Hej!
Nu har jag läst hela tråden och bestämt mig att skriva. Det är mitt första inlägg här på BT. Jag har aldrig kunnat tänka mig att det skulle handla om det jag skriver här nedan, men jag var tvungen att reagera på något sätt.
Själv har jag hunnit med 37 vårar, har två döttrar på 13 respektive 4 år, och har träffat en underbar man som jag önskar leva resten av mitt liv tillsammans med.
Det jag reagerar är att jag själv har en dotter som är 13 år, och att bara tanke på att hon skulle vara ihop med en 27 årig man gör att jag får gåshud!!!
Självklart kan en 13 årig bli förälskad och drömma om någon som är mycket äldre. Men en 27 årig har ett ansvar, det är ALLTID den vuxnes ansvar att inte gå över gränsen för vad som är tillåtet eller vad som är etisk/moraliskt accepterat beteende. Vi är inga poliser eller psykologer men jag anser att det finns mycket som man kan ifrågasätta här.
Vi vet ju givetvis inte bakgrunden till varför en vuxen man väljer att vara tillsammans med en minderårig flicka, men det är både olagligt och väldigt olämpligt. Om jag hade varit i hans kläder skulle jag rannsaka mig sig själv och mina motiv och söka professionell hjälp (det hör inte till ett normalt moget beteende).
Sedan om han verkligen hade tyckt om henne som person, som den hon verkligen är och inte hade ev. dolda avsikter, så hade han kunnat vänta med att inleda ett förhållande tills hon hade nått upp ett enligt lagen acceptabelt ålder.
Jag kan inte yttra mig om han är eller inte är en pedofil.
Men faktum är att många pedofiler har själva barn, lever tillsynes "helt vanligt" Svenssonslik med fru/sambo, ett jobb, villa mm.
Efter att man har varit tillsammans med någon under flera år är det inte onaturligt heller att man har haft eller fått känslor för varandra, det behöver inte bara vara kärlek utan, samhörighet, trygghet och kan till och med vara ett slags beroende. Man kan vara rädd att bryta upp i ett "vanligt" förhållande om man har levt tillsammans under längre tid. Jag kan förstå att man "smälter" samman med någon, speciellt om man har levt tillsammans under de känsliga åren (åren då man hittar sin egen identitet, alltså tonåren).
Det här inlägget är inte menat att vara någon personligt påhopp utan bara en fortsättning på en diskussion som många här tyckte var intressant och viktig.
