Hallå, oj vad varmt det är här nu. Typ nästan tjugo grader och regnigt. Ayin kom precis hit, hon är grymt nyfiken varje gång men nope. Ska fira ännu en lugn och ostörd dag med att njuta av cappuccino i sängen och simning. Sov förträffligt i natt men NU börjar det bli besvärligt med andningen när jag ligger på rygg, nån vecka kan man ju leva med. Jag känner på mig att den dröjer typ en vecka till. Eller så blir det igångsättning vilket jag fruktar. Alltså, vet jag bara att den mår bra så är jag gärna gravid en månad till och det värsta är att bebisen antagligen känner det på sig. Blir hur som helst skönt att få ännu en helg tillsammans, bara mannen och jag. Idag ska jag börja med att simma tusen meter. Halsbrännan är numera på den nivån att jag tar två tabletter när jag lämnar hemmet, en innan jag går i poolen och en mellan tjugo och fyrtio längder. Ingen njutning med andra ord, men vad gör man inte för hälsan. Lite senare ska jag gå och handla mat för i morgon ska vi skämma bort manhattanväninnan och hennes man med en väldoftande, ungersk gryta till lunch. Det är så SVÅRT att få skämma ut sina nyblivna gravidvänner! De är så lyckliga och utvilade allihop och kylen är sprängfylld med mat, fråga mig inte hur för ingen av dem har skaffat ayi eller så (förutom de som kommer och städar 2-3ggr i veckan då). Amningen går också bra för allihop, efter tre dygn på sjukhuset med undervisning fattar alla hur de ska positionera bebisen på bröstet och hittills inga blödande nipplar eller så. Men manhattanväninnans lilla tjej har en förmåga att somna så fort hon får in bröstet i munnen så igår tog hon dit en "lactation consultant", en schweizisk dam som säljer bröstpumpar. Det var tydligen skitbra. Tänker nog göra det själv som en säkerhetsgrej även om det går bra. Hon kan ju visa hur och när man pumpar ur bäst också. Vi tänkte börja rätt omgående så att mannen kan ta åtminstone sena kvällsmatningen så att de får bonda och jag kan sova.
Förhoppningsis, Lapinette - jag säger inte att det är så för alla era väninnor som har problem med såriga nipplar, men jag är övertygad om att en stor del av problemen handlar om att de inte får ordentlig undervisning på sjukhuset i hur barnet ska positioneras. Den ska ha in jättemycket bröst i munnen och gör den fel måste man bryta vacuumet i kinden och reta den om och om igen tills den verkligen hugger ett rejält tag. Sen ska de inte äta fritt (tycker jag) utan på regelbundna tider, mycket varje gång så att det går längre intervaller. Man får helt enkelt väcka dem på dagen så att de äter sig stoppmätta då, var tredje timme (mer i början). Och funkar det inte får man ta in en konsult. Tror att svenska tjejer förväntar sig att "amma, det kan väl alla" men det är typ skitsvårt och jättemycket teknik. Och får man väl till det behövs inga skydd etc. Sen ska man vara inställd på att det blir plågsamt under bebisens tillväxtperioder när produktionen måste ökas av idogt sugande.
Apropå mat och sådär... Ikväll ska jag åter ut och äta med en väninna. De är så söta, kastar allt de har planerat bara för att vi ska kunna ses. Mannen ska på fet chefsmiddag. I morgon blir det sjukhusbesök med besvärliga läkaren, i övrigt vet jag inte vad som kommer att ske (men jag tänker minsann fråga ordentligt denna gång!). Helgen innebär också mer pyssel i lägenheten, bland annat ska vi äntligen slänga ut vår söta gran. Och på söndag blir det champagnebrunch på 36 våningen, mums!
Izunia + Amelle, den tolfte, det är alltså i morgon. I såfall blir det en turbonöt för igår hade jag EN ynka sammandragning (jag hade typ ideligen för en månad sedan vilket är det normala).
Margaux, vad härligt! Perfekt för dig med en liten brorsdotter att köpa kläder till och öva dig på. Önskar kanske att jag varit lite mer framme när det gäller de egna brorsbarnen.
Izunia, hur känns det att vara tillbaka efter semestern? Förstår att det är spännande med ultraljudet. Vi gjorde ju flera i följd från och med sjätte veckan bara för att kolla att den växte och då var det inget speciellt men när det har gått en tid är det otroligt roligt och lite läskigt. Stora ultraljudet v. 20 var en riktigt nervkittlande historia, då skulle ju verkligen allt vara på plats men det såg så fint ut - som det ju nästan alltid gör.
Din fotograf är bara BOTTEN. Synd att du som är en så vänlig och förstående själ ska utnyttjas på detta sätt. Blev ni nöjda med bilderna, finally?
I övrigt då, mår du bra? Nåt illamående? Tandläkare har jag ingenting emot, kan ju kännas lite ömt efteråt och DYRT är det men annars helt OK. Jag brukar gå vartannat år, i Sverige.
Ja, och nu har mannen informerat företaget om att han förlänger ett år till från och med februari, sen ska vi till Europa (eventuellt innan men det sa han inte). Det märkliga är att jag blev lite upprörd när jag fick veta, så mycket som jag tjatat. Det känns plötsligt inte alls särskilt lätt att flytta härifrån, ni vet ju själva hur många fördelar vi har och hur tryggt och enkelt livet känns. I samma ögonblick som vi flyttar hem måste vi ju liksom bli vuxna! Och tråkiga, och evigt planerande! Eller rättare sagt... vi kommer att behöva slåss för att INTE bli det. Men vi är bägge överens om att när jordnöten kommer i krypåldern, då ska den ha tillgång till rättigheter som att smaka på den fina, gula blomman utan att dö av DDT-förgiftning. Tror dock att det blir bra för oss båda att vara här under den första tiden. Mamma kommer att känna sig glad och trygg och i gott sällskap av kloka väninninnor och snälla ayis; jordnöten får helt enkelt stanna ihomhus alla de dagar när hyperkänsliga mamma bedömer att luften är farlig (minst 50% av tiden). Den får helt enkelt passa på att utveckla sina kulturella intressen istället (läs: Fika med andra bebisar, ligga på en matta bredvid mamma och göra gymövningar, lyssna på mammornas skvaller, titta på Dirty Sexy Money och lyssna på brittiska indiepopsamlingar samt surfa på nätet). Mmmm jordnöten, kan du inte KOMMA nu!
