• Snowsee

    Får ingen hjälp. Övergiven och ensam.

    Jag har sen i Mars haft problem med hetsätning, har berättat det för sambo och familj men inte velat söka hjälp än men...

    ....i förrgår tog jag mod till mig och mailade till Ätstörningsenheten och fick svar igår. Enhetschefen som svarade på mailet tyckte att jag skulle ringa och få en telefontid för att prata med en av deras behandlare. Bra tänkte jag. Ringde idag och fick en teltid kl 13 för att prata med en behandlare. Har varit jättenervös fram till kl 13 då jag ringde dit igen.

    Då visade det sig att kvinnan jag skulle prata med hade fått förhinder och jag fick prata med en manlig sjuksköterska i stället.
    Jag fick börja berätta om vad jag hade för "problem", sa att jag hade börjat hetsäta i mars efter att ha börjat gå ner i vikt i januari. Berättade att jag blivit medlem här, och att jag ätit en del Naturdiet (vilket han inte ens visste vad det var). Fick berätta vad jag kunde äta en vanlig dag och hur det kunde se ut när jag hetsåt och så frågade han en del om min vikt, min syn på min kropp och vad som orsakade hetsätningarna.

    Sen började han prata om att jag inte borde hetsäta (Nähä??) och att jag måste äta mer, att jag borde lämna Viktklubben osv och att de inte kan hjälpa någon med hetsätning. Han sa att de inte kan hjälpa någon att bli frisk från sin hetsätning som inte är beredd att gå upp i vikt igen. Och att de egentligen inte gör ngt åt det utan att jag måste fixa det själv. Tack för den! Var nära att börja gråta i telefon då..

    Han frågade också vad det var jag egentligen ville ha hjälp med? Ja, att sluta hetsäta, få ett normalt förhållande till mat igen och kunna äta normalt. Ja, men det är inget vi kan göra här, det måste du göra själv. Ta hjälp av din sambo och sin familj eftersom du har berättat för dem.

    Är så besviken just nu.Storgrät när jag la på luren. Kastade bort en timme på ingenting, jag trodde faktiskt att jag skulle kunna få hjälp där. Men nej då.

    Jag sa till honom att jag kanske borde gå till en dietist för att få hjälp och då sa han typ att ja, det kanske är en bra idé och jag frågade var man kan kontakta såna. Och då sa han att det finns på sjukhuset men att jag nog bör kontakta min vårdcentral i stället. Jaha?

    Besviken och ledsen på vården. Nu var jag villig att söka hjälp men jag får ingen. Känner mig övergiven och ensam. Och tårarna rinner...

  • Svar på tråden Får ingen hjälp. Övergiven och ensam.
  • Liinda_e

    men ...ursh blir så jävla arg...känner igen det där jag kämpade i över 10 år själv...fick ingen hjälp inte ens när man sträcker ut handen!
    grrrrr att det aldrig blir bättre..
    tack och lov mår jag bra idag...
    håller tummarna för dej att du hittar en väg och det stöd du behöver.
    stor kram på dej!

  • Zozo

    Vad var det för kokogubbe du fick tag pa?? Kan man inte fa hjälp för ätstörningar av Ätstörningsenheten???? Kanske du skulle prova ringa och fa prata med nagon annan där?

    Dietist tror jag väl egentligen inte pa när det gäller hetsätning. Problemet är ju inte att du inte VET att du inte borde hetsäta utan att du gör det ända?! Vore det inte en idé att ga och prata med en psykolog eller kurator..? För att reda ut varför det är som det är? Det ligger ju i regel nagon orsak bakom..

  • Liinda_e

    zozo har en bra tanke där...problem med maten är oftast bara ett symptom på ngt annat och det kan en psykolog hjälpa en med så man vet vad det riktiga problemet är och kan jobba på det och då brukar mat problemen försvinna tillsammans med det.
    ett undantag är om det är risk för ens hälsa då måste man snabbt in på behandling men det löser bara dom synliga symptomen...
    virrigt blev det...sorry
    men en psykolog kan vara en god ide.

  • Ms K

    En tanke är ju att hoppa över den så dåliga öppenvården och istället inrikta sig på en privatpraktiserande terapeut. Det kostar en slant, men i gengäld får du hjälp på direkten. Och helt ärligt, det går åt många många hundralappar (mer?) i månaden till hetsätning - de pengarna kanske du istället kommer att kunna lägga på en terapeut? Det är en investering jag inte tror många skulle ångra sen i efterhand, för "frivården" kostar mycket i form av tid och tjat för att komma in och är helt värdelöst på att ta hand om sådana här typer av problem enligt min uppfattning. Lycka till oavsett, du förtjänar att må bra!!!

  • Lilla damen

    Hej
    Vad tråkigt att höra att du inte fick någon hjälp. Jag har själv haft, som jag vill uttrycka det "problem med maten", men är nu helt "frisk".

    Jag har bara dåliga erfarenheter från ätstörningsvården och jag villl rekommendera dig att söka dig till en bra psykoterapeut. Vet inte var du bor, men St Lukas finns på flera orter i Sverige och där har jag fått fantastiskt bra hjälp. Naturligtvis beror det mycket på personkemin, man kan pröva sig fram, till slut hittar du rätt person. Terapin är en stor del i tillfrisknander, att få prata om allt som ligger bakom det störda beteendet: livssituation, identitetsproblem, dålig självkänsla, existensiella frågor osv. Gör du inte detta grundliga arbete är risken stor att även om du får bukt med ditt ätande så mår du inte bra och du flyttar över allt till ett annat område i livet (alkohol, shopping eller vad det kan vara).

    Den andra delen är att faktiskt arbeta aktivt med ditt ätbeteende. Här tycker jag att det inte finns så mycket kunskap i Sverige än. I USA har man kommit mycket längre med det så jag rekommendera dig varmt att faktiskt arbeta på egen hand med hjälp av den litteratur som finns, framförallt en väldigt praktisk och handfast bok som heter Intuitive Eating av Evelyn Tribole (finns att beställa på Adlibris). Här finns också lite information:
    www.intuitiveeating.com/

    När man utvecklar en ätstörning sätts de naturliga mekanismerna för ätandet ur spel, dvs man ignorerar mättnads- och hungersignalerna. Istället tar det kognitiva och emotionella över, tankar och känslor. Man kanske äter efter ett schema, har vissa principer för hur mycket man får äta och när. Man förbjuder sig viss mat, äter kopiöst när man är ledsen eller stressad, straffar sig sedan med svält osv.
    Det viktiga är alltså att återinlära det naturliga ätandet igen, att frigöra sig från sina tankar och regler och frikoppla sina känslor från sitt ätbeteende. Man skulle kunna säga att man lär sig att äta som ett barn eller ett djur, helt utifrån sina inre signaler, vad kroppen behöver. Först då är det möjligt att skapa en balans.

    Just vad det gäller hetsätning handlar det oftast om att man underskattar sitt energibehov, äter alldeles för lite tills kroppen säger ifrån med en vargahunger! All den kontroll man haft tappar man totalt, kroppens behov bryter igenom kontrollmuren.

    Det finns oerhört mycket spännande att säga om det här. Om du har frågor eller behöver lite stöd får du gärna höra av dig!

  • MissDoe

    Ursäkta att jag säger det men vilket totalt blockmongo! Vet han inte vad han pratar om så kan han väl för fasen hålla käft! Fick jag hans namn skulle jag ringa och skälla ut honom!

    Puh..

    Inte lätt sånt där. Har en väldigt nära vän som har kämpat med ätstörningar större delen av sitt liv. Det är verkligen ingen lek, men jag tror på att du kommer att fixa det, du verkar otroligt stark som ändå orkar söka hjälp. Hoppas att du får den hjälp du behöver och förtjänar. Kämpa på, du är värld all lycka i livet! En stor lång varm kram till dig!

  • Loanne

    Mycket sorgligt att man kan bli bemött på detta sätt!
    Nu vet jag ju inte var du bor, men vill tipsa dig om Capio Anorexicenter, du kan läsa mer på www.capioanorexicenter.se. (De behandlar alla typer av ätstörningar och inte bara anorexi!)
    Är rätt säker på att du kommer bli bättre bemött och hänvisad till rätt ställe av dem.
    Lycka till!

  • Kaffemoster

    Först vill jag säga att det är starkt gjort av dig att söka hjälp. Det är ett stort första steg, även om du inte fick tag på rätt person. Låt inte detta försöka stoppa dig från att fortsätta skaffa hjälp. Håller med ovanstående, att en Dietist är nog inte vad du behöver. Du vet säkert vad du bör äta och i vilka mängder. Det här handlar mer om beteende som Lilla Damen så bra beskrivit ovanför.
    Har själv hetsätit emellanåt under många många år .. men anser att jag har kontroll över det. Dock så kan man kanske inte säga att man har kontroll då man faller i gropen då och då. När min man upptäckte att jag smet in på toa för att stoppa fingrarna i halsen .. så satte han stopp för det och vaktar mig noggrannt. Så nu när jag vet att jag måste behålla vad jag äter, så är jag lite mer försiktig. Men när jag är själv hemma, kan jag fortfarande smälla i mig kopiösa mängder för att sen göra mig av med det ..
    Nu var det dock länge sen ...
    Min man visade mig en artikel om allvarliga problem som man kan få om man kräks ofta .. hur det kan orsaka cancer i strupen osv .. Det fick mig att tänka till lite grann .. och fundera på vad jag egentligen pysslar med.
    För mig handlade det om äta kakan och ha kakan kvar, dvs. jag ville kunna äta vad som helst men ändå gå ned i vikt. Funkade utmärkt med denna metod .. MEN ...
    Det är givetvis olika för olika personer, men skulle tro att i grund och botten har det att göra med självkänsla och att man inte accepterar sin kropp ...
    Du kanske kan beskriva lite mer om ditt problem, så kan vi här på forumet fungera som ditt stödforum.
    Rekommenderar också att läsa på internet om hetsätning. Det finns säkert massor av forum för personer med samma problem.
    I allmänhet så tycker jag att man måste nästan bota sig numera .. Om man inte läser på själv om sina åkommor (inte bara hetsätning, utan också andra problem) så kommer man ingen vart .. Läkarna (iallafall här i USA) är så stressade att dom inte lyssnar till vad man har att säga ... och är inte pålästa om biverkningarna till de mediciner dom skriver ut ... Här i USA är läkarna säkert under stress från sjukhusets vinst strävan .. undrar vart vi är på väg ...

  • lovewedding

    All heder till dig för att du sökt hjälp!!! Det är ett stort steg mot tillfrisknande att erkänna problemet och att kunna tala om det med andra!!!

    Jag arbetar med personer som har olika former av självskadande beteende och det bemötande som du fick är under ALL kritik! Men ge inte upp - sök vidare. Som andra har skrivit här så finns det psykoterapeuter som man kan gå till. Din husläkare på VC kan också skriva remiss till en kurator. Det finns bra människor där ute och det är sååå synd att du i första steget fick tala med någon som inte har koll för fem öre... Hoppas att du fortsätter att försöka få hjälp...

    1000 styrkekramar till dig!!!

  • also

    Stå på dig
    Jag lider av BED binge eating disorder
    Det var inte lätt att hitta en läkare som vet vad det är. Men det finns en del som faktiskt lyssnar

Svar på tråden Får ingen hjälp. Övergiven och ensam.