Jo, mina anfall börjar alltid med "hunger" och illamående.. Nu är ju inte smärtan lika diffus längre, nu sitter den till höger i mellangärdet, men första gången var det svårt att lokalisera den..
Jag är fortfarande öm i mellangärdet - gallblåsan - men så lite att jag klarar mig utan smärtstillande.. Men det känns ungefär som om jag har en svullen, öm "tennisboll" innanför höger revben som trycker mot revbenen.. Men däremot känns det inget annorlunda vid olika tider på dygnet..
Det där med smärtan vid anfallen tycker jag är väldigt speciellt.. Jag har försökt förklara det för läkare och familjemedlemmar, men jag vet inte om de fattar.. För vanligtvis när man klämmer sig eller gör sig illa eller har ont öht så finns det alltid _någon_ konstig rörelse eller ställning man kan inta för att smärtan ska kännas lite mindre!?
Men vid mina gallstensanfall har jag inte kunnat hitta någon som helst lindrande position! Det gör det tusen gånger jobbigare att stå ut med smärtan! För till och med under förlossningen blev ju smärtan lättare att leva med om jag rörde på mig, och därför gör jag det även vid ett gallstensanfall, men man blir ju så förtvivlad när det inte hjälper!