Tips mot svartsjuka?

Om han vet att du "brukar" snoka i t.ex. mobilen så förstår jag att han raderar santalslistorna för att undvika en diskussion och för att slippa redogöra föra sina förehavanden! Jag själv skulle bli grymt besviken om min man fick för sig att göra nåt liknande!

När du letat igenom hans saker, erkänner du att gjort det genom att konfrontera honom med det? Eller lider du i det tysta?

Egentligen har jag väl inga konkreta tips att komma med förutom att du måste sluta!!! F´låt om jag låter arg!
MEN det är inte nyttigt för dig att gå omkring och vara misstänksam och svartsjuk och det är definitivt inte bra för ert gemensamma förhållande!!! Det är inte lätt att vara svartsjuk och kanske lite osäker på sig själv men... försök tänka positivt!
HAN har valt att leva med DIG! Alltså är du det bästa alternativet för honom!

Min grundregel när det gäller ALLA former av oro är:
Jag tänker inte oroa mig onödan för nåt som jag inte ens vet om det kommer att inträffa! För då måste jag isf oroa mig dubbelt upp! Både i förväg och när det sen ev väl händer! Så hur det än blir så är det minst en gång för mycket!

Näe, det är väl ingen idé att jag babblar vidare för jag har tyvärr inte så mycket att säga! Jag är tack och lov inte svartsjuk själv!

Hoppas att det finns nån annan, lite klokare och mer insatt, person här på BT som kan hjälpa dig!
Kram och lycka till!
/Leona

Tack för svaret!

Vet inte om han vet om att jag snokar.. Var värre förut med att "snoka" och då konfronterade jag väl honom mer, men mer utifrån som att jag kommit över något av misstag... Men nu händer det tack och lov väldigt sällan och nu säger jag inget - blir bara förbannad på mig själv och lovar mig att försöka att aldrig mer göra om det! För jag mår ju bara sämre av att snoka och vara misstänksam. Det spelar ingen roll om jag "hittar" något eller inte... fantasin skenar ju iväg ändå..

Som jag sa innan. Har de här "svartsjuke-anfallen" bara periodvis och inte ständigt, vilket är skönt. Men det är OTROLIGT jobbigt när det väl kommer över mig.

Återigen: finns det NÅGON som känner igen sig som är/har varit på detta vis och har några tips??? JÄTTETACKSAM FÖR SVAR!!

Vet han överhuvud taget om att om att du känner så här och drabbas av svartsjuka ibland?! Om ni kan prata om det och du kan förklara hur du känner så kanske det blir lättare? Då kanske han automaiskt blir mer "öppen" om han vet att du oroar dig för otrohet och liknande ibland... Och om han blir mer öppen så kanske du "slipper" snoka och därmed inte behöver må dåligt av den biten iallafall.

En personlig fråga, men har du nångång tidigare haft anledning till att känna svartsjuka? Har du varit utsatt för otrohet i tidigare förhållanden? I så fall kanske det kan vara svårare att släppa. Man tar ju alltid med sig både dåliga och bra erfarenheter från tidigare förhållanden.

I do:
Jo, han vet om det.. och vi har pratat om det (har i allmänhet ett väldigt öppet och kommunikativt förhållande vilket jag verkligen uppskattar!) Men jag tror inte han riktigt fattar... Ungefär så här: Om jag säger att jag är osäker osv så tycker han mest att det är JOBBIGT. Han säger att han absolut inte kan förstå varför, "han säger ju att han älskar mig" osv. Om det var omvända roller får jag för mig att jag skulle tänka "nej, vad onödigt att han känner sig osäker, hmm.. vad kan jag göra mer för att han ska förstå hur mycket jag älskar och uppskattar honom.." Det är iallafall så JAG önskar att HAN skulle tänka/göra.

Försöker nu inte lägga över någon skuld/ansvar på honom - vet fortfarande att det är JAG som måste jobba med mig själv - men jag tänker att han kanske kunde hjälpa mig och mötas lite på halva vägen.. Men, suck, även om vi pratar så tror jag inte riktigt detta är något tankesätt han anammar...

Förresten: har inte varit utsatt för otrohet. har däremot en pappa jag aldrig kunnat "lita på"....

Jag skulle förstå ditt beteende om han hade varit otrogen eller dylikt mot dig. Eller om du hört saker från hans förflutna som tyder på att han varit den där "killen-man-inte-riktigt-lita-på".

Jag har varit väldigt svartsjuk tidigare, men då av en bra anledning. Till slut blev det så tungt för mig, så att jag ställde ett ultimatum för mig själv:

1. antingen släpper jag det hela (glömmer vårt förflutna) och går vidare. Måste börja lita på honom.

2.eller så gör jag slut med honom helt.

Jag valde nummer ett efter en break som jag tog initiativ till. Det känns så skönt att inte behöva fundera på om han är med någon annan än mig - jag litar fullständigt på honom. Jag tänker idag: "Der finns ändå inget som jag kan göra åt det om han väljer en dag att sabotera det vi har och vara otrogen".

Jag skulle aldrig mer förlåta honom det, men så länge som han är min, så litar jag på honom till 100%, det måste jag för att må bra. Du anar inte hur lycklig jag är nu. Så otroligt lättad..som om en stor och tung sten lyfts från mitt hjärta.

Amiore,

Jag känner igen mig i dina svartsjukeinfall! Jag får såna ibland oxå.
I mitt fall handlar det om gammal vana- mitt ex var otrogen mot mig ett antal gånger, vilket jag ofta upptäckte genom att snoka i hans mobil (jag e inte stolt över detta dock, oavsett hur fel han gjorde som var otrogen!).
Min kille är supertrygg och jag litar på honom men ibland flyger fan i mig- jag får nojjor och snokar i hans mobil bara för att hitta absolut ingenting. Och sen blir jag arg på mig själv för att jag blivit nojjig trots att jag inte har anledning tilldet!
Jag bättrar mig dock hela tiden och dessa anfall blir färre..
Vet inte om det här hjälpte dig så mycket???

Hej hej!

Jag ar ocksa "inbillningssjuk" emellanat.
Det ar ju varst for mig sjalv men ibland far aven min pojkvan lida för det.

Jag tror helt enkelt man maste tvinga sig till att tanka positivt, att vaga sina dumma fantasisituationer mot ngt som inte gör en ledsen. Jag har blivit battre med aren, men just nu ar jag orolig för han skall aka pa beachsemester med sina killkompisar som gillar att festa och ragga. Trots att min pojkvan ett upprepat antal ggr sagt att jag ej skall oroa mig, finns oron inom mig. Jag "ser" alla snygga babes pa plajjan, och jag bygger historier som ar mkt plagsamma. SUCK!!!

jag önskar att jag inte alls var svartsjuk och att jag inte behövde oroa mig sa mycket...men, men....

Bara för att klargöra en sak, jag brukar med jämna mellanrum radera mina samtalslistor i mob. bara för att rensa helt enkelt - han kan göra likaså. Behöver alltså inte vara för att han försöker dölja något.

Det finns ett taletsätt "som man känner sig själv känner man andra" och det ligger liiite i det. Är DU kanske rädd att du skulle hitta på något dumt mot din pojkvän? Och överför din rädsla på honom?
När man älskar finnes ju alltid risken att bli sviken & besviken. Visst finns det en chans att han/hon skulle kunna vara otrogna men de allra flesta kör nog ett schysst spel! Och å andra sidan, OM han skulle vara otrogen - spelar det någon roll? Då är han ju inte mycket att ha! Bättre att få reda på det förr än senare resonerar jag.
Brukar tänka (när mina svartsjukemonster sätter in) att det finns så många andra så om "min" kille skulle välja att vara otrogen så förtjänade han inte min kärlek och då förtjänar inte han min sorg! Men det är ibland lättare sagt än gjort...

Har du varit utsatt för otrohet någon gång?
Det svider kan jag säga men det går över och efteråt är man på någon konstig vänster tacksam att det skedde då för man har möjlighet att gå vidare, hitta bättre.

Men ett litet varnande finger, låt bli hans mobil, hans meddelande och datorn - det är hans privata sfär precis som du behöver din ifred, behöver han sin!
Hur "glad" hade du blivit om du upptäckte att han kollade upp dig??? Du måste helt enkelt våga lita på honom.
Den dagen då du svarar i telefon och det inte är någon där, eller när han inte kommer hem på natten och ej går att få tag på, svarar svävande om vart han befunnit sig och allmänt drar sig ifrån dig DÅ kan du konfrontera honom, när det så att säga finns något att gå på. Men att rita fan på väggen gör ju bara förhållandet trist & grinigt i förskott.

Lycka till sotis! Jag vet hur det känns men man måste rycka upp sig och våga lita på den andres ord annars har ni inte mycket att bygga på.
Min kille idag är sotis, och det är jobbigt för MIG eftersom jag inte har något att dölja men känner att han gärna vill se att det finns något där. Vi pratar mycket om det och det blir bättre & bättre. Sén får man faktiskt lov att vara lite svartsjuk bara det inte tar överhanden.

Många kramar från Lilla G

Tack så mycket för era svar!
Vad glad jag blev för att det kom några till idag...

Nu har det gått två dar sedan jag skrev mitt inlägg och jag har tänkt en hel del. Har rannsakat mig själv och insett att mina svartsjukeanfall kommer i samband när jag känner mig riktigt låg och att DEN känslan i sin tur kommer regelbundet med jämna mellanrum... en gång i månaden närmare bestämt! Har börjat misstänka att jag kanske helt enkelt har PMS-besvär? Att det är därför jag blir så låg, inte har någon energi, avskyr alla i hela världen - inte minst mig själv - och målar fan på väggen.. och alltid ca 5 dagar innan mens...

Jag vet också att jag INTE bör snoka och det ska jag verkligen SLUTA MED!! Det blir ju bara värre...

Som någon sa... det handlar verkliegn om att VÅGA lita på någon annan och VÅGA lita på att allt ska bli bra. Min kille är ju en jättebra människa och jag uppskattar honom mycket. Det är nog mig själv jag kan gå "hårdast åt" och har de största kraven på..

tack igen//ami