När märker man av att man är...GRAVID???

Tack för alla kramar och snälla ord! Det känns faktiskt helt ok. Återigen kan jag tänka mig att bli gravid i april bara jag visste att vi kan och kommer att bli gravida. Det är den där ovissheten om att vi kanske är en av dem som aldrig kan få barn som gör det så svårt.

April var bara ett exempel...jag menar, helt ok att det tar 10 månader att få till det bara vi KAN få till det!

så känner jag med lapinette
bara man visste att det skulle komma nÅN gång.

Jag vet hur du menar. Ibland tänker jag att detta är bara början på allt oroande som hör i hop med barn. Först oroar man sig för om man kan bli med barn, sedan när man blir det oroar man sig för att man ska få missfall, när man väl fått barnet kommer man ju oroa sig hela livet för att det ska hända barnet något.

Det är ju bra mycket enklare att bara vara vi två, jag och maken, och leva livet som vi vill.

Kanske skiter jag i att skaffa barn!! (ehh... NOT!)

Förstår precis Lapinette, den dumma ovissheten.

Mindre och brudsommar - jo, vi har dusch förstår och inte badkar, men toasitsen kanske kan vara ett alternativ för er? Usch, vilken sexskola det blev nu, he he. Fast det är väl iofs inget nytt i den här tråden! Ha, ha!

Moppy ...du lyckades nästan övertyga mig!

Är det ingen som gillar att göra det i sängen längre?

Moppy - så känner jag med. Ständigt denna oro!

Och Cicci - jag har bokat in ett VUL i nästa vecka. Går också in i vecka 7 nu (typ imorgon eller så) så det känns skönt med en koll för att veta hur vi ska ställa oss. Har haft rätt ont i magen så jag vill veta att det inte är utomkveds :(

Dessa eländiga smilisar när man försöker göra en parentes!