Porrsurfande

Det finns inget mer nerbrytande för dig och din självkänsla än att vara med en kille som inte accepterar dig för den du är, där du kan vara dig själv och säga vad du vill och framför allt acceptera ett nej om han får ett nej.
Varför vill du vara med en kille där du inte kan vara dig själv?

Ang porrsurfandet så var jag när jag var yngre en EXTREM motståndare till detta och mådde jättedåligt när jag bara ens hade en tanke på att min kille skulle kunna göra något sånt.
När det har hänt har jag flippat ur.
Idag har jag ett sundare förhållande till det och visst jag hoppar väl inte av glädje om min kille kollar men tja...så länge inte jag behöver vara involverad och han gör det när jag inte är hemma så bryr jag mig inte.

Däremot, oavsett om man gillar porr eller inte, så tycker jag att du MÅSTE sätta ner foten.
Jag mår riktigt dåligt när jag läser vad du skriver...om du säger nej så är det nej! Vill du inte ha mer analsex så är det det som gäller! Och att han kollar på porr och sen springer till dig för han blir kåt, nää det tycker jag verkligen inte är ok!!!
Jag kan tycka det är ok om dom gör det i sin ensamhet eller med dig om det är något som du också gillar.
Men om du har uttryckt att du blir lessen och inte vill att han håller på med det så får han väl skärpa sig!!

Nä ta vara på dig själv och ditt liv och inse att du är så mkt mer värd!! Jag hoppas ni kommer kunna lösa detta så att båda två blir nöjda och hittar ett sätt att umgås med...man måste ge och ta.
Det verkar som du bara ger...du är värd mkt mer...

Kramar från mig!!

Det finns många saker jag tycker är tragiska i den här världen. En av dem är att människor ibland hamnar i förhållanden som dessa. Som du säger, livet är inte evigt, varför ska man då ägna det åt poänglöst lidande? Finns ingen mening med det.

Tyvärr är det så att vissa vet hur de ska spela på andra människors osäkerhet och använda sin partners dåliga självförtroende till sin fördel, där en bättre pojkvän/flickvän skulle stå där som stöd. Är man bara tillräckligt kall och manipulativ kan man dessutom intala sin bättre hälft att allt konstigt och märkligt som händer är dennes fel, vilket leder till en ond cirkel där känslan av skuld och maktlöshet ständigt växer, till den manipulatives fördel då denne får en allt större verktygslåda att arbeta med.

Följderna av att leva i en sån här relation är rent katastrofala. Till slut blir man en skugga av den man en gång var. Själv gick jag på två år från vältränade 95 kg till plufsiga 120. Det barkade utför med studierna. All min framtidstro var borta, och det fanns stunder där jag ganska allvarligt funderade på att ta mitt liv. Men med självförtroendet i botten och indoktrinerad i att allt var mitt eget fel, så var det väldigt svårt att lämna relationen, särskilt som hennes manipulation bestod i att ständigt ge sken av att allt skulle bli bättre, bara vänta ett tag till så skulle det bli bättring... rökridåer, inser jag nu (och förstod nog egentligen att det var så även då, men levde på hoppet då hoppet var allt jag hade).

Gör inte som jag. Anklaga inte dig själv för vad HAN gör mot dig. Det enda jag ångrar idag är att det inte tog slut tidigare.

Stå på dig! Nu har du chansen att skapa det liv DU vill leva! Du är värd mycket, mycker mer.

Go girl!!!

Jag blir jätteglad att höra ditt resonemang nu!!
Vad gäller frågan om varför vi är så rädda att bli lämnade, trots att vi egentligen ser hur illa det är: Jag tror det är en av de meat grundläggande ur-rädslorna vi har. Ända sedan vi bodde i grottor har nog det absolut farligaste som kan hända oss varit att stötas bort från tryggheten i gruppen, bort från elden och maten so to speak.

Vi människor är inte öar, utan sociala vareler. Får vi ingen annan gemenskap(vilket den som lever i ett destruktivt förhållande ofta int får) så nöjer vi oss med det lilla vi får, för vad som helst är bättre än att bli ensam. De här personerna i våra liv får oss också oftast att tro på att vi verkligen skulle bli helt ensamma uten dem och att vi är helt hopplösa.

Det är intedu! Du är hopp-full istället för hopp-lös. Fortsätt så! Vi är här om du behöver ventilera!!
När du tvivlar: visualisera den där mannen som finns därute ngnstans, och gläd dig åt att du håller på att göra dig beredd att möta honom.

Inte som en trasa, utan HEL och hållen. Bamsekram!

Yes! Du gör så rätt!
Börja ägna dig åt sådant som du verkligen vill och mår bra utav!
Lycka till i ditt liv, är övertygad om att ditt liv kommer att ta ny vändning!

Hoppas det löser sig för dig!

Så många har redan skrivit så mycket klokt här i tråden så jag skall bara instämma med föregående talare.

Lycka till i livet!!

TS jag tror att så många reagerat för att vi alla känner igen oss på ett eller annat sätt... om man inte själv varit i ett ohälsosamt förhållande så känner man någon som varit det.
Det tråkiga är att man ofta tar för givet att man är ensam, men titta här, du är inte ensam Sträcker man ut en hand så är det alltid någon som tar den.

Jag tycker också ditt resonemang är positivt!! Känns bra att höra att du redan planerar så mycket för digsjälv -helt rätt!! Och om du känner att du inte klarar relationen med honom själv så tycker jag du ska söka hjälp, typ kurator eller dylikt. Se till att fixa stöd från många håll!! Prata med dina kompisar också!!

Lycka till o håll oss gärna uppdaterade om du vill!!
kram

min blivande sålde sin dator för o bevisa för mig att han verkligen hade slutat :)

BRA och klokt skrivet! Lyssna pa den har tjejen.

jag har inte läst alla inläggen..
Men jag blev så ledsen när jag läste...d här är verkligen osunt!!! Var finns respekten från hans sida???
Det finns så många underbara män där ute som verkligen vet hur man älskar och behandlar en tjej. Jag hoppas du kan och orkar ta dig ur den här svåra situationen, för du ska inte behöva leva i ett sånt förhållande! Tänkt på dig själv, och vad du vill och behöver!

TS, fortsätt resonera som du gjorde i ditt senaste inlägg! Det kommer att vara tufft, men du kan under inga omständigheter stanna hos honom! Som så många har sagt innan, är han anledningen till att du mår dåligt och han respekterar dig inte det minsta och tar inte hänsyn till dina känslor och hur du mår!

Jag tycker inte att du ska försöka förklara för honom en gång till hur du mår, för han skiter i det! Jag förstår att du har tvivel och vill ge det ytterligare en chans, men det kommer inte att bli bättre, det är bara att lämna honom. Ju tidigare desto bättre!

Lycka till och stor, stor kram!!