För mycket är aldrig tillräckligt.

God morgon tråden! Ful, brun himmel idag men jag var på ett strålande humör, trots att jag vaknade klockan fyra och låg och vred mig tills mannen gått, vid sjutiden. Drömde att vi fick en flicka, det var inte alls dumt! Nu när jag passerat mitt "bäst före datum" (den sjunde januari lyder ju beräkningen) kan jag absolut inte tänka på något annat! Går och längtar efter den första sammandragningen och försöker förströ mig på alla tänkbara sätt för att göra av med min överskottsenergi. Idag har jag:

Läst på om kejsarsnitt eftersom jag fick höra en riktig skräckhistoria igår av tyska väninnan som fick akutsnitt (yes förhoppningsis du har rätt som vanligt, man ska undvika sådant, men om det nu inte går, som igår när orden bara forsade ur henne, så får man helt enkelt ta tillfället i akt och läsa på... så om olyckan nu är framme, läs kirurgen, kommer jag vara liiite mer förberedd än väninnan och förhoppningsvis slippa få händerna fastbundna och annat hemskt).

Lämnat in en tavla som ramlade ner när bebisens livsfarliga byrå tippade av sig själv (IKEA Malm, beware!).

beställt rundstavar till en takmobil med olika djur som vi tänker göra själva (de som finns att köpa är FÖR fula).

Gått på 1 h fotmassage på doktorns rekommendation.

Åkt till tygmarknaden (I just can't get enough!) och köpt tre meter glittrigt tyg eftersom jag insett att vårt spartanskt inredda hem är fantastiskt tråkigt för en bebis, så nu får den i alla fall en "väggbonad" att stirra på.

Tänkt på sex och försökt komma i stämning tills mannen kommer hem (också doktorns ordination). Men det är svårt. Mannen är rädd att den ska få hjärnskakning, jag är... distraherad .

Nu ska jag profylaxa lite och sen bär det av till favvorestaurangen Arch för en middag med en väninna.

Amelle, grattis till lägenheten! Söder är såååå mysigt, har bott där i två omgångar. Och SATS söder är det absolut trevligaste och gemytligaste i hela stan, tycker jag.

Kram på er, G.

Hej darlings, I wish! Ingen jordnöt men packar dagarna fulla av aktiviteter för att slippa tänka på eländet (ni FATTAR inte vad knäpp man blir av att ha passerat bäst före-dagen, trodde alla överdrev men nähepp). Hör av mig och berättar mer när jag inte är lika busy. Kram, G

Hej! Har knappt sovit en blund. Har matats med skräckhistorier av bägge de nyblivna mammor som jag känner, som fött på mitt sjukhus och mår... sådär. Ja, visserligen var de båda väldigt positivt inställda till sjukhuset, professionalismen och stämningen som rådde där, men i mitt sömnlösa, uppjagade tillstånd ser bilden annorlunda ut... Vill bara att den kommer ut så att jag slipper något eller flera av följande:

1. sättas igång (görs efter 10 dagar)
2. Klippas upp (görs i det närmaste rutinmässigt), de har bråttom - bråttom!
3. De är på bebisen och vill bada den osv trots att man säger att man inte vill.
4. Kejsarsnitt till följd av onödig igångsättning där de binder fast ens händer och inte ger en mer bedövning trots att man känner att det gör ont när de skär i en (hände min väninna förra veckan).
5. De drar ideligen i ens bröstvårtor utan att fråga om det är OK när det är dags för amning
6. Antibiotika under förlossningen av gåtfulla skäl

Vår barnmorska är hur bra som helst men tydligen har hon rätt lite att säga till om när det väl kommer till kritan. Känns fruktansvärt stressande att saker inte ska få ta tid och ha sin gång, här. Vi uppmanades att skriva en birth plan och där står utförligt att vi vill föda själva så mycket som möjligt, helst utan smärtlindring med mera. Ska i alla fall till sjukhuset ikväll och prata med BM för det känns absolut inte kul. Är bara stressad över att bebisen måste ut så himla fort så att de inte ska hålla på med en massa skit.

In the meantime fyller jag mina dagar med vänner, simning, gymning, champagne, fotmassage och sex - doktorns rekommendation som sagt. Både mannen och jag är väldigt måna om att följa DEN rekommendationen ;) Igår var vi hos två franska vänner och åt en ljuvlig middag som avslutades med hembakad Galette de Rois. Ingen av oss blev kung så vi stirrade på den sista biten men fick inte ner nåt mer. Nu skulle jag egentligen på mammagruppen men jag har legat och snott runt i sängen hela natten och varit jättestressad så jag tänkte ta en lugn morgon...

...ringde precis mannen och bara bröt ihop. Han förstod allvaret och ska ringa och se till att vi får träffa läkaren idag. Annars är risken stor att jag är helt slut när dagen D infinner sig och bara inte åker in när värkarna kommer utan väntar in i det sista. Det är en hemsk känsla att inte känna sig trygg med sitt sjukhus.

Usch girls, det är inte alltid lätt att befinna sig i en främmande kultur. Kinesisk hypereffektivitet och otålighet paras här med amerikansk förkärlek för medicinska ingrepp. Säkert är det många som känner sig trygga just av den anledningen men det är inte riktigt min bag. Tur i alla fall att alla är snälla på sjukhuset. Känns som om vi kommer att kunna prata med dem och förhoppningsvis får nån sorts lugnande besked ikväll.

Kram på er, G

Hej igen! Okej, känner mig lite gladare nu. Tänker naturligtvis omedelbart på en bra grej - sex. Och hoppas att ni inte har nåt emot att jag blir lite explicit. Vi hade planerat att göra det efter middagen igår och jag tror att mannen var en smula stressad för han gäspade ovanligt mycket och somnade redan i taxin hem från vännerna. När vi kom hem blev han plötsligt väldigt engagerad i att skruva upp toarullehållaren som hade ramlat ner under dagen. Men bestämt är bestämt. Det var alltså första gången på nio månader (en rundfrågning bland väninnor visar att de flesta inte alls håller på som kaniner under graviditeten, så släpp den stressen om ni nu skulle bli gravida). Medan mannen pysslade med allt utom, tja, sex, gjorde jag mysigt med levande ljus och musik och sexiga underkläder för att det inte skulle kännas som ett arbete (i synnerhet inte för stackars mannen). När det väl kom till kritan gick alla sätten utom det vanligaste hur bra som helst och vi passade på att experimentera massor. Efter nio månader, ojoj vad sugna vi var, båda två! Känns jättebra att vi båda har så lätt att "skruva på" rätt känsla och inställning, för när man har barn lär man behöva schemalägga den typen av aktiviteter.

Fotmassage, champagne och sex... hjälper inte ett dugg. Men sämre tidsfördriv kan man ju ägna sig åt. Få se vad jag väljer idag... tror inte att det blir champagne för jag drack ett rågat glas igår.

En till rolig grej: Jag hittade hyacinter igår! Nyimporterade från Holland, visserligen veckor försent men doften blir nog extra härlig nu när jag gått och suktat så länge. De stod i en otroligt fin handmålad kruka och kostade bara 40 spänn så det känns ju helt okej.

Förhoppningsis: Grattis till halvårsjubiléet! Ju mer man firar sig själva, desto bättre. vi firar på valentines day, i maj när det är jubileeum för när vi träffades och i oktober när vi har bröllopsdag. Vad bakade du för bullar? Brödbullar eller typ kanelbullar?

Izunia: Jag läste din tråd om fotografen. Vad bra att en annan fotograf gick in och dissade er tönt till fotograf. Ser att fler haft besvär med dem och hennes gråtmilda ursäkter kändes bara fåniga mot slutet, i synnerhet som det främst verkade handla om att de inte pallade framkalla på nåt labb (liksom, hur jobbigt är det???) De bilder ni fick, blev de åtminstone bra? Tänker på stackars Spöket Laban som var helt förstörd eftersom deras "proffsfotograf" misslyckats med bilderna. Det verkar helt enkelt vara ett kostsamt lotteri det där. Och jag kan trösta dig med att det dröjde nästan två år innan vi framkallade och satte in våra egna bilder, och många jag känner har fortfarande inte rört sina foton, efter flera år... men det är klart roligare att få välja själv, när man har tid och lust. Graviditeten är en jättebra period att göra den typen av grejer. Hur länge ska du jobba? Har du möjlighet att vara på marken, lite längre fram, om du vill det? Och viktigast - hur mår magen och du själv?

Amelle: Du har ju verkligen guldläge på Söder! Nära till allt och jag håller med om att Süd är super, fin kvalitet, kärleksfullt tillagat och opretentiöst. Trevlig personal, om jag minns rätt. 21 våningen är imponerande även här i Shanghai, har några vänner som bor så högt och sen finns såklart riktiga skyskrapor men där är mest kontor. En klasskamrat till mig bodde på 40-onde våningen men redan på tolfte tycker jag att det blir mäktigt. Hur långt kan ni se från lägenheten? Ska ni ha en sån där liten kikare i fönstret så att ni kan "titta på utsikten" (spionera på grannarna)?

Nu ringde precis hon som troligtvis ska vara vår läkare. Hon är ung och glad och effektiv och sympatisk. Uppenbarligen också ettrig som en iller och väldigt förtjust i att gripa in med skalpell och droppställning. Jag frågade om hon läst vår birth plan (vilket hon hade) och sa att vi hade några "questions and concerns" som vi vill diskutera med henne. Inga problem, det blir alltså redan ikväll innan vi ska träffa barnmorskan och därefter ta igen den prenatalklass som vi båda missade när vi var i Malaysia. Passande nog handlar den just om själva förlossningen. Efter 3,5 h ingående förlossningsdiskussioner med en läkare, en barnmorska och en massa andra föräldrar + BM borde jag ha fått svar på det mesta. Sen får man ju acceptera att man inte KAN styra allt. Men jag skulle bra gärna vilja...

Kram igen, G.

Känns som om vi är fler än en som frustrerat går och väntar här... Izunia på sina foton, förhoppningsis på jobb-lägenhet-uppsats, jag på jordnöten.

Håller med förhoppningsis, det var tur att vi gjordes uppmärksamma på att det inte alls är så lätt som det verkar att få sin vilja igenom bland läkarna här, hade i alla fall ett långt prat med läkaren och lyckades typ förhandla oss till lite mer väntetid (dvs om allt ser bra ut blir det inte med automatik igångsättning tio dagar över tiden), plus att vi gick igenom hela listan och hon lyssnade nog till en viss gräns. Mannen var jättebra, på henne som en iller, bevakande med frågor som "men vänta nu, vad har vi egentligen kommit fram till här?" Så viktigast är nog att jag känner mig väldigt trygg med honom och att han absolut kommer att bevaka våra intressen. Barnmorskan är däremot verkligen en dröm. Känns som att det nog kommer att gå bra ändå. Kram, G.

Okej, nu ska jag gnälla lite mer... igår, EFTER att vi pratat med läkaren och understrukit hur viktigt det är att hon informerar och frågar oss om det är OK varje gång hon gör nåt, så ber hon mig lägga mig i gynstolen för en "undersökning" . Luttrad och spak som man hunnit bli så gör jag såklart det. "This is going to be a bit uncomfortable", säger hon, sen sticker hon in hela handen och klöser sönder fosterhinnorna. "Sådär," sa hon sedan nöjt, "nu kommer nog bebisen redan innan helgen. Själv är jag inte alls lika säker. Blödde visserligen hela natten men fick inte en enda sammandragning. Tror helt enkelt att det var alldeles för tidigt och grämer mig för att inte ha möjligheten om typ en vecka, när det kanske verkligen skulle kunna nytta. Det gjorde absolut inte särskilt ont men det är ju nice om man får vara med och bestämma. Då hade jag sagt att jag vill vänta.

Måste uppenbarligen prata med henne IGEN på lördag.

Oki, man kan tydligen göra hinnsvepning flera gånger, läser jag. Men vad jag läser är också att i Sverige har man typ möte där de frågar en om man vill få sina hinnor svepta och förklarar vad det handlar om. Skulle just precis nu väldigt gärna vilja vara i Sverige. Känner mig förbannad och otrygg, på lördag ska mannen säga till läkaren att hon inte får göra NÅT utan att fråga först. Klart man kan byta läkare och så, men de andra pratar knappt engelska.

Hej girls! Alltså det är ju ett amerikanskt sjukhus med kinesiska men "västerländskt tränade" läkare, vad det nu innebär. Vet inte om det är en kulturell skillnad men... en vanlig grej man får höra när man är gravid är "det enda som betyder nåt är att bebisen mår bra." Och då känns det som om de glömt nåt rätt viktigt. JAG vill gärna också må bra. Man kan liksom inte bara separera mamman och bebisen när den fortfarande är i magen, vi hänger ihop. Så då måste vi ju må bra båda två. Sen är jag ju liksom 24 timmar i min egen kropp och vet hur den funkar (hittills har allt jag kännt på mig stämt, till skillnad från läkarens påståenden). Bra läkare och barnmorskor lyssnar på mammorna, de fattar att det är en ren säkerhetsgrej för mamman vet bäst vad som händer med bebisen. Men om man blir stressad så slutar man lyssna på sin kropp (och den lilla invånaren därinne). Jag kämpar och kämpar för jag känner att jag haft en sån perfekt graviditet men nu är jag plötsligt jättestressad och då är det extra krävande att vara i synk med sin kropp och bebisen.

Barnmorskan fattar det, hon säger bara till mig att jag ska slappna av och att jag känner min bebis bäst, men läkaren är absolut inte lagd åt det hållet. Så mannen ska säga till henne på skarpen.

Lapinette, jag BORDE ha sagt ifrån igår men jag gjorde inte det. Jag var bara inställd på att vara till lags, andas och underlätta "undersökningen". Ibland tar man inte hand om sig själv som man borde, inte förrän efteråt känner man att nåt är fel, så är det bara. Hoppas att jag kan ha lite mer kurage när bebisen är född för jag vill inte utsätta den för min egen mesighet.

'säkta men jag har en liten kris här som ni förstår. Och det är såklart en cocktail av alla möjliga känslor, men mest av allt vill jag liksom bara bli lämnad i fred och få föda sådär som det är tänkt, och låta kroppen göra sitt jobb.

...och just nu inser man ju hur lite widescreen TV i förlossningssalen betyder, egentligen.

Näe nu är jag TRÖTT på att vara trött och bara gråta och jag orkar inte trycka i mig mer choklad. Ska ta ett lavendelbad och sen ska jag äta thailändsk mat med väninnan.

Tack för att ni är så bra! Kram!