Här kommer våran lilla berättelse om bröllopsdagen:
Vaknade hos en släkting i Rättvik efter en nästintill sömnlös natt...
Många tankar hade snurrat i huvudet; har vi tänkt på allt? ingenting vi glömt?
Väckte blivande 6.30 och gav honom morgongåvan innan jag hoppade in i duschen.
Sen var frukosten uppdukad, hade svårt att få i mig någonting.
8.30 kom min väninna som är frisör och satte i hårrullar, blivande och min syster (tärnan) åkte iväg för att bli sminkade, så fort vi var klara med håret var det min tur att bli sminkad.
Satte mig till rätta och kände hur trött jag var. Orolig för regnet också, såg att det duggade ute, men hoppades innerligt att vi skulle kunna fotas utomhus.
Det var skönt och avslappnande att bli sminkad, hon var proffsig, och när hon räckte mig spegeln tyckte jag verkligen att hon hade lyckats, det var jättefint!
Tillbaka till frisören som började med uppsättningen, vi hade gott om tid på oss, ingen stress, 3 timmar senare var vi klara.
Klockan var nu 14 och 15.15 skulle vi möta fotograferna utanför kyrkan.
Jag försökte få i mig lite mat, men det var inte det lättaste, hade ingen som helst aptit.
Märkte på blivande att han var nervös, han kunde inte sitta still.
Vi ville nog båda två komma iväg till kyrkan så snabbt som möjligt.
Så vi började lite lätt med kläderna, 14.45 kunde vi inte vänta längre utan fick skjuss till kyrkan, fotograferna var redan på plats, så vi började fota nere vid vattnet, fick passa på medans det var uppehåll.
Jag var nervös och hade svårt att slappna av. Kände att mina skratt o leende inte var naturliga.
Men allt eftersom tiden gick slappnade jag av.
Klockan började närma sig 16.30, då kom regnet, vi förflyttade oss in i en byggnad mittemot kyrkan. Då hade även tärna, marskalk och näbb kommit, så vi tog några kort med oss allihop inomhus.
Smygtittade ut och såg flera av gästerna strömma in i kyrkan, nu hade jag riktigt ont i magen.
Några minuter innan 17.00 ställde vi upp oss, trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstet!
Kyrkklockorna började ringa...så fort dom tystnat började kantorn spela ingångsmusiken, och i samma sekund som vi började gå släppte nervositeten.
Försökte titta på alla: våra nära och kära som kommit för att se oss lova varandra evig kärlek, men jag minns bara en av mina vänner som grät och min pappa som blinkade åt mig.
Solisten sjöng, och det var så vackert, kämpade med att hålla tårarna tillbaka.
Min syster läste ett vackert bibelcitat innan det var dax för äktenskapslöftena.
Jag fick bara på hans ring till hälften, resten fick han diskret trockla på själv
Sista solosången vände vi oss om, och jag såg hur min pappa grät, då kunde jag inte hålla igen mer, utan tårarna fick rinna.
Riskastning o kramar. Shit, nu är vi gifta! Vilken häftig känsla, kan man bli lyckligare?
A-forden var på plats och tog oss upp till festlokalen (via en runda i centrum).
Där stod alla gästerna uppradade, med varsin ballong m ris i. Vi fick gå igenom samtidigt som dom smällde ballongerna och ännu mera ris föll över oss.
Skål utomhus innan vi gick in för att äta.
Min mage var fortfarande i uppror och jag fick inte i mig någonting av den goda maten.
Toastmadame hade gjort jättefina festprogram med lite pyssel i så gästerna skulle komma igång och prata med varandra, det funkade väldigt bra!
Morfar och hans bror rullade sen ut tårtan som dom hade gjort, väldigt vacker, med vit choklad och jordubbar.
Sen dansade vi brudvalsen: Ulf Lundell - "Kärleken förde oss samman", innan bandet drog igång. Då kom alla upp på dansgolvet och dansade, lite svårt var det att dansa med bröllopsklänning, så jag gav upp efter ett tag.
Satt ute med några väninnor när någon ropade: Din man är uppe på scen och sjunger, och mycket riktigt där stod han och sjöng Ebba Grön - 800 C med bandet, då vart det nog som mest drag, han var riktigt duktig!
Kvällen var så himla rolig så jag ville aldrig att den skulle ta slut. Jag njöt av varje sekund!
Vid 02.00 åkte vi till hotellet och bröllopssviten som vi hade hyrt i 2 nätter, tog en bra stund innan vi hade fått ur alla nålar o pärlor i håret
Kan ärligt säga att det var den bästa dagen i mitt liv. Allt blev så perfekt, är så nöjd med hela dagen och hur alla har ställt upp, kunde inte bli bättre och jag är nu stolt över att få kalla mig FRU!!!