Själv så är jag inte riktigt nöjd.
Tycker inte att jag var sååå fin och festen saknade vissa saker m.m.
Fick inte heler någon möhippa vilket känns lite tråkigt.
Tycker självklar att ändamålet ( att bli gift ) är det viktigaste.
Tror att jag som planerat i ett år trodde att det skulle bli mycket bättre.
Någon som känner igen sig.
JA! Vi var helnöjda med vår stora dag, trots att vädret inte var på topp under dagen! Vi hade planerat under 5 månaders tid, hade ett kanonpar till värdpar som hjälpte oss fullt ut. Jag kände mig jättefin i klänningen, sminket blev jättebra och håret kanonfint. Hade en tjej från "Puder" som kom hem och fixade mig! Jätteduktig!
Hela vigselakten gick bra, fick en jättekick då dörrarna i kyrkan slogs upp och vi gick in! Bland det roligaste jag gjort!
Sedan rann ju hela dagen på i ett rasande tempo med mat,dryck och många fina & roliga tal! Dans och fri bar under kvällen och taxi från lokalen till hotellet. Vi satt sedan på hotellet med ytterligare en skumpa, choklad och frukt och bara njöta av att dagen gått så bra och blivit så lyckad. Det hade vi aldrig vågat tro.Dagen efter, på hemvägen så sa vi båda två att det kändes lite konstigt att det bara var slut nu, allt är över!
Det blir ju vad man gör det till och jag tror att risken att man blir besviken är lite större om man planerar FÖR mycket, tror att man måste ha lite utrymme för att allt i minsta detalj inte blir som man tänkt sig. Om man sedan har bra människor runtomkring sig så blir det så mycket lättare att hjälpas åt oxå naturligtvis, men man kanske måste våga lita på att de gör sitt bästa. Våga släppa lite på kontrollen.
Vi hade iallafall inte velat ha vår dag på något annat sätt och det har vi sagt många ggr om, lever fortfarande på den dagen. (drygt 2 mån sen)
Avundsjuk på alla som har det framför er!
Blir lite skraj nar jag laser det har. Jag bryr mig inte sa mycket om alla detaljer som blommor eller smink, det som jag ar radd over ar:
1) Jag eller fastmannen blir sjuk.
2) Det blir en trakig fest.
Vill att det skall vara ROLIGT. Att alla som kommer skall umgas med varandra och dansa och ha skoj. Sen kankse man inte ar sa glad om man vaknar med varsta finnen pa nasan eller om klanningen gar sonder...
Emma80: Min enda fasa var väl mest att åka på munsår för man stressade vare sig man ville eller inte, men jag klararade mig ;) Kände att allt annat kan bero, det ordnar sig -men just munsår, det går ju inte att sminka bort direkt tycker jag.
Makens (hihi har knappt vant mig än) corsageblomma rök all världens väg när lilltösa röjde runt vid fotograferingen innan bröllopet, men i det stora hela är det ju en droppe i havet och inget som bröllopet beror på ;)
Och, många små saker som gick fel har ju i efterhand istället blivit en charmfaktor :D
jag är toooknöjd! fast om man ska leta lite så finns det några saker.. 
' Kyrkan hade så stort avstånd mellan där vi stod pch där gästerna satt. Vilket vi iofs visste innan, men det var lite synd, för när solosångerna var så stod de vid kyrkbänkarna (eftersom flygeln stod där) och det blev lite distanserat och inte så intimt. Men å andra sidan slapp vi gråta störtfloder istället och bara njuta 
* sminket blev inte bra. Jag kände mig som en panda och läppstiftet hade smulats av redan under fotograferingen. Dessutom var mina ögonfransar som flugben. Men, men, jag kände mig snygg ändå! Och min MAN tyckte att jag var sjukt vacker...
* Talen var fina men inte så rörande, folk var nog rädda för att prata för länge och kläcka ur sig pinsamheter, vad vet jag. jag hade gärna hört något riktigt blödigt, smaskigt roligt tal. Men självklart är jag glad att folk pratade öht, det var flera som vi inte trott som höll tal och det är jättekul.
Men folk tackade så mycket för fantastiskt bra bordsplacering, att vi hade tänkt på "allt" och att vi var så fina och allt var så roligt och perfekt ordnat! 
Det känns fantastiskt bra eftersom vi inte hade ansträngt oss så mycekt utan bara kört på vår stil.
Och mamma överlevde (border collien, ni vet...), dock återberättade hon en grej som hände när vi hade en kompis på besök hemma hos sig, och hon råkade kliva in på toan när han stod i duschen. Citat: Och du blev alldeles vit i ansiktet! Slut citat. Grejen är att han är svart, så han fnissade och sa att det var ju i så fall första och sista gången. Ridå.
nenne78:
Jag kan sakna att inte fler höll tal, eller rättare: jag hade väl hoppats på att fler vänner skulle spontantala men så blev inte fallet. T ex tror jag min bästis som var värdinna var helt uppslukad med det jobbet så hon "glömde" nog av att hålla tal.
Min pappa däremot fegade ju ur och höll inget tal alls, skyllde på att han hör dåligt sedan är han o mina systrar lite knepiga som minsann aldrig hade hört att brudens far hälsar alla välkomna etc. Vaddå? Det är ju bara att läsa lite "vett o etikett" men neheee då, det behövdes inte.
MEN vi blev utsatt för sådan spex och annat så det blev hur galet skoj som helst! :D De flesta har ju sagt i efterhand att de inte varit på så roligt bröllop, bättre betyg finns nog inte :D
elora
Det är ju svårt att ändra på det nu ändå, så man får ta till sig det att de tyckte att det var ett vackert och roligt bröllop som sagt, allt annat får man försöka glömma.
Min svärfar är inte så taktisk så han sa till mig att ha tyckte att (citat) det var onödigt att lägga ut så mycket pengar på en fest, det hade väl varit bättre om vi hade gjort annat för pengarna och iställlet gett honom vad han ville ha. Slut citat.
Vilket underförstått är barnbarn. Jävla r*vhål är vad han är. Tack för den, din j*vla idiot. Om vi får barn är det då sannerligen inte för att HAN vill det. Men jag tänker inte låta det ta över allt positiva jag fick höra den dagen.
En kul grej, Vi fick en helt egen bröllopsvals komponerad av min farbror - jättekul! Han spelade den på fiol och min kusin kompade på gitarr.
elora
Förlåt, det lät lite torrt och tråkigt, mitt förra inlägg... Vad kul att de tyckte att det var det roligaste bröllopet de varit på, grattis!
nenne78:
Grattis ändå!
Det där med talen var jag oxå lite förvånad över. Trodde framför allt att de skulle visa nåt från möhippan. Det var färre än jag trott som höll nåt tal om mig eller honom, utan de handlade mer allmänt om äktenskap. Fint, visst, men lite tråkigt sådär.
Jag är ju besviken på möhippan. Min tärna har dåligt samvete så jag säger att jag blev jätteglad över den jag fick, men hon vet att den inte var anpassad efter mig och har ångest över att det inte blev som de hade tänkt från början. Well, det Hade ju iaf tänkt. Och det är jag glad för.
Alla säger till oss oxå att de hade supertrevligt så jag hoppas att de hade det. "Så trevliga människor man fick sitta med!!" Och det var ju viktigt för oss.
Jag tänker att jag hade roligt, men hade nog trott att jag skulle ha... ännu roligare. Konstigt det där...
kentfantast
eller hur, det var verkligen skitkul och jag tror inte att vi skulle kunna ha gjort det på något annat sätt heller. Men liiite mer spexigt hade jag velat ha det. Jaja, varför gnälla, det kunde varit värre:
Tänk om...
*bestmannen satte på svärmor bakom pianot
*Tårtan var fylld med raklödder
*Gästerna åkte hem halv 9 för det var fotboll på TV.
Jag dansade ju ändå av mig strumpebandet. TVÅ GÅNGER! Så det måste ju ha varit lyckat, eller hur???
Och tack för gratulationerna
nenne78:
Du är så klok, så klok. Jag vore vilsen utan dig.
Du lägger väl upp bilder nånstans? (nyfiken i en struuut) Jag har själv ansträngt mig å det yttersta och laddat upp bilder. Vilken kraftansträngning när man har en långsam dator! (säkert virus)
