Nån som har eller haft gallsten?

Ok, det verkar ju inget farligt. =D
Var det första gången du opererades?
Men karln din fick vara med under uppvaket?
Det jag är mest rädd för är själva sövningsgrejen. Hur fort gick det för dig att somna? Fick du lugnande innan?

Så du var ungefär lite mer än 2 timmar. Har man ont direkt när man vaknar?

Känns som om jag inte kommer klara av detta. Det är verkligen en fobi för mig.
Stygnen kommer sen försvinna av sig själva?

gullig du e som svarar =)

Jag har sövts en gång innan för att operera handleden. Var lika rädd då (är extremt spruträdd och är livrädd för att blir skuren i osv!)..
Ja, min make fick vara med under uppvaket.
Jag somnade direkt, minns inget mer än syrgasmasken. Jag skulle ha fått lugnande innan, men eftersom jag var så upprörd och rädd sövde de mig direkt istället.

Vad är det med sövningsgrejen som skrämmer dig?

Jag minns inte så mycket den första tiden som jag var vaken, var inte så särskilt medveten och har stora minnesluckor. Men enligt journalen klagade jag på smärta ca tre gånger innan jag kom upp och fick byta om (det är alltså inget jag minns, och kan inte ha varit så särskilt hemskt, med andra ord). Efter flera timmar började det göra ont i sidan när jag drog in luft i lungorna och fick då en smärtstillande tablett av sköterskan. Jag fick sedan hem diklofenak och Panodil och skulle ta dem 3 ggr om dygnet. Jag såg till att ta dem var 8:e timme, och blev förvånad över att jag inte had emer ont än jag hade! Slutade med smärtstillande efter bara några dagar.. Och stygnen försvinner av sig själva efter bara några dagar. Jag bytte ju omslagen efter tre dagar, och då kunde jag inte se någon tråd, utan såren såg ut som gamla ärr redan då.

Jag tyckte också det var hemskt innan, men jag måste ändå säga att hela upplevelsen var sååå mycket bättre ään jag föreställt mig!

Tur du inte berättar om några skräckupplevelser iaf =)

Vet egetnligen inte vad jag e rädd för.. Antagligen att jag själv inte har nån kontroll. Måste förlita mig helt på andra människor. Det jag är rädd för är väl att inte vakna igen.. Om det händer nåt under operationen.
Känner mig själv att när jag väl ligger där på operationsbordet så kommer jag verkligen att få panik. Men får väl be dom söva mig på en gång med.
Jag är inte rädd för smärtan efteråt eller att de skär i mig eller nåt sånt. Då vet man iaf att man överlevt =)
Vart opererade du dig nånstans?
Man blir inte sängliggande nån dag hemma efteråt utan man kan vara uppe på en gång?

Jag vet vad du menar, var rädd för det jag med.. Att de kanske står och skrattar åt en eller pratar skit när man sover! Nä, men att man helt enkelt inte har en aning om vad de gör egentligen! Och att man kanske inte skulle vakna upp var en stor rädsla. Men inte en större risk! Så liten att läkaren inte ens nämnde det för oss.
Har du pratat med läkaren redan? Annars kanske du kunde be om något lugnande medel att få med dig hem och ta på morgonen innan op?
Jag opererades i Torsby, ett litet nerläggningshotat sjukhus, men där de inte stressade iaf!
Redan samma dag var jag ju uppe och gick. Ingen chans att jag skulle stanna i sängen! Den första dagen hemma sedan var det jobbigt att gå runt. Jag gick mycket framåtlutad pga att det sträckte i såren, och jag fick dessutom hålla i magen, för det sträckte ännu mer när den skumpade runt.. Jag satt mest och såg på TV..

Och det där med att sova var lite konstigt. Direkt jag la mig ner gjorde det riktigt ont när jag andades. Jag ville gärna byta ställning, men det gjorde det inte bättre. Om jag däremot låg kvar i samma ställning avtog smärtan ganska snabbt, och jag blev t o m helt smärtfri framåt morgonen, även när jag bytta ställning!

Sedan stod det någonstans att det tredje dygnet var smärtkulmen. Det tyckte jag var konstigt för den tredje dagen var helt okej. Men sedan på kvällen fick jag bekräftelsen: Då hade jag jätteont när jag skulle lägga mig att sova! Men jag tog en extra Panodil och väntade en halvtimme, och sedan gick det bra. Dagen efter och framöver mådde jag sedan nästan som vanligt!

Låter ju lite jobbigt efteråt, men det kan jag överleva, bara man lever :p

ska träffa läkaren på tisdag. Har du nån aning om hur lång tid efter man får operation? Hur var det för dig?

Ska hära om man kan få nåt lugnande med sig hem o ta på möra.. Men tror inget biter på mig iaf *sucka*

Fy 17 vad stolt man kommer vara efteråt när allt e klart. Då kan man tom börja njuta av det kommande bröllopet =)

Jo, en fråga till.. sövs man med lustgas eller får man spruta?
Under operationen, har man rör i halsen då?

blev visst två :P

Men, som sagt, jag hade mycket mindre ont än jag trodde jag skulle ha! Hade mer ont när jag opererat handleden!

För mig var det lite speciellt, jag träffade läkaren som opererade mig redan på akuten. Då behövde hon ju inte boka in någon konsultation, utan hon hade ju redan sett mitt tillstånd.. Det var dessutom hon skrev in mig pga misstänkt inflammation!
Men jag fick tipset från läkaren som skrev ut mig från sjukhuset att jag skulle ringa till operationsplaneraren och be henne kolla upp en bra tid. Då skulle det gå fortare. (Och det gjorde det ju, jag fick hoppa in på en avbokad tid redan 5 dagar senare! Hon tog nästan ärendet personligt, och såg till att jag fick första chansen att opereras på den tiden!)
Har du kollat på länken jag skrev in?
Vissa lugnande är riktigt bra (har lång erfarenhet! ), man blir trött och likgiltig med dem. Då kan de nästan få göra vad som helst med en. Och jag har ändå riktigt svårt att bli full osv!

Jag sövdes med medel i kanylen. Det var alltså inget jag märkte av alls.
Jo, jag hade tub i halsen, och därför är man jättehes när man vaknar!

usch, den förbanande tuben e jag livrädd för.. men man sover när dom sätter dit den? och sover när dom tar ut den? *hoppas hopaps HOPPAS*

jo, kikade på länken men fattade inte så mycket =)

Men får väl höra mer på tisdag. kan ju inte få det besöket så himla längei nnan operationen tycker man. då måste de ju ta nya prover..

Jo, akutläkarna har sagt till mig att ringa med o skynda på, men harju inte jgort det eftersom jag e så himla rädd!!!