Glamour, mon amour!

Roslagsbrud: Din bak låter klart eftersträvansvärd. Brukar du ha glittrande spandexbyxor för att hylla den? Min egen bak är av naturen slokande. Tyvärr. Tack och lov har vi en ny Jennifer Lopez-maskin på gymmet. Den är suverän! Sen finns såklart en massa mirakeljeans. Notify är min egen favorit. Seven är också bra, och Diesel om man inte är så rik.

Nä, säng. Nu. Gnatt, G

Grattis Brud juni till tentan! Tentor är onda och måste tuktas. Bra gjort.

Gemma- O's ex är en fransk tjej som då bodde hemma och pluggade. I Stockholm träffade O en kvinna som flyttat hemifrån för mer än 10 år sedan och jobbat minst lika länge. Det är 10 års skillnad på oss (mig och Nice bruttan). Hon hade inte en chans. Vad jag vet av deras förhållande så bråkade dem jämnt och redan när han träffade henne tänkte han inte på att det skulle bli något långvarigt...sen höll de kvar varandra för att han kände sig ensam i Stockholm och hon för att ...hon helt enkelt måste ha sällskap verkar som.

Om jag ska trassla till vårt förhållande ändå mer så hade jag och O vår första date den 2:a maj. Ett par dagar efter anlände min dåvarande pojkvän från Palermo till Stockholm. Jag var helt nojjig för efter att ha tillbringat en natt 20.00- 05.00 pratandes med O så ville jag inget hellre än att få träffa honom igen. Men vad skulle jag göra när jag hade bokat en resa med sicilanaren till Grekland? De var bara å åk!

Men som sagt kärleken övervinner allt!!! Jag vinkade adjö på Arlanda när det var dags för exet att bege sig tillbaka till la bella Sicilia. Tog bilen, åkte hem och vilade mig, duschade och gick sen ut på krogen med bästisen för att fira min födelsedag ...och vem var inte där!! Sen den natten är vi tillsammans. Den 19 maj 2002....och jag gjorde slut via mail/sms med italienaren (superruttet jag vet...men vi pratade aldrig i telefon) ett par dagar senare.

Din middag låter super! Själva har vi varit hos kollega, fru och deras otroligt söta dotter (snart 2 år). Där blev det grillade laxrullar med bacon, couscous och marinerade paprikor. Trevligt och gott men vi allihop var rätt trötta samt att jag kan inte vara mig själv när det ska pratas franska. Är inte alls samma person...jobbigt men så är det!

Lapinette

Kanner igen det dar att man inte ar samma person pa ett annat sprak. Min engelska har alltid varit bra, men det tog flera ar i det har landet innan jag kande mig som MIG SJALV pa engelska! Du vet, skamt blir inte de samma nar man inte har samma referens ramar mm. Aven om det ar korrekt sa blir det latt sa platt... Men pa franska skulle det bli annu varre!! Jag var au-pair i Geneve ett ar efter gymansiet sa min franska begransar sig till nappflaska, golvmopp och en vokabular nodvandig for att resa och bestalla vin i baren... :)

Att traffas nar man ar pa vag kan ha en fordel ocksa... Man dejtar litet utanfor sin egen "krets". Jag tror att om jag hade varit pa hemmaplan sa hade jag kanske inte dejtat en man som ar sa mycket aldre an jag sjalv, men nu var det ju bara for ett sa kort tag, sa det gjorde ju liksom inget... Vilket jag ar oandligt glad over! For aven om alder kan vara viktigt i vissa sammanhang sa ar det ju anda bara en san liten del av en person. Vi svenskar hanger upp oss ratt sa mycket pa alder, eller hur?

Hursomhelst, det ar harligt att vara med nagon som har samma livsrytm och som man trivs med i vatt och torrt. Inte bara nar solen lyser!

BrudJuni20067: Grattis till tentan!!!

Jag var pa en forelasning/underhallning en gang med Fredrik Lindstrom dar han sa precis som du skrev. Jag tror att det var om att bli vuxen men inte kanna sig riktigt som vuxen. Nagot i stil med: "tank om nan kommer pa en, att man bara ar en bluff, och sa skickar dom tillbaka en till lekis for att klistra lonn-lov..." Hoppas du klarar dig ifran lonn-loven! :)

Haha, Kaisa, vad roligt det där med lönnlöven. På något plan anar jag väl att det inte är en slump att det har gått bra för mig i livet. Nåt har man väl mellan öronen. Men ibland kan jag bli så rädd att allt ska ryckas ifrån mig, för inte kan man väl ha det så här bra? Jag tycker på något sätt att allt varit så lätt, att jag fått så mycket "gratis" - men å andra sidan, varför måste livet vara svårt? Jag har alltid följt min magkänsla när det gäller utbildning, vänner och förhållanden - och jag ångrar inga av mina val.

Vad lustigt att både Lapinette och Gemma var upptagna när ni träffade era män. JAg var faktiskt också ihop med en kille när jag träffade A. Jag gjorde också slut per telefon. Men det var inget jobbigt slut egentligen. Det "förhållandet" var för oss båda ett slags "i väntan på att nån bättre dyker upp". Vi är fortfarande goda vänner.

A's ex är en yppig italienska med stort lockigt hår. Hon dumpande A och han var nog fortfarande kär i henne när vi träffades. Jag var grymt svartsjuk första åren vi var tillsammans. Men nu har det gått över, har ju fattat att jag inte längre är något substitut (även om jag tror att jag var det i början). Jag trodde aldrig att ett "rebound" skulle leda till något så underbart!

Mmmm...så vi är tjejerna som dumpar och självfallet har man väl även blivit dumpad men det var min första kärlek, 19 år och såååå ledsen. Jag har hunnit med några pojkvänner och faktiskt har de flesta varit rätt udda. Vet inte varför men jag har på något sätt sett ett förhållande som en självuppoffring, kämpat, gråtit och försökt. Inte insett att det är lönlöst...och så har åren gått. Det är första gången jag är tillsammans med någon och livet känns lätt. Är så glad att han gick förbi mig och stannade upp för att prata den där natten för fyra år sedan.

Idag har vi mulet i Cannes. Första mulna dagen på en vecka och så blir det en lördag. Typiskt! Skulle vilja bättra på solbrännan lite innan jag åker tillbaka men får väl hoppas på sol i Stockholm nästa helg och någon timma på balkongen.

Tjejer, nu är det bara 2 veckor kvar och jag blir Madame Z! Madame låter så gammalt och hittills har jag avsnäst alla telefonförsäljare som ringer hit genom att säga nej Madame och Monsieur Z är inte hemma! Sen börjar jag prata engelska för att avskräcka dem ändå mer. Hi, hi!

Lapinette: Jag kanner igen mig! Jag hade ocksa en rad forhallanden dar jag forsokte jattemycket och det bara var jobbigt. Det var sakert inget fe pa de karlarna, men de var inte for mig! Men med min nuvarande ar jag helt mig sjalv, lugn, nojd och belaten. Det ar nastan for enkelt ibland! Och vi har aldrig spelat nagra spel heller, utan det var raka ror fran borjan. Kanske later trist, men inte for mig!

Vi har underbar sol har och jag har precis suttit i var tradgard och njutit av fagelsang, kaffe, sol och ett manuskript...

Kaisa - jag lovar mina karlar var "konstiga". De två sista exemplaren behövde psykhjälp. Den ena vet jag inte om han vågat gå dit än men den sista går nu kontinuerligt. Den sista bodde jag ihop med under 6 år och är ett förhållande som fortfarande "känns"... Vi pratade senast på julafton och då talade jag om för honom att vi ska gifta oss. Jag vet att han annars hade ett litet hopp kvar att det kanske skulle kunna bli vi två igen och jag vill inte såra honom mer. Vet att jag gjorde för mycket för honom men oj, jag har aldrig mått så dåligt över att såra och göra slut. Usch!

Men som sagt...nu är allt enkelt och underbart! Helt plötsligt har man träffat någon som underlättar ens liv istället för tvärtom.

Har idag pysslat med det sista inför bröllopet så som Who is who på två språk och lite annan korrekturläsning. Ska bara printa allt när jag är tillbaka i Stockholm i veckan. Då jag inte klarar av att sitta hemma konstant (jobbar ju även hemifrån Cannes) så åkte vi iväg till ett shoppingcenter sen eftermiddag. Köpte några dvd filmer till kvällen och hamnade tillslut på vår Kinakrog (vi äter där ganska så ofta). Självfallet blev det nem! Nu är det så pass sent att vi inte kommer att se filmerna vi köpte men då har vi dem till en annan gång. Det var Big Fish (underbar film som jag redan sett) och så Riviere Pourpres II.