Glamour, mon amour!

Lapinette - så tuktas en nicebrutta! Way to go! Försöker vara mig själv på alla fem språk jag talar... och snart blir det ju ett sjätte - kinesiska. Men visst är det svårt. På tyska är det lätt att bli beskäftig och mästrande, på ungerska släpig och dryg, på engelska blir man lätt lite fjompig och på franska glider rösten upp en våning och man låter infantil, typ "åh monsieur, ta mig hårt i tamburen". Men för att bli tagen på allvar och framför allt, ta mig själv på allvar, anstränger jag mig numera för att inte stämma in i de andra fransktjejernas joller och kvitter. Man är ju en cool skåning i grunden.
Mina män har varit engelska, australiska, engelska (igen) och svenska. En hel del rockstars, vilket gör mannen en smula svartsjuk... fast inte mer än att han kunnat lämna mig ensam i stan i nästan tre år! Vi är nog oerhört tråkigt osvartsjuka.

Kaisa, vad var det för manus du läste? Vädret i Stockholm (antar att du är i Amerika??) är förtrollande. Alla är glada och lite småpilska. Har suttit ute och
fikat med en vän på Söder. Sen pratade jag läääänge med mannen. Som vanligt. På torsdag förenas vi för gott! Dessförinnan ska jag varva ett intensivt socialt schema med träning, packning och trist organisation, typ hämta visum och kemtvätt. Plus förhoppningsvis skriva ett kontrakt på lägenheten.

Men alltså han är rolig. Ringer från Shanghai för att fråga vilken skjorta han ska ha till sin vita kritstreckskostym (Kenzo, sååå stilig). Vit, begie eller lilarandig? Jag bara - hur FASICKEN ska jag kunna memorera hans garderob via telefon och säga exakt vilken av de typ femtio vita eller nästan-vita skjortorna som matchar kostymen? Förstår att han saknar mig där. Gillar att vara saknad, oavsett anledning. Kram, G

"En hel del rockstars", fasen vad självgott det lät. "Narcissistiska psykvrak med en elgitarr fastklämd mellan sig själva och mig" kan vara ett sätt att beskriva dem... å andra sidan var man ju ung och vilsen själv. Vill inte vara utan några erfarenheter, men skönt att vi alla tycks ha kommit ur dåliga erfarenheter helskinnade, därtill rätt mycket klokare. Lapinette, tror att knäppisar dras till en när man själv är rätt organiserad och försöker hålla nån sorts riktning. Och de kan ju vara charmerande när de vill.

Gemmma, shit vad de kan charmera! Den ena var obotligt svartsjuk visade det sig efter några månader men mellan hans psykbryt så var han så uppvaktande och helt underbar. Mina vänner trodde tillslut det var jag som var en mytoman och inte han då de alltid såg den otrolgit trevliga sidan av honom.

Vi är nog också otorligt osvartsjuka av oss men än så länge har vi heller inte haft anledninga att vara svartsjuka. Vet dock att min man gillar att titta på kvinnlig fägring och det har hänt vid 1-2 tillfällen när han druckit lite för mycket att han "glömmer bort sig" när jag är med. Ha, ha, så skoj att se hans min när jag vänder hans huvud mot mig istället! Han har nog aldrig sett mig titta åt någon (för det gör jag inte) men däremot behövt gå fram och visa att han är min man när vi är ute då en del tenderar att vilja stöta på mig. Sist var på min möhippa. Då fick han förklara för en kille (ett flertal gånger) att jag var hans fru (Han ljuger oxå! )!!!

Underbart att han ringer och frågar om vilken skjorta han ska ha. Det låter faktiskt som O. Fast jag tror inte han ringt specifikt om det ämnet men är jag här och han ska på intervju så får jag välja...bland vit, ljusblå, randig, rutig etc.

Vi har ikväll pratat om att bo i Paris (hans andra intervju denna vecka) men även London. Ja, som sagt var vi får se vart vi hamnar men det är himla vackert här (Cannes).

Jag tröttnar aldrig på bröllop! Det har gått ett halvår och fortfarande pratar vi om och om igen om dagen, jag och mamma framför allt. Och här... hoppar in än här och än där och berättar och klistrar in bilder på allt från buketten till engångsbilder.

Lapinette, sååå gulligt att du vänder hans huvud mot dig. Min man tittar aldrig på andra kvinnor, jag blir nästan misstänksam! Tänk om han trillar dit rejält en dag, bara liksom blir sådär absorberad som han blev av mig. Skickade kärleksbrev och sa jag älskar dig, om och om igen, efter en enda kyss... Usch, inte tänka tanken. Snart är vi tillsammans. Och tur är det för... uppenbarligen kan jag visst bli svartsjuk ;)

Lapinette, ibland kan jag önska att min man var aningen mer possessiv, lite mer latinsk. Det är sexigt. Men han är normandiskt stillsamt betraktande. Matchar mig väl eftersom jag ju är forskarbarn. Din man är halvitalienare och du dansös, kan tänka mig att du är rejält eldig när du stängt ner excel och dragit på dig partydressen ;)

Lapinette, förresten, har du sett en såpa som heter Sous le soleil? Älskar den. Sååå härligt cheesy.

Gemma - ser aldrig på TV här. Vi sitter som två nördar framför våra datorer på kvällarna istället för tv. Ibland blir min O så sur och säger att vi ska umgås istället...??!! Då sätter vi oss i soffan och pratar och klappar på varandra.

Sitter just nu och ler över vår partymusik som jag gjort om för hundrade gången. Har fått så bra info från en dj här på BT (tackar honom sååå mycket!!!) så nu går bitarna i varandra precis som någon mixade ihop dem. Underbart! Har suttit med mitt Excelark, för självfallet har jag skrivit in alla musik där med titel, slags av musik (typ disco, 90-tal, oldies etc) och sen hur långa respektive bit är. Har även färglagt dem beroende på kategori. Ser ut som en fin trasmatta. Har nu räknat igenom kvällen så att vi åtminstone hinner till discodängan This is it!

Min man ser fram emot att jag stänger ned och sätter på mig partystassen! Så jag ska nog göra det nu!

Sooooooooouuuuuuuuuus le soleieieieil....
Den där jingeln fastnar i huvet, trots att det var flera år jag såg den!

Har just kommit hem från min bästis födelsedagskalas. Trevligt, god mat, gott vin. Men skönt att vara hemma vid midnatt!!

Vi är inte heller de svartsjuka typerna (längre). Jag har ingen anledning att oroa mig över att A ska vänstra. För det första är han så underbart lojal. För det andra är han urusel på att ragga. För det tredje skulle han nog inte ens fatta vad det handlade om i fall en tjej skulle ragga på honom. Jag är fortfarande det flirtiga typen. Inte så att jag stöter på killar, men jag gillar att charma folk. Mycket oskyldigt och leder sällan till några missförstånd.

Mina tidigare förhållanden har varit mycket korta och oseriösa. A är min första riktiga pojkvän. Vi träffades ju också när jag bara var 20. Jag är faktiskt jätteglad att jag hann vara singel i några år och framför allt att jag hann bo själv innan vi flyttade ihop.

I morgon ska vi ha picknick. A lagar världens godaste picknickmat. Favoriten är tabboulleh (stavas det så?). Har också köpt lite ost och tänker hämta lite solvarma jordgubbar från torget i morgon bitti.

Nu ska jag borsta tänderna och vara duktig och använda tandtråd!
Natti natti!

Lapinette, verkar som om vi har samma dygnsrytm. Nu är vi båda online samtidigt igen!

Jag är också vaken! Brud juni, min man gör också jättegod taboulé. Och ingen av oss hade haft något jättelångt förhållande innan vi möttes. Rätt skönt faktiskt. Ni verkar jättesociala allihop.
Lapinette, låter supercoolt med ditt musikaliska lapptäcke. Disco funkar allra bäst på bröllop, även om just jag sällan lyssnar på det i vanliga fall blev det ändå en del saker som Andrea True Connection och Jackson Five på bröllopet.
Den här kvällen är min ensamkväll, den sista på myyyycket länge. Skönt... föredrar sällskap, trots allt. Kramar, G