att dela hans vansinneslån å avbetalningar å få dålig ekonomi för saker han gjort innan vi träfades....*ler*

Vi bråkar heller aldrig om pengar. Men det lär vara en av de vanligaste orsakerna till skilsmässa. Att man bråkar om ekonomin alltså.

Och vi har alltså inte lika mycket pengar kvar efter att allt gemensamt är klart. Men vi bråkar ändå inte, så jag tror inte man MÅSTE ha lika mycket pengar kvar. Det viktigaste är att man är överens och verkligen överens om vad man än kommer fram till tror jag.

Alla pengar vi har är VÅRA, så vem som betalar när vi går på restaurang eller dyl är ointressant. Vi tjafsar aldrig om pengar utan har det hur bra som helst. Har man uppdelningar tror jag att det förr eller senare kommer leda till irritation.

min man far ut dubbelt sa mycket som jag och vi har helt gemensam ekonomi. DVS att vi gemensamt betalar alla rakningar och var och en koper vad den vill.

Jag jobbar fler timmar an min man, men han studerar ocksa heltid sa vi bada sliter hacken av oss. Anl. till att jag vill ha delad ekonomi ar att jag inte har mojlighet till ett mer valbetalt arb. utan visum, och ska vi leva tillsammans sa vill jag kunna leva, inte existera som en kyrkratta! Ingen av oss finner problem i att vi delar pa pengarna, vi delar pa allt annat ocksa.

Jag håller fullständigt med er om att man ska ha samma levnadsstandard, jag önskar att han hade tänkt lite längre innan han handlade allt han gjorde...Förstår ni hur jag tänker eller är jag egoistisk som tusan?

Går han ut å festar en månad så kan jag ge mig den på att hans pengar är slut sen...och jag får betala rubbet. Nu bor vi visserligen inte ihop ÄN, men jag bor nästan där på helgerna...å det går ju lite pengar till mat osv. Hoppas dock det ska bli bättre...*hmmm*

Vi har helt gemensam ekonomi och även gemensamma "fritidspengar".
Vi är överens om att det alltid löser sig i slutänden. Jag betalar något ibland, han betalar ibland. Har jag mer pengar en månad och han behöver pengar så får han det, för jag vet att en annan månad kan det vara tvärt om.

Har levt i ett annat förhållande där vi hade allt gemensamt (t.o.m. genemnsamt lönekonto) men där jag aldrig hade pengar och var tvungeb att be om lov för att få ta ut en hundring för att fika med kompisar exv... Så ska det ju inte vara heller..... Det är mer vrickat tycker jag...

Vi har vänner som har helt delad ekonomi, där de betalar gemensamma räkningar ihop och privata saker på egen hand och för prioritera saker de vill göra utifrån sina egna pengar, hon t.o.m. betalar bensinpengar till honom om hon åker med i hans bil... Jag skulle aldrig kunna ha det så, men det funkar ju för dem.

Är man det minsta osäker så kanske man ska börja med delad ekonomi, och bara betala gemensamma räkningar tillsammans. Så ser man allteftersom hur fördelningen blir. Har man sen varit sambo länge nog så blir alla utgifter till slut gemensamma... ;)
Och de flesta hittar alltid ett sätt som funkar för dem. Det finns inget rätt och fel...

Lycka till!

Funkar det med att lägga alla pengar i en pott och båda är glada ändå så är det väl bara att gratulera.

Att vi har ditt+mitt+vårt-ekonomi är ju för att vara och en ska kunna ha kontroll, att han inte ska bli lidande av att jag har större skulder, att jag vill försörja mig själv, att jag vill kunna ge honom presenter som inte han betalat för, och att vi aldrig ska hamna i gräl om olika ekonomiska prioriteringar.

Vi har inte nån olika levnadsstandard, de flesta utgifter som påverkar levnadsstandarden är ju gemensamma utgifter, som hemmet, mat, gemensamma nöjen.

vi gör också som Dea och nån annan. Sätter in pengar på ett gemensamt konto där alla räkningar dras från.
Vi har också ett gemensamt sparkonto och så våra vanliga lönekonton, men vi är inte så strikta på vem som betalar vad. Eftersom jag pluggar blir det oftast min sambo som betalar när vi handlar mat, bensin etc. Men skulle jag inte ha några pengar kvar på mitt konto tvekar han inte att låna ut sitt bankomatkort till mig om det är nåt jag vill köpa.
Ska vi köpa större grejer som TV eller stereo eller möbler tex så är vi alltid överens, jag skulle aldrig komma på tanken att gå och köpa saker på avbetalning som min sambo absolut inte ville ha eller tvärtom.