Traditionella könsroller (långt)

Lycklig?:
Oj, det låter som en jobbig situation!
Lata karlar är inte precis vad vi tjejer behöver när vi kommer efter en hel arbetsdag *suck*.
Sätt er ned och prata igenom situationen. Det är bättre att ta tjuren vid hornen och verkligen förklara hur jobbigt det är och att du inte orkar med detta längre. Om han älskar dig så borde han förstå och vilja att du får "avlastning". Han vill väl inte att du blir totalt utbränd hoppas jag!
Kan ni göra upp ett städ/disk/mat/tvättschema - där det tydligt framgår vem som gör vad? Att hela tiden behöva gå och småtjata kommer antagligen inte hjälpa (och det gör ju bara att du känner dig ännu mer frustrerad). Jag tycker absolut inte att du skall finna dig i situationen - men ni måste förändra den så den passar er båda. Det skall inte behöva vara så att den ena parten behöver "tjata" på den andra.
En sak som jag tycker är bra är att man har olika "ansvarsområden" t ex han sköter maten och du sköter tvätten eller tvärtom. Det absolut värsta man kan göra är att börja stryka sin karls tvätt - detta SKALL han göra själv! Gör det inte för lätt för honom. Fundera igenom vad du "gör för honom" som du kan sluta med (du är inte hans betjänt).

Hoppas att mitt inlägg inte lät alltför "hårt". Men jag är van vid att man gör hälften var, utan att ngn gnäller (så jag är väldigt inställd på att det är så det skall vara).

Hur du än lägger fram det finns risken att han tar det fel. Sanningen är ju att du vill att han ska göra mer.

Nåt som funkar för vissa är att ha en lista med alla hushållsgöromål på väggen och kryssa för vad var och en gör. Det kan bli som en tävling, mellan blå och röda streck.

Jag och min sambo har delat upp hushållssysslorna. Jag sköter disken, han tvättar osv...

Lycka till.

Om du har tålamod nog och kan leva med dammråttor och smulor ett tag kan du ju prova att strejka i smyg. Gör ingenting förutom det du absolut måste! Handtvätta dina underkläder separat, dammsug inte, torka inte bordet, stryk inte hans kläder osv...
Lite barsnligt, men det kanske behövs för att han ska fatta att det faktiskt är nån som gör allt det där.
Och ge inte vika! har du bestämt dig för att inte städa så gör det inte heller.

Tack snälla ni.

Vi hade en lista förut, faktiskt, som funkade rätt bra. Men så flyttade vi, och fick en trädgård och en hel massa annat att ta hand om som inte fanns med på vår lista, och då föll den i glömska...

Ska nog sätta mig ner ikväll och påbörja en ny.
Jag föreslog en gång att vi skulle skriva ner vad var och en gjorde, men det ville han inte alls (han insåg nog vad resultatet skulle bli...).
Usch, nu låter han som värsta mansgrisen, så farligt är det inte.

Det jobbiga är ju att det är så mycket småsaker, som var för sig låter väldigt töntigt (typ "jag blir så less på att jag måste vara den som håller reda på när soptunnan ska tömmas hela tiden"), men som sammantaget blir till problem för mig.

Jätteskönt att få skriva av sig lite, nu känns det bättre. Tack. :)

Den där ;) skulle inte vara där.

Min kille och jag är 25... pga. min ryggskada så gör han alla tunga lyft, djupa böj... damsuger, bär allt, städar badkaret... men även om jag inte skulle ha rygproblem så skulle han kräva att han gjorde minst lika mkt, dvs. att han skulle säga stopp när jag gör för mkt hemma.

Men det är så olika och svårarae att förstå när en "nyare generation" har gammeldags vanor. JAg tycker att det är jätte bra att du är medveten om hans brist och inte vill överföra det till era barn.

För ärligt talat, om er son skulle bli som honom så skulle jag hålla min dotter långt, långt bort...hoppas du inte tar illa upp.

Gerda

Jag tror man behöver lära sig att se vad som behöver göras i ett hem. När jag var yngre jobbade jag som au pair och min värdmamma blev väldigt ledsen på att jag inte gjorde det som behövdes göras, men ofta hade in jag lagt märke till att det fanns där. Jag fick lära mig att se med andra ögon på hur det såg ut i hemmet.

Karlar kanske har ännu sämre utgångspunkt på den sidan, de har aldrig förväntas se att det är stökigt och städa upp (fördom/generalisering). Dessutom har man växt upp i olika hem där synen på vad som är "lagom städat" är olika. Därför måste man prata med varandra när man flyttar ihop och bestämma hur det ska vara. Ska det vara rent på diskbänken varje kväll, dammsugat varannan vecka, osv?

Ett tips till hur man tar upp det kan vara att man utgår från sig själv istället för att klanka ner på den andra: Jag tycker det är viktigt att det är rent i köket och jag vill gärna att du hjälper mig att hålla det rent, istället för: Jag blir galen på att du aldrig diskar.

Jag hoppas jag har bidragit med några bra tankar...

Jag och min sambo är ungefär lika lata eller lika flitiga.

Han e duktig å hjälpa till när det e dags för en genomstädning av lägenheten. Jag tvättar mest och tömmer kattlådan mest. Han e mer noggrann när det gäller diskningen.

Vi brukar ibland gnälla på varandra när det gäller småsaker. Han gnäller på att jag inte diskar direkt efter mig, jag gnäller på att han lämnar smutsiga underkläder på sovrums- och badrumsgolvet.

Ett tag när jag var trött på å gnälla på smutsiga kallingar så slängde jag mina smutsiga trosor bredvid hans på golvet (som tur är kom det inga gäster då!! ). Till slut vart det en hög..

Sen dess har han varit duktig på att kasta dem i tvättkorgen. *duktig hund*

Jag tror att det är två saker som är viktiga i sådana här sammanhang. 1 - att det förs upp en nivå - att man håller en principiell diskussion istället för att bara tjata om småsaker och 2 - att hemmet verkligen blir bådas projekt - även om det innebär att det blir stökigare än den ena vill ha det och renare än den andre kanske skulle ha det om han/hon bodde ensam.

Vi har haft många och långa diskussioner om jämställdhet och feminism på ett allmänt plan och är överens om att vi vill leva ett jämställt liv. Med den utgångspunkten är det lättare att diskutera vad det innebär rent praktiskt, vad var och en av oss måste offra för att uppnå detta.

Sedan tror jag att många tjejer är så helt inne på att de vill ha ett prydligt och fint hem, som ska vara inrett som de vill ha det och städat på exakt det sätt som deras mamma städade sitt hem. Jag vet inte om det är det bästa sättet... Ensamstående män klarar sig ju faktiskt också bra. Jag har bestämt mig att jag är beredd att offra ett hem som ser ut exakt som jag vill ha det för att i gengäld slippa allt osynligt arbete som jag måste göra för att få det att se ut så.

I vårt fall ska det väl villigt erkännas att jag dessutom ofta är den slarvigaste av oss båda, kanske delvis för att jag är så noga med att inte göra allt osynligarbete som jag ser min mamma göra.

Sedan brukar vi berömma varandra varje gång vi har gjort något hemma också. "Vad duktig du har varit som har diskat" - "vad fint du har gjort på diskbänken" - "vad bra att du har vattnat blommorna". Det blir faktiskt inte tjatigt - det är bara skönt att veta att det märks när man har gjort något, och en morot för att kanske göra det nån gång igen.

Detta var bara några tips som funkar för oss - även om det försås alltid är och nog alltid kommer att vara en kamp mot de alltför invanda könsrollerna! Lycka till!

Jag tror inte det behöver bero på "könsroller". I mina förhållanden har det varit JAG som är som din sambo (försöker ändra på mig iaf)

man har ju olika trösklar och _ofta_ är det nog tjejens som är lägre. Men man måste ju kompromissa... listor låter bra tycker jag, iaf till en början :)