Unga bröllopspar.. :)

Jag är 22 och min blivande är 26. Jag har fått fler blickar från svenskar som säger: "men lilla gumman, ska du inte vänta tills du mognar först...". Däremot är detta inte lika vanligt hos min egen folkgrupp. Kanske är det för att de är mer vana? Eller så är det för att de har sett oss två tillsammans och märker att vi är seriösa i vårt förhållande och att detta inte bara är en tillfällig förälskelse som enbart varar under ungdomen.

Till er som studerar/ har studerat. Jag har hört att högre utbildning ofta är orsaken till att par skiljer sig eftersom man börjar tänka annorlunda etc. Så om ni fortfarande älskar varandra och kommer bra överens så ser jag det som ett tecken på att man klarar stora livsförändringar. ;)

Vi läser båda två, men är på slutet av våra studier (han klar i januari, jag i juni). Känns som en mer överväldigande förändring för oss båda att komma ut på arbetsmarknaden.

Kul med en tråd med yngre brudpar!

Jag kommer att vara 20 och min sambo 23 när vi gifter oss den 5:e juli 2008. För oss känns det verkligen helt rätt och vi har gått igenom så många olika saker ihop under de 3år vi varit tillsammans, vi känner verkligen varandra utan och innan och vill inget annat än att leva ihop resten av våra liv. De enda negativa reaktioner jag har fått har varit ifrån folk som inte känner oss så bra. Alla mina kompisar har varit jättepositiva och uttryckt att de aldrig skulle kunna se sig själva gifta sig i min ålder men att det känns som ett helt naturligt steg att jag gör det. De som känner oss båda och vet vilket bra liv vi lever tillsammans vet också att vi är helt rätt för varandra och att det är jätteroligt att vi ska gifta oss!
Jag tror inte att man ska bedöma förhållanden så mycket efter hur gamla personerna är utan vilken personlighet de har och hur deras relation ser ut!

Just det! Jag pluggar på högskolan och min m2b jobbar. Jag känner verkligen det där med att man utvecklas enormt och börjar tänka på ett annat sätt när man börjar plugga akademiskt men för mig har det bara varit ett enormt stöd att ha min m2b med mig i den resan och han märker ju också att jag utvecklas och det har bara varit positivt och utvecklande för oss!

Jag 83a och min blivande är född 80. Kanske inte sååå superunga men vi får iaf en hel del kommentarer. Kanske framförallt riktade mot mig då, men det är bara så rätt, så varför inte!?!
Vi gifter oss 080802 och jag längtar något otroligt!!

Vi är båda klara med våra studier till nästa sommar, men jag känner inte att studierna skulle förändra ett förhållande avsevärt. Vi har ju varit tillsammans medan vi studerat. Det beror iofs på, men har man en stadig grund i sitt förhållande och älskar varandra, så ska det ju inte vara ngt problem. "Man lär så länge man lever", eller hur?

Däremot kan jag tänka mig att arbete kan vara påfrestande för relationer. T ex så kommer min man att ha ett väldigt tidskrävande arbete, där även resor ingår, samtidigt som jag ska försöka göra mig tillhemmastadd i ett nytt land med en annorlunda samhällsformation än jag är van vid. Tack o lov är min blivande en klippa, så jag är inte alls orolig. Det känns faktiskt spännande! Sen så vet ju varenda människa att livet inte är en dans på rosor. Det är därför viktigt att verkligen stötta varandra i livets alla skeden.

Jag kommer vara 23 och min blivande man(så kul att säga det) kommer vara 36 när vi gifter oss 080808!

Jag är 83:a och min blivande 81:a. Vi gifter oss den 16 augusti 2008. Tycker själv inte det är så ungt men en del andra tycker det! Är så olika i olika kretsar också. Kanske inte så vanligt att gifta sig medan man fortfarande läser på högskola eller universitet. Dessutom är ju vanligare idag att skaffa barn innan man gifter sig än tvärtom, folk skulle nog blivit mindre förvånade om vi skulle få barn! Men för mig känns det självklart att gifta mig först.

vet ej om jag får vara med och skriva här jag e 22 nu och min m2b 31...