Här har man en färsk lärarexamen, får inget jobb, stämplar snart ut...och vad erbjuder Arbetsförmedlingen för hjälp?? En åtgärdsperiod på en parkservice tillsammans med utvecklingsstörda och långtidssjukskrivna. Inget ont om dessa människor men är det verkligen ett bra sätt att få ut mig i arbetslivet? Nu kanske jag måste flytta från mina barn för att ta ett jobb 23 mil härifrån. Vart är vi på väg???
En gäst: Har du sökt jobb på kassan i ICA och inte fått det, eller är det bara något du säger?
HasseP: Så det kan man avgöra utan att träffa en person? För jag vet personer som fått just det svaret direkt när de lämnat en ansökan utan att företaget ens träffat personen.
Engäst, ni har ju pratat om ICA och andra affärer. Det är säljjobb i allra högsta grad.
Nej, 4 veckor är ju inte så mycket. Men, med tanke på att du var så arg, trodde jag att det rörde sig om betydligt längre tid.
Då tycker jag att ni kan tänka på det här. A-kassorna och arbetsförmedlingen vill hellre ha folk arbetslösa än att de jobbar deltid. Vad tycks om det då?
Next: Ja det är ju också ett sätt att se det på.
Next, ja det är riktigt dåligt. Så varför lyssna på vad de har att säga?
HasseP: Ska söka sommarjobb där, det var allt de hade just nu. Det är ju betydligt lättare att flytta då man flyttar som en hel familj. Men hur gör man då barnens pappa och mamma separerat? Man tvingar ju dem att välja mellan oss då. Nu kan de träffas oss lika mycket.
Men lugn, du ska inte behöva ödsla en krona på mig. Jag tar av mina egna skattemedel så länge.
Engäst: Ja det är inte lätt då man har separerat. Man vill ju inte att barnen ska behöva välja eller egentligen ens att det inte ska kunna växa upp med båda föräldrarna lika mycket.
Engäst: Kan du inte disktuera med argument istället för att vara lidande och offer?
När man separerat så tvingar man aldrig barnen att välja. Barn ska aldrig tvingas till det valet utan det beslutet får man fatta åt dem.
Du kan ju inte själv välja livslång arbetslös för att barnen ska vara nära sin pappa. Jag tycker du har ett stort ansvar genetemot dig själv, att förverkliga dina drömmar, att använda din examen och allt du satsat på. Jag tror du blir en bättre mamma för dina barn om du är lojal mot de värden du står för, än om du offrar dina ideal för att barnen ska vara nära sin pappa, eller om ni nu väljer att pappan tar hand om barnen så du kan satsa på din karriär.
Barn som växer upp med föräldrar som "offrar" sig för dem mår inte bra. Det är helerl inte så kul för barn att veta i vuxen ålder att "min mamma offrade sig för mig och över sina egna ideal". Det kommer inget gott ut från du utplånar dig. Tvärtom. Därför: Offra dig aldrig.
Nej, självklart vill jag inte offra min karriär.
Denna dikussion har spårat ut lite. Jag var arg på arbf för jag anser att de inte gör ett bra jobb helt enkelt. Japp, jag lider av att leva på bidrag och någon krona i lön.
Jag kan även meddela dig att jag sökt jobb, förutom i mitt län, i Stockholm, Spanien och Thailand så jag hoppas att du förstår att jag gör allt för att få jobb. Om jag får något av jobben hoppas jag att pappan och jag kan lösa det praktiska med barnen då.
